Jag är inte särskilt tekniskt nyskapande.
Tyvärr måste medges, då det käns som ett nederlag nu när jag ser orden i svart på vitt.
Jag är faktiskt i själva verket en jävla tråkmåns som gärna håller fast vid gamla inövade metoder och benhårt använder mig av de attiraljer jag faktiskt behärskar – för att slippa tänka på att behärska dom om ni förstår….?
Jag är helt enkelt inte den som vältrar mig i objektiv eller ständigt söker efter nya bättre kameror. Här plöjs inga recencioner om nya modeller eller flåsas besatt över photoshoptidningar… därmot inspireras jag massor av att suga åt mig av andras foton!! Av seendet som sådant, av den genuina tanken bakom.. av det dolda budskap som kan finnas i en trädstam, av konst och inte minst reklam; där finns en uppsjö av färg, grafik o form att inspireras av:-)
När diskussioner flödar fritt på forum som tex fotosidan om vilket objektiv som är bättre än det andra finner jag mig uttråkad och obekväm, just för jag faktiskt inte vet – jag har inget att tillföra då jag endats provat ett fåtal objektiv. När någon ibland frågat mig vilket macroobjektiv jag anser vara bäst, så tja.. jag har ju bara provat det som sitter på? Det är det enda jag vet och därmed bäst i mina ögon.
Förmodligen är det inte så, förmodligen finns det många bättre, jag vet bara inte om det.
Jag har ett enda objektiv som alltid sitter på.. en enda kamera jag använder mig av. Det fungerar och det fungerar bra till det jag strävar åt – ergo behöver jag inte byta:-)
Hur andra fotografer har fått all sin kunskap är mig obegripligt, för att köpa alla dessa objektiv kräver sin miljonär… genom träffar kanske? Låna andras kameror? Jag vet inte…. Allt jag vet är att jag inte vet – mer än det jag vet;-)
Om detta beror på lathet eller ointresse låter jag vara osagt, jag tror helt enkelt det främst handlar om prioriteringar – i andra ordalag – tidsbegränsningar samt även en penningfråga.. att köpa på mig ett stort antal objektiv utan nytta känns ju väldigt dumt och ytterst oekonomiskt. Som förälder pågår det ständigt en jämförelseprocss i mitt huvud – ett nytt ”onödigt” objektiv till mig, eller en gitarr till sonen? Valet är för mig lätt – gitarren!
Det där tekniska ointresset är rätt märkligt dock….
För trots höga betyg under skolgången i både matte, kemi och fysik fastnade mitt tekniska intresse kvar där – i skolan. Ja visst.. jag KAN byta däck och läsa en manual och snabbt fatta hur en sladd skall kopplas in och varför.. men kul tycker jag inte det är längre idag. *suck* Man har väl gått o blivit kärring helt enkelt;-)
Den tid jag själv har att fota vill jag lägga på att se mer och vidare, skapa med det redskap jag behärskar bäst så jag inte behöver tänka på det tekniska. Kanske är man tråkigt, bakåtsträvare och gammeldags.. och kanske kommer en dag då jag blir en av många som har mer av den där tiden och när tid blir över väljer att utvecklas och ha mer av det där.. tekniska..? Då intresset börjar gro av ren leda? Kanske… kanske inte.
Kanske är det bara så att man kan bli intresserad av det mesta, bara man sätter sig in i det?
Nu var det inte teknik jag skulle prata om – främst, utan det faktum att min fotoförsäljning genom PurePhoto i Usa faktiskt börjat ge lite vinst!
Men det var inte alls de knalliga starka macrobilder jag själv trodde skulle väcka intresse som genererade denna föräljning, utan skakbilder.. röresleoskärpa och mer eller mindre misslyckade bilder? Intressant och högst märkligt, men roligt självklart:-)
Det var ingen av dessa bilder som blev såld dock, men manéret är densamma.. skakigt.. rörigt.. och totalt i avsaknad av skärpa..
