Även jag drog mig till Vårgårda i helgen. Vi var en hel del märkte jag! Föredrag blev fullsatta – överfulla rent av ! Och parkeringsplatser lös med sin frånvaro…..
Jag hade siktat in mig på denna lördag för att se på maffiga utställningar, säga ett hej eller två till de ansikten man känner igen och inte minst ta del av Terje Hellesös föredrag som gick på lördagsförmiddagen.
Jag blev inte besviken på föredraget… den ena bilden med häpnadsväckande efter den andre och då Terjes sätt att få oss alla brista ut i skratt titt som tätt. Att lyssna när han talar är som att lyssna till sin bror, eller en kompis.. och kanske är det en bit av hemligheten till hans framgång? Han är mänsklig helt enkelt och försöker inte framstå som något annat.
Tyvärr missade jag Hans Strands föredrag som jag väldigt gärna hade velat fått tagit del av! Tydigen blev han inkallad i sista stund? Då jag beställde mina biljetter för några månader sedan fanns iaf inte han med på repertoaren vad jag kan minnas.
Jag hade mer än gärna fått reda på hur det går till när han fotograferar de där vyerna från ovan, vad det brukar kosta att göra en sådan utflykt och vilken kamera ch obejktiv han använder sig av.
Jag glömmer aldrig då jag först såg hans islandsbilder från ovan på fotomässan i Göteborg! Herreminje – jag höll på att ramla baklänges när jag upptäckte de pyttsmå islandshästar och fåglar mitt i det kostverk jag skådade….!! Någon biljett till hans föredrag hade jag inte så risken var nog stor att jag inte kommit in ändå. nej just då låg jag och kravlade mitt i Vårgårda centrum framför dessa motiv nedan…..
Strax bakom tågstationen stod ett elskåp där skuggan från ödsliga kvarlevor effektfull målade tillsammans med Tamrons bokeh fram något som för mig såg ut som .. tja.. nästan akvarell?
*suck*
Säg något det där objektivet inte klarar av… (Ok ok, jag vet faktiskt en sak; älgar på 100 meters håll gav INTE ett bra resultat den gången jag råkade på en älgfamilj ute på åkern hemmavid. Men bortsett från det;-))
En 5 meter längre bort stod ett träd. Ett märkligt sådant.
Gigantiskt stort med skador på sin bark, men nog såg det lite ut som en kustremsa? Kanske var jag helt enkelt inspirerad av de foton hans strand visade i Sporthallen. Men nog såg jag ett blått hav i ovankant? Hur ett träd kan anamma BLÅA färgtoner var iaf för mig något nytt och överaskande:-)
I centrum fanns även en trädgårdsaffär.. en rätt risig sådan (milt sagt) och därför självklart oändligt vacker för en fotograf!
Hur märkligt är det inte att det alltid blir så när väl naturen tar över ett ting människan lagt dit i hennes sköte? Hon är enastående på att skapa ordinng i kaos, moder natur. Allt finner sin givna plats, som om hon skapar efter en hemlig kod.
Vit färg regnade ner på de immiga glasfönstren i bakgrunden och hade jag inte varit så förfärligt väluppfostrad *host* skulle jag klampat vidare rakt in. Det verkade inte vara någon där, men jag visste inte säkert… att det var omringat av hus fick mig ändå känna obehag och jag lufsade snabbt därifrån efter ett par skott genom en torr planta på den plirigt kikande stolen bakom som sett sina bästa dagar komma för att därefter gå.
Det var det modigaste jag vågade mig på för dagen;-)
Efter en snabb fika tillsammans med Jörgen och Jessica bara måste jag trotsa kylan och kasta mig ut.. igen.
Den här gången tog jag dock bilen och körde till en plast jag blivit visad ett par år tidigare då jag för första gången besökte Vårgårda. Denna gång körde jag självklart för långt och kom ända fram till en golfklubb. En herrgårdsliknade skepnad mötte mig högst uppe på backkrönet där stallbyggnaden intill hade ett par själfulla fönster:
Man in the mirror…
Mushroomtree…..
Ulmestrand's Blog 
Låter som om Vårgårda var en trevlig tillställning med många fina upplevelser, inklusive kravlande upplevelser i Vårgårda centrum 😉
Resultatet ser vi av det krypandet….. härliga abstrakta bilder av ett elskåp och skuggor. Enkla ting som de flesta skulle gå förbi och inte se något ”motivigt” i. Men du såg potentialen och visar oss andra att det finns bilder överallt. Om man tittar så kommer man att se…
”el2” softkänsla och i kontrast det vassa låset som poppar fram, skönt skuggspel, till vänster faller skuggan av en ”gubbe” som glatt titar på vad du gör 🙂
”el1” elskåpet skapar en skön bakgrund, fint skuggspel, finner även ett hjärta bland skuggorna, ännu en bild som jag kan sjunka in i och låta saker framträda ju mer jag slappar i sinnet…
Oj känner att denna kommentaren kommer att bli lång 🙂
Sen förflyttade du dig från Vårgårda centrum till Island, där du fångat ett lava delta i sköna färger och spännande mönster från hög höjd. En bild som jag gillar för just sin färg och mönster och att jag inte direkt kan ta på vad det är.
