Är något som jag tyckte sig behövas på kvällens blogg. Jag hade tidigare fyllt den med 44 st foton, vilket kanske var lite väl överdrivet, t om för att vara mig! Nu är det något mindre antal som ni kan se;-)
Men att välja ut en bild före en annan ÄR inte alltid så himla enkelt. Speciellt inte för fotografen.
De bär alla med sig en historia, en händelse som betydde något där o då – om det så var att undslippa ett grästrå i sitt öga. Man själv vet ju förutsättningarna, hur fult det kanske var men hur härligt pirrigt det kändes i magen när man såg att det plötsligt såg vackert ut istället – igenom det fula och därför växer bilden – