Min far gav mig och maken en för mig lite oväntad present för ett flertal år sedan.
Eftersom han är ytterst praktiskt lagd och alltid satt ett värde på att säkra sitt hus och dess inventarier borde jag iof inte blivit överraskad över den orangelysande brandstege presenten visade sig innehålla.
Stegens tillhörande krokar har sedan många år suttit fastskruvade under fönstret på andra våningen och repstegen har stått nära intill redo att användas ifall katastrofen blivit ett faktum.
Åren gick och katastrofen har uteblivit.
Istället samlades dammet på repstegens låda…… tills förra helgen.
Det vakande ögat…
Jag har på senare år blivit en fullkomlig kärring förstår ni!!
Visst har man vitt o brett gapat om att man är en vilding som gärna kastar sig över stup o hänger i lianer och i mitt stilla inre ÄR det verkligen så.
FÖR så länge jag inte behöver dö på kuppen försöker jag å det längsta att ”motionera” så mycket det går under mina fototurer
I den reella världen har det blivit allt mindre av våghalsiga isklättringar om sanningen skall fram.
Denna insikt har satt käppar i hjulen för ett högt åtråvärd område i Surte.
Man KAN ta sig ner lätt – om man har tur. Men man kan också slå sig halvt fördärvad. Och har man en gång blivit skrämd genom ett felaktigt snedtramp tar lätt fasan över och sätter stopp för alla ev försök.
Jag har ett antal gånger blickat ut över stupet med svettningar och panikartad andhämtning. Ett försök gjorde för inte så länge sedan vilket resulterade i att jag hängde halvvägs ner med jackan fast i en rot och skrek i högan sky.. efter en 10 minuter hade jag lyckats kravla mig upp igen.
Efter det beslutade jag mig för att säkra min klättring ner.
Människor på slänten:
För skam den som ger sig!
Och det är alltså där brandstegen kommer in i bilden;-)
Trots att den inte väger särdeles mycket var det ändå en tuff utmaning att med klumpiga stövlar vandra biten från bilen, längs med vägen, in genom skogen och fram till stupet – med en låda som dolde sikt och visade sig vara precis lite för stor för mina armar.
Inte nog med det – fröken duktig hade för en gång skull släpat mig sig kalla stålstativet som vid detta laget väl är 40 år gammalt.
Med båda händerna upptagna fick det således ligga löst ovanpå lådan, balansakten blev alltså än mer komplicerad.
Ja ni hör? Man borde jobba på cirkus….
Träd finns det gott om längs med stupet ner till isvärlden och med en rejäl kabinhake mellan de två öglorna sattes stegen enkelt fast bakom vilken stam som helst.
SEN var det en barnlek!!
Stativet kastades ner till slänten nedan och kameran fick följa med ner under jackan för att inte hänga och dingla och få smällar.
Så mina kära vänner, det här är Surtes isparadis, ett is-område i flera etager:
Det är inga kvistar ni ser utan 2 rejäla stammar som jag fotograferat från en slånt ovan, det är ett stup alldels framför mig ner till detta område:
Just tjock is kan få så enastående skiftningar och färgvariationer efter dagar med växlande temperatur:
Här bjuds man is i alla de märkligaste former och färger, urfällning från berg och jord färgar isen från orangebrunt till lilaröd.
Och se – där fanns det troll under istapparna:
Ulmestrand's Blog 
Hej Anna!
Vad jag förstår och kan seså tog du dig upp oxå.
Bilderna är riktigt bra, ja varför skulle dom inte vara det det är dom ju alltid.
Hoppas du fick stegen på plats igen så far inte oroas för ev händelser hemma.
Inge Ä
Jamen visst- både upp och ner! Och HELT utan problem!! Det som tidigare tog en längre procedur att genomför var nu klart på ett par sekunder.
Fantastiskt:-)
OK att man fastnade rejält i geggan (och självklart sjönk så djupt att leran letade sig in över stövelkanten) samt snavade över rötter och kvistar och slog sig ändå, men det kan man ju göra var som helst;-)
Så ett tips alltså är att ta med brandstege om man nu har en för liknande händelser – den fungerade bra till även det:-)
Jajamensan – stegen finns hemma igen, något smutsigare – packad rätt i sin låda åt rätt håll så man kan kasta ut den genom fönstret vid ev brand.
Tack för din kommentar och får passa på att önska dig en trevlig helg med bra fotoväder!