Ulmestrand's Blog 
Hej Anna! När jag läser om ditt förhållande till alla dessa prylar som fotovärlden svämmar över av så kan jag bara skriva under på det och instämma. Jag är också väldigt sval till den tekniska delen av det som vi kallar foto. Jag har lovat mig själv att inte skaffa mer prylar än jag orkar bära med mig, och jag har inget problem att klara det faktiskt. Trots att jag arbetar som just tekniker så är mitt förhållande till tekniska prylar ganska avmätt konstigt nog. Det måste finnas en uttalad nytta och en mening om det skall införskaffas något nytt, aldrig bara för att tillfredsställa något slags diffust prylbegär. Bildens konstnärliga innehåll och uttryck, och vad bilden kan förmedla och känslomässigt blottlägga är mycket mer intressant tycker jag.
Gläds åt att din fotoförsäljning börjar ge vinst, att få lite tillbaka är ju alltid uppskattat. Men jag kan hålla med dig att man kan bli lite förvånad över vilka bilder som bär mest frukt, men kul är det när det blir lite fart i försäljningen!!
Är lite nyfiken på hur din bildvisning gick som du skulle ha?, om jag inte mins fel så var det Volvos fotoklubb.
Mvh, Jörgen
Men oj.. mindes du det? Så hedrande:-)
Ja jo.. det gick *s*
Men det barkade åt helsike ett tag faktiskt om jag skall vara ärlig.
Tack gode gud så var det bara till att släcka ljuset och börja prata om mina foton just då, så det skenande hjärtat och den darrande överläppen lugnade ner sig.. Jag förstår inte vad man är rädd för? Dom bits ju inte, det är absolut ingen rationell rädsla?!! Det är ju idiotiskt! Men det märks mycket väl att ju mer man står ut med att göra just det man är rädd för, desto lätare blir det.. Jag ser det som en slags terapi helt enkelt:-)
Ang prylarna så ger du mig en näsbränna… här gick jag och trodde i min generaliserade könsrollsbild att män i regel alltid vill ha mer o mer prylar*s*
Det var väldigt skönt att bli motbevisad!:-) Halleluja.. I´m not alone!!
Tack Jörgen för att du bevisade att tekniska män faktiskt kan drivna av något bortom tekniken. Men.. på något sätt anade jag nog redan det om dig:-)
Mvh, Anna
Men jäklars….översta bilden….ser du Anna, det är Oden och en av hans korpar. Undrar om det är Hugin eller Munin ?
Mycket fascinerande bild…verkligen!
Jag har så mycket som jag ville skriva om här och diskutera med dig, men timmen är sen och jag är lite trött 🙂
Tror att jag skickar dig ett mail , har du någon mailadress?
Hehe.. jag har ärligt inte sett korparna förrän nu när du belyste dom för mig! Nu ser ajg dom ju? Spännande! Tack för du visade mig!
Ahh vad trevligt – skriv gärna – ulmestrand@gmail.com går utmärkt att nå mig på om lust att srkiva finnes:-)
Vissa är nog mer intresserade av tekniken. Jag fascineras av människor som verkar kunna ägna timtals åt att testa kameran och kamerans skärpa i alla lägen. Fota linjaler och sådant. Sådana som verkar tycka att det är DET som är grejen med att fota. När det är bilderna som är intressanta.
Jo men så är det väl med allt – vi är ju olika som människor.. vissa vill meka med bilden, andra köra med den?:-) Som jag och min dator – jag är urkass på vad prylar heter och vilken uppdatering man skall ha etc.. men använda den kan jag, jag kan bara inte berätta hur.. eller varför *s*
Men blev lite full i skratt då du berättade om linjalen? Haha. jag har faktiskt gjort just detta en gång – ett objektiv med bländare 1,4 var otroligt svårt att hitta skärpan på och trodde det var något fel på den? Men det där tricket med linjalen visade att det inte alls var fel på objektivet, det var bara så känsligt att minsta andetag fick den falla ur… Något jag inte var van vid
Ja alla har vi olika intressen, tur det. Så vi kan dra nytta av varandras kunskaper.
