En kall bitande dag, en när livet inte tycks ha börjat sin resa riktigt än. En där marken är hård som sten och vinden river likt sandpapper mot mina sårbart blossande kinder. Just en sådan dag där allt är öde och kalt kan livet te sig som bäst – allt tack vare makrot.
Att låta skärpedjupet leta sig igenom rhododendrons blad för att varsamt måla fram sigillet av förra året, bruna skinnhandskade händer som sticker upp ur den städsegröna busken, gör mig glad ända in i själen! Just för att allt, precis allt berättar om förfall, död och kyla – ja så långt ifrån liv och prunknande man kan komma. Men genom makrots magi blir det en ny värld och det är bara såååå.. så.. himla …..häftigt att få lov att se in i det där ögat! I mina ögon är de där händerna med sina piskor mer uttrycksfulla och vackra än de förutsägbara blommorna busken pryds av under sommaren. Ja dom är vackra, det vet vi ju redan och de äger verkligen sin speciella charm, speciellt om man kikar på dess pistiller som påminer som små små kikare. Men de där handskarna har förmågan att berätta en större historia. De har förutsättningar som inte sommaren har med sitt ofta för hårda ljus.
Ett halvdassigt lus som det är nu och med lite skit framför och skit bakom sitt huvudmotiv och det blir en himla god röra!! Mumma!! Och det bästa av att är att det behövs inte så mycket? Det behövs bara lite skräp.. och ja DET finns det gott om i våra diken! De där döda resterna är en fantastisk pensel att använda sig av! Men visst – de kräver sitt ljus. Det blir lätt brusigt och man kan lätt förlora skärpan på sitt huvudmotiv om det inte ligger rätt utan hamnat för mycket bakom växtdetaljer, men är det bara hyfsat mitt på dagen är det inga problem.
Åå min tomt finns ett hörn där jag slänger just ”rester”, där kvistar och grenar slängs i väntan på nästa tur till återvinningscentralen. Den en gång så använda handgjorda komposten av trä har moder natur effektivt luckrat upp och kvar tronar även där ett förfall. Ett par tulpaner hade hamnat snett.. just in i mellan dessa naturliga filterpenseldrag.
Imorgon är en ny dag. En förmodligen öde och kall dag.. undrar vad för rester moder natur har att bjuda på då:-)
Och – glöm inte klicka på bilden för att förstora:-)
Ha en härlig helg full med allt det som gör just dig lycklig!
En bunt rester är inte fy skam. Made my nattsuddarnight! Bra Anna! Som vanligt… / C
Visst är dom bra att ha?
Tänk vad mycket mat man gjort av rester!!
Kul att denna nattmat kunde värma din mage, det behövdes nog efter din o ”grabbarnas” frusna resa:-))
Man tackar för besöket och påhälsningen av mäster landskap!
Mvh Anna
Otroligt så mycket färger du fick fram i kylan 😉
Underbara inspirerande bilder som vanligt. Tycker också att det är himla roligt att leta efter charm och sagor bland växter och det spelar ingen roll om de är på komposten eller i full blom 😉
Hälsningar Halina
Hej Halina!
Vad roligt att du kikar in härliga människa!
Då håller vi med varandra 🙂
Jag tycker dessutom det är en liten extra bonus just FÖR ATT det är en ofta oväntad modell man fångat, en kanske flera ryggar inför.
Allt äger en skönhet, värderingar existerar väl enbart inombords hos människan?:-)
Ha en fortsatt skön söndag! Själv tänkte jag ut och försöka få tag i Jan Johanssens nya bok jag fick höra talas om i TV på morgonkvisten ”med nya ögon”, vill försäkra mig om att den är bra först, men tyckte om hur han och hans fru så generöst och personligt delade med sig av sina upplevelser av misbruk och medbereoende.
Mvh Anna
Jeg nyter virkelig bildene dine, de er visuelle og abstrakte og samtidig poengterte. Selv finner jeg aldri motiver som er i den ”klassen”..kanskje jeg må tilSverige en gang til for å se hva dere har som vi ikke har…
Hilsen Unni
Hej Unni!
Det är ju himla roligt att du tycker om bilderna, det värmer verkligen. Men nog har du en fantastisk förmåga att finna det unika och vackra i livet omkring oss, det såg jag ju verkligen i dina bilder?! Det låter som att du själv anser dig inte hittat just ”din” sak du brinner för inom foto.
Många gånger när man går ut har man så bråttom att hitta det perfekta fotot att man inte ser motivet, förstår du vad jag menar?
Man vet PRECIS vad man önskade sig se – att det som verkligen finns där ute går oss förbi.
Jag vet att de få gånger jag försökt planera och verkligen velat fånga en viss plats i ett ljus och en stämning har det blivit skit!! Haha… Jag har slutat försöka numer.
Mina förhoppningar är så stora att det inte finns en chans att jag kan motsvara dom. Det finns alltid någon parameter som går snett, eller också är det helt enkelt vetskapen om att bilden och stunden är i mina ögon ”konstruerad” som förstör min egen upplevelse av dom.
Nu menar jag inte att det är så för dig, men för mig kan det vara så….
Jag måste släppa tanken på att vara en fotograf och istället bara ”vara” i nuet och bli förälskad i naturen. Förstå då när kärleken till naturen infinner sig dyker dom upp för mig motiven.
Då kommer bilderna som en bonus.