Sen bjuder du på ett fint vardagligt stilleben med en känsla av att jag smyger och tittar fram bakom buskar, stolens mönster förvandlas i min fantasi till rimfrost kanske något påverkad av kylan och snöfallet 😉
Sen kommer min favorit fönstret, nog pga av att jag nästan alltid på mina turer fastnar framför något fönster på någon gamalt ödetorp. Texturen, färgerna, kompositionen, ljuset, känslan. Riktigt ögongodis för mig, njutbart!!!
Strålande Vittran 😉 tack för du delar med dig av ditt unika seende. Måste säga att Du och Tamron är ett oslagbart team som skapar njutbar konst 🙂
Mvh Kalle
Jo visst var det väldigt trevligt! Kallt och tidvist lite ensamt, men att få frisk luft och influenser är mycket uppskattat:-) Hoppas du kommer få en likadan upplevelse i Stockholm min vän – gå gärna och kika på svenska kyrkans monter B22:20 där du kan se vår tryckteknik live:-)
Så himla roligt att du diggade mina skräpbilder:-) För rent skräp är det egentligen, jord o smuts och lavar som jag ville lyfta fram i ljuset s a s.
Jo, skönheten sitter ju i betraktarene öga sägs det och därför glädjer det mig mycket att du gillde dom här Kalleman:) tack så jättemycket!
//Mvh Vittran
Ja, jag säger då det. Du hittar motiv överallt. Elskåp, gamla ruttna träd och nedlagda butiker – ingenting är främmande för din 90 millimetare. Och som vanligt med finess och fantasi!
Tycker du det? Så roligt att läsa Gert!!
Tack så mycket.. jag tycker det är extra roligt just med ”skit”, då det är något vi inte tänker på, eller ser som något att ha.
Kan jag då förmedla att det finns skönhet i allt blir jag oerhört stolt och nöjd
Tack
//Mvh Anna
Japp skall kolla in svenska kyrkans monter och se vad det är och hur ni gör era alster 🙂
Men du trots min långa kommentar så föll de två sista bort. Ett fönster in och mot verkligheten som reflekterar vardags lunken i Vårgårda, finner mycket saker att studera i ”fönster mot Vårgårda” . En multiexponering i en exponering Spännande!! Improvise, adapt and overcome!!
Sista bilden är ju en riktig Vittran bild, ditt signum. Gjord med en fin touch och fingertopps känsla. Ser hur din blick scannat av marken och hur denna vad det nu är bara grep tag i din blick och fantasi. I min fantasi så är det som det är en litet sago väsen som sträcker upp sin arm och hand ur gräset, ser nästan ut som om handen håller något som om den ville ge dig något, är det något förtrollat med föremålet eller???? bara fotografen har svaret vad du fick av den lilla varelsen.
Underbara färger som ger fin kontrast mot varandra varma sköna färger i en skön färgröra som står i fin kontrast mot det blåa i bakgrunden, sköna oskärperingar och i vissa av dem skapas ny konst. Tycker mig se en drake i siluett i en, i två andra är det som runda ansikten med stora ögon och gapar stort… det är bara en bråkdel av det som poppar fram ur texturen i bilden….
Jaha nu skenade det iväg igen, jag som bara skulle fatta mig kort och skriva att jag skulle kolla i SK:s monter 🙂
Ha de Gött !!
/Kalle
Hehe, att din fantasi skenar iväg är det bästa betyg jag som fotograf kan få:-) Speciellt då du så givmilt delar med dig till mig/andra och får igång vår fantasi! I like a lot! Det vet du – mer drakar och sagoväsen åt folket!.-)
Tack Kallemannen, för att du fantiserar och kikar på montern:-)
//Mvh Vittran
men vet du…Terje han är en riktig plåga..hur mänsklig som helst…nästan jobbig ju…orkar inte med såna där trevliga männiaskor…hahahhahahaha,
/Mona …..nä skojar bara..orkar visst!
Haha, tja, jag har ju ingen aning själv då jag inte personligen känner honom. Men han är väl en människa som du o jag – kanske bara lite trevligare helt enkelt?;-) Hur det nu ens skulle vara möjligt att bli trevligare än Monafånan;-))
Men att få ta av hans föreläsningar gör jag gärna igen! Att få ett gott skratt och se på inspirerande bilder gillar jag 🙂
//Annisen
Hej, Anna!
Ett liten förklaring behövs – Hans Strand och Jan Grahn ersatte Jim Brandenburg som var planerat att vara det ”stora dragplåstret” i Vårgårda p g a att han råkade ut för en olycka strax innan, vilket innebar att knäskålen krossades och han behöver specialistvård i USA. Vi behövde två bildvisare som med kort varsel kunde ställa upp – vilket Hans Strand och Jan Grahn gjorde utan tvekan och med succé enligt alla som hade möjligheten att se dem. Via vår hemsida http://www.vargardafotoklubb.se försökte vi hålla alla informerade om detta. Har blivit ”bombad” via mail och sms de senaste dagarna med massor av tack, superlativer, succé – typ. Och tack för dina positiva kommentarer!