Jag är ingen större tekniker inom fotografisk hårdvara, slänger något getöga då och då på ev fotonyheter, men erkänner att vissa saker är som rena gallematias för mig.
Mest för att hänga med, då jag får många frågor från kollegor eller andra bekanta som vet jag fotograferar och ställer frågor om ditten och datten om kameror. Då är det kul att kunna hjälpa till, men jag kan inte rekomendera något speciell kamera eller optik. Såååå påläst är jag inte 🙂
Känner igen mig i vad du skriver, det enda jag provat är den kamera och objektiv som man äger, och precis som du spekulerar att hur gör människor som verkar testat allt. Men som sagt alla har vi våra intressen och inget är mer rätt eller fel. Bara man trivs och hobbyn och skänker glädje till den enskilde.
Haha ja ibland är det bra med fel och det är ur dem man oftast kommer på något nytt, som kanske blir rätt 🙂
Spännande abstrakta måleriska verk du skapat, sköna färger, texturer och verkligen sätter fart på fantasin.
1:a bilden ”cak” ett riktigt ögongodis som får min fantasi att löpa amok. Efter en stunds betraktande och bilden sjunkit in i mitt undermedvetna, så framträder den ena efter den andra figuren upp. Mest uppenbar är väl den leende skäggiga jesus figuren, och strax till höger om honom så skäller en lite bitsk pappegoja på honom.
Och precis nära den leende skäggige figuren tittar ett annan fågel fram vid hans skägg och näbben på den fågel utgör en del av ett ljust barn ansikte som länkas samman med ett mycket glatt spöke i ”spöket Laban” stil.
Oops!! i mitten av bilden dyker en fisk ned bland vågorna och det bara fortsätter och fortsätter att dyka upp figurer, väsen mm. De andra bilderna har liknande egenskaper men jag fastnar just vid bild 1. Så mycket övrigt som tilltalar mig i den bilden förrutom nämnda saker.
Då är det just extra kul att höra att du har framgång med att sälja dessa sköna abstrakta betraktelser, vilket också inger hopp för mig som gillar att både titta på och fotografera liknande bilder….
Kommer att tänka på en lustig motsägelse du/vi/jag har bra och fin optik som kan leverera skärpa i toppklass men vad anväder man den till… att ta en massa suddbilder med 😉 vilken paradox…
Hahaha
Med vänliga hälsningar Kalle 🙂
Haha.. ja men den dag det kommer ut ett objektiv som tar suddiga bilder kasnke vi är först ut att använda det?;-)
Äsch.. just sådana här sorters foton är ju så bekväam för det går ju att ta med vilket objektiv som helst..? Däremot tro jag nog att de tecknar lite olika.. kasnke att figurer hade uppträtt lite annorlunda med ett annat objektiv? (förutsatt att man placerat sig så beskärningen blev densamma alltså..?)
Jag vet inte, man gör det bästa man kan med de reskapen man har helt enkelt;-)
Och det är ju det som är så roligt.. när man lärt känna dom inger dom ju en tryghet att skapa vidare? Att man behöver inte bry sig om hur de fungerar – det sitter i kroppen ändå.. man vet redan o kan förutspå och därför förstå bättre förmodligen..
Precis så är det ju här på jobbet – nu har vi fått uppgradering på våra programvaror och arbetar nu i CS 5.. inte något speciellt märkligt kan man tycka, men oj så mycket nytt det fanns! Börjar känna mig liiite hemem i det nu efter några veckor iaf, alla snabbkommandon och var saker finns som inte fanns där förrut.
Men visst är det roligt att lära sig något nytt:-)
Tack Kallemannen för dina härliga tolkningar och fantasier om Jesusmannen o papegojan;-)
Mvh Vittran