Jag tycker absolut att du skal starta en blogg Unni! Det ger dig en plats att visa upp dina bilder och inte minst själv se hur du utvecklats:-) Hojta till om och när den är uppe så att jag kan följa dig:-)
Mvh Anna
🙂
Dessa pix gjorde mig riktigt glad!
Du är bara bäst på det här med ”lite skit framför & bakom” – underbart uttryck förresten! 😉
Mars- & april-väder bjuder på överraskningar – vaknade idag till ett nytt snötäcke…
Tidigare i veckan hade jag fotat moss-sporer i solstrimmorna – får väl hitta nå’t annat idag!
/A-L
Vad kul att de gav lite positiva känslor – yeei:-)
Ett varmt tack, det där uttrycket är ett dubbelbottnat sådant jag gärna använder – ett som man kan välja att se på 2 helt olika sätt, eller hur?
Skit är ju ett väldigt negativt laddat ord som mest föranleder negativa känslor.
Så menar ju inte jag då jag använder det självklart – det är ju det mest positiva som går att få och det nödvändiga för att få fram filtereffekten.
Allt äger en skönhet och har ett värde.. så även ”skit”;-)
Ahh de där härliga mosssporerna! De ÄR ju för underbara, men rena döden för nacken! *s*
Jag var ute jag med igår och fick ett fåtal på samam motiv, men en ond nacke satte stopp för allt för flitigt fotande i krypnivå…. Har man tur man kan ju hitta dom lite högre upp på stammarna dock?
Jap det var samma här – snöade flitigt sent igår kväll så det var vitt här med. Men solen har lyckats komma igneom på himlen nu och det dröjer nog inte länge inna det där vita är borta återigen. Tyvärr brukar ju även april bjuda på det mest skiftande väder!! Det dröjer väl ända till Maj i vanlig ordning innan det börja bli lite ordning o reda på väderleken. Hoppas du finner lite spännande motiv – kanske i det vita:-)
Tack så mycket för kommentaren Annlouise
Mvh Anna
Fantastiska bilder av roddisar. Blomningen är försvinnande snabb men sen finns så mycket snyggt kvar, särskilt om man har några buskar med ‘indument’ eller filt.. Bilderna, eller du, sätter fingret på hur mycket vackert som finns att se i detaljer bara vi stannar upp. Kanske berör det extra mycket just nu… ..jag är lite trött på alla som klagar på vädret och gillar när nån lyfter fram att det finns visst saker att se och göra i väntan. Det är nåt högst speciellt, snyggt och lugnt med den där höst- och vinterpatinerade färgskalan!!!
Hej Carina!!
Vad roligt att du delar fascinationen för våra ”rester”… Jag tror det är bra att kunna uppskatta alla naturens variationer, definitivt om man tycker om att fotografera – det öppnar ju dörren för så många fler fototillfällen?:-)
Det är ju dom där resterna som är basen och anledningen till att naturen överhuvudtaget finns till och fungerar, ändå trilskas vi ofta med att slänga bort denna värdefulla energikälla för att det för tillfället inte ser attraktivt ut och vad skall då grannarna säga… *s*
Hoppas du får en fin helg! Själv hoppas jag att hålla mig från den förkylning som börjar stick i halsen så att jag kan ge mig ut på bäverjakt till helgen!!!:-)
Om det blir så eller ej vet återstår att se, men jag skulle gärna vilja! Det fins nerfällda stammar inte långt ifrån mitt hem så nu jäklar:-)
Då håller jag tummarna för bra hälsa! Jag gör en för grannarna ohelig sak… ..krattar löv på gångar och gräsmatta, därifrån rätt in i mitt lundparti där de blir gödning till sippor i olika färger. Sipporna och jag mår bra, grannarna? Vet i vart fall att jag hittills aldrig fått deras säckar med löv som de lovat… *S*
Magnolians enorma tallrikar med en ovansida i aubergin och en undersida i silver… ..i bästa fall bara skelettet kvar… det är underbart. Det är snyggt och påminner om att daggmaskarna producerar mer gödsel än jag nånsin orkar köra in själv. Och jag kör mycket gödsel 🙂
Haha, låter uderbart tycker jag!
Det är ju helt rätt? Visst är det konstig… att vi tar bort det som är naturligt gödande och lägger dit onaturligt? Vill minnas att det hämtades in hästbajset från grusgången utanför för att gödsla i rabatten förr. Fast kanske var det helt nekelt renare förr? Även den delen? Idag använder vi så mycket konstigt i allt möjligt….
Tack så mycket för att du kikade in och skrev en kommentar Carina. Ber om ursäkt för att jag inte svarat förrän nu, jag har legat sjuk hela förra veckan och lyckades istort sett enbart godkänna kommentarer, inte svara på dom:-( Sorry…
Vad kul och spännande att botanisera bland ”resterna” många fina bildliga guldklimpar där. Spännande former, mönster, färger och ett passande ljus får fantasin att spela då jag tycker mig se figurer och väsen i många av bilderna. Som vanligt så finns Vittrans touch att spåra i bilderna, tack för en behaglig och trevlig resa i macrovärlden 🙂
Mvh Kalle
Vad roligt att du stannade till en stund vid min sida Kallemannen:-)
Också extra roligt att du tog dig tiden att fantisera kring bilderna, det glädjer mig!
Tack själv och ha en fin helg
Mvh Vittran