Mvh/
Ove Qvicklund
”Festivalgeneral”
Hej Ove! Ahh, så hemskt men även trevligt.
Vilken tur att ni fick tag i ersättare på så kort varsel? Och inte vilka som helst heller.-)
Är som jag skrev tidigare ledsen öve ratt man missade Strands föreläsning, men andra fick ju ta del av den istället och glad är jag för deras skull.
Det blev ju onekligen en riktig succé och man kan bara gratulera så här i efterhand till ännu ett lyckat år där ni tycks ha överträffat allas våra förväntningar 🙂
//Mvh Anna
åskådare
Oj, vad jag blir avundssjuk när du berättar om ditt äventyr i Vårgårda! Där skulle man ju bara varit med…..du och ditt tamron är som gjorda för varandra, du upptäcker och fotograferar de där sakerna som många bara passerar och Tamron hjälper dig att måla det hela vackert med sin bokeh. Underbart!
Har själv ett likadant objektiv och ju mer vi ”umgås” desto mer gillar vi varandra 🙂
Du har även ett fantastiskt sätt att föra dig i bokstävernas vals, Anna och jag ser fram emot *längtar* till den dagen när jag sitter med din fotobok i min hand!
ha det gott Anna!
Hösthälsningar från Christin
Men då måste du ju åka dit nästa år?
Hörrödu!! Det vimlar av kända o okända fotografer men inte minst de där härliga bilderna och föreläsningarna som ges:-)
Det glädjer mig mycket att veta att du o tamronen växer samman:-) KUL!!
Svårt att inte bli det – eller hur? Vansinnigt roligt ju!:-) Det tycks som om de tär ett typiskt tjejobjektiv det där? Hur många män kravlar på marken med ett tamron? Hehe.. inga jag hört talas om iaf….?
Tack snälla du för att du läser min blogg! Det värmer mycket!!! Och bra att du sätter press på mig med boken;-) Det behövs
Höthälsning tillbaka från Anna
glömde ju….dina bilder…så ljuvliga…..gillar dom alla fast jag gillat en del av dom mer…typ
/Mona
🙂 Glad blir jag för att det och sträcker på mig lite extra för så fina ord
//Annisen
Mmm, mycket inspirerande foton var det där, speciellt Hans Strand. Även om man sett dom fler agånger nu, så går det inte att låta bli att fascineras av dom….
Och när det gäller dina bilder, det är inte bara tamronet som gör det, det är hon bakom kameran också, som SER motiven 🙂
El5 och el1 är ju bara för bra, med sina arga monster, gapande gubbar, och kvinnor med hårknutar och hucklen, och det är bara i färgen. Sen kommer dom hotande skuggorna ovanifrån, och skapar dels egna figurer (en djävul och ett ansikte med en jääätelång näsa), samtidigt som dom interagerar med med figurerna i färgen, Bilder man kan titta på länge 🙂
Och i blåa trädet, ser jag ett sovande ansikte i överkant 🙂
Sen den sista, vilket härligt ljus 🙂 Först eldsflammor i bakgrunden, och sedan händer som sträcker glödande bollar mot himlen, underbar bild 🙂
Hoppas du har en skön helg 🙂
Ja visst är de för underbara – Strand foton..
De är verkligen unika, trots att han ”bara” tar foton rakt upp o ner s a s.. inga märkvärdheter där inte – inte mer än att han har ett synnerligen gott öga till att beskära rätt!
Jag såg att ni hann med lite foton du o Jessica ändå – trots att ni ”kom försent”;-)
(och ni som påstod jag gick för tidigt;-))
Jag önskar dig en härlig helg vännen:-)
//Anna
I love your style, you have a very attractive abstract language.
As you do to Leovi!! I took a peak at your photos and liked them a lot!
Thanks 🙂
Här har man missat något – attans att man var tvungen att dra iväg på annat just den helgen!! Brukar aldrig missa Vårgårda på höstkanten – en viktig tradition och en vitamininjektion för den fotografiska nerven. Jag får tacka för den utmärkta summeringen och dina så alltid underfundiga och lekfulla bilder – dom fick mig att omvärdera omgivningarna i Vårgårda.
Har man bara det där kreativa ögat så finns det spännande bilder överallt – själfulla Ulmestrandstolkningar från Vårgårda som befäster det jag visste innan 🙂
Mvh, Jörgen
Hej Jörgen!
Du är förvänlig 🙂 Att få så positiva ordalag om något så trivialt som ett elskåp värmer oerhört..
Ja det är nog inte bara inspirerande utan högst nödvändigt för många att socialisera med likasinnade. Släktet fotografer är väl egentligen rätt inåtbundna till stor del? iaf naturfotografer som går upp tidigt, sitter ensamma ute på en myr och inväntar en flygande trana under total tystnad…. det är ingen syjunta direkt;-)
Men en tradition börjar det definitivt bli för min del med:-)
Mvh Anna