Mvh Anna
Du har tagit de ultimata isbilderna här Anna! Jag är imponerad både över bilderna men också med vilken beslutsamhet tanten övervinner fysiska hinder för att komma åt motiven. över stock och sten bokstavligen. tittar man bara på bilderna så kunde man tro att du varit längre än till Surte – jag ser okända rymder med planetsystem och planeter med underliga invånare, kanske förstenade i någon katastrof för länge sedan, där finns stalaktiter och ortoceratiter från forntiden. Suggestivt. Vilken fotoglädje du uppvisar Anna!
Men äsch inte är det mina bilder – det är ju din egen kreativitet som lyser igenom och färgar bilderna….:-)
Men har man fantasi så är verkligen den lilla Badsjön ovanför surtes centrum ett mecka! Du hade älskat det!!
Det är vansinnigt roligt må du tro och man blir ibland förtvivlad över att inte nå ända fram till vissa guldkorn.
”There is always a bigger fish” du vet;-)
Just nu vid denna årstiden kryllar det av motiv för både landskaps och makrofotografer där vid det förstelnade vattenfallet. (Tja det gör det väl förvisso där det finns en isplätt om man har makrot på:-))
Är förvånad över att inte fler upptäckt det än. Jag har dragit med mig folk dit ibland och visst har jag då och då skymtat spår efter mänsklig närvaro, men inte där nere i isdalen.
Kanske har stupet avskräckt fler än mig helt enkelt.
Kanske ger tipset om bransstege fler mod att ge sig på ett försök:-)
Tack för att du kikade in Lars och gav mina bilder liv
Mvh Anna
Underbara bilder som alltid, Anna! Man undrar ofta hur Du får till det ..!
Bra med stegar ibland – viktigt dock att man inte trillar baklänges från den när man skall sätta upp nya fågelholkar ..! Råkade väldigt illa ut förra våren då jag föll handlöst och baklänges från 2,5 meters höjd. Landade på vårt staket med nacken och med ymnigt blodflöde. En ung skolflicka larmade ambulanser (det kom 2 st då SOS klassar ett sådant fall som extremt allvarligt med risk för nackfraktur mm). Klarade mig med min änglavakt men några mer fågelholkar blir det inte – nu hjälper grannen mig!
En tråkig historia med lycklig utgång apropå det här med stegar! Var rädd om Dig! / Kram Anders
Men oj jösses!! Det var ju förfärligt?! Och rakt på ett staket med? Huuuualigen… usch jag kan riktigt se det för mitt inre…..
Vilken himla tur du hade måste jag säga, det är ju ett under att du finns idag egentligen.
Det är ju hemskt att det skall till något så dramatiskt för att man skall inse vilka konsekvenser ett fall medför. Men samtidigt är man väl människan i grunden optimist och tror att det inte skall hända något… kanske tur det med – kanske man inte skulle vågat göra vissa upptäckter annars?
Nu har iaf du upptäckt vad som händer om när man ramlar. Nicht gut!
Min yngste son ramlade ner för trappan för ett antal år sedan då han var liten och fortfarande rätt ”mjuk” i kroppen. Det har nog hänt en del unga antar jag, men att inte mitt hjärta stannade helt! Det var en av de värre saker jag upplevt och nog definitivt det värsta han upplevt. Med tanke på hur chockad man själv blev måste man ju ge en eloge till flickan som larmade – bra gjort!
Brandstegen var inte den enklaste att klättra upp för – någon stadga var det ju inte tal om då det var rep med steg, men så länge man tog det långsamt gick det bra.-)
Får säga detsamma tillbaka; var rädd om dig och ha en skön helg med dina fågelvänner:-)
(både grannen o pippisarna)
Mvh Anna
Tack för Dina vänliga ord! Ja, jag är glad att jag lever. Tyvärr verkar jag vara väldigt olycksbenägen …! Flickan hade jag aldrig tidigare sett men hon fick ett varmt tack i Lerums-tidningen av mig och när vi sågs igen fick hon en större slant! Fantastiskt rådig! / Anders
Men så underbara bilder!! Den första får mig att stanna upp så länge…jag hamnar ute i universum, ser flera planeter, måne och allt det andra. Den var verkligen en höjdare så att säga:) Sen de andra bilderna de hör starkt ihop med dig. Har för mig att det var vatten under is som rörde sig i Surte de allra första bilderna jag såg av dig.
Kram och ta det försiktigt, fast inte FÖR försiktigt bland alla istappar och berg!
Kram Agneta.
P.s Nu e fem av mina bilder med på bandwmag hemsida D.s
Halloj lilla amerikanskan:-)
Jösses vad du minns? Ja det var helt rätt och det är ungefär på samma stället jag fotade både isen då och den nu.
Oh men jösses vad fina dina bilder är! Var inne och kikade på sidan nyss och såg 6 bilder!!:
http://www.bandwmag.com/photographs?search=+agneta+viklund
Jag tycker du får fram en slags änglalik känsla över alla bilderna, trots den relativa svärtan är det verkligen frihet jag ser i bilderna:-))
Du är så duktig!!:-)
Kram
Anna! Det här är ju helt fantastiska bilder du fotat på din våghalsiga klättring! Jag ser trollen, fossiler och skelett från dinosaurier. Och figuren som vakar med sitt öga ser ju lite läskig ut.
Nu får jag ännu mer inspiration.Tack!
Önskar dig en fin helg.
/ Lena
Hej Lena:-)
Men vad roligt att du såg så många saker! Det värmer:-)
Hoppas du hann ut i naturen och fotograferade i helgen? Idag snöar det och är riktigt ”braskigt” väder, att fotografera är det sista iaf jag tänker på även om det säkert skulle bli häftiga bilder med blåsande snö;-)
Tack för besöket och välkommen åter
Mvh Anna
Jodå, det blev en kort tur både lördag och söndag. Lite kaveldun blandat med ispölar och annat. Här regnar det nu, ingen snö kvar. Men det blir väl bättre 🙂
En liten fråga: Ska du ha nån kurs i vår? Missade ju den i höstas.
/ Lena
Det låter härligt! Jag hann själv bara med lördagen.
Kaveldun kan ju vara så häftiga med tonad färgskala och bommullsutseende.
Har faktiskt inte stött på ett enda kaveldun på sista tiden, märkligt nog… de brukar ju finnas lite överallt? Speciellt vid vatten.
Ang din fråga om kurs så kommer jag inte att delta i år. Förra året med föredrag o kurser blev för mycket för mig helt enkelt.
Fick frågan för ett par dagar sedan av Magnus men avböjde, men Magnus är en van kursledare och driver kursen på egen hand och man kan anmäla sig till honom på hans hemsida: http://fotorefleksjoner.blogspot.se/
Mvh Anna
Första bilden tycker jag är häftig. Det ser ut som om du har använt teleskop. Jag ser en planet med två månar. Andra bilden är också så där suveränt grafiskt enkel.
Tjeare Håkan!
Kul att du kikar in.
Ahh, teleskop? Tja det ser det kanske ut som – fast det har jag ju inte:-)
Här är det bara macro som gäller vet du….
Jag tycker det ser ut som en pistolkula lite grann;-)
Luftbubblor i is finns det ju gott om, att däremot lyckas hitta is som INTE är skev/konkav/buktande/frostig är inte det lättaste. Många gånger har iaf jag sett hur coola motiv som helst där inne i isen, men så stör något i isen framför och bilden blir oskarp.
Men så ibland hittar man dom där släta rena ytor som tillåter att man kan se rakt in mot luftbubblan.
Mvh Anna
Så fina bilder! Jag blir helt lycklig av att se dina isbilder. Tänk vilken fantastisk värld vi har, bara vi ger oss tid att titta och sätta på oss rätt ögon.,
Hej AnnChristin:-)
Välkommen in och välkommen åter!
Vad roligt att jag kunde dela med mig lite av det man får lov att se ute i naturen.
Visst är världen fantastisk.. Men mycket handlar väl om den där tiden vi inte alltid tar oss till att bara till in det kanske inte först så vackra.
Många gånger döljer sig fantastiska saker i sk ”skit”:-)
Mvh Anna
Vilka läckra isbilder. Vilket paradis du har där även om det är med livet som insats när du ska ta dig fram :-). Vad gör man inte för konsten.
Nog märker man att man blivit lite fegare med åren hihi. Eller kanske vi ska kalla det förståndigare. Låter bättre.
Blir lite avis på den fina isen du har däruppe. Här nere i söder bara töar det hela tiden och när man är ledig har det försvunnit. Men men….
Ha det gott. MVH Camilla
Jamen visst, men är det inte lite det som är tjusningen?;-) Det skall inte vara för lätt.. lite kamp får det vara:-)
Ehum, ja förståndigare tycker jag vi kör på;-)
Tja is har vi gott om, välkommen hit och hämta lite, det var så halt igår att jag inte lyckades köra iväg, jag bar aspann o spann med bilen. Kanske tur det inte kommer så mycket is, tänker på den stora krocken på bron nere i Skåne…:-( Det vill till att hålla avståndet.
Tack för att du kikade in och hälsade på Camilla:-)
Ha en trevlig helg
Mvh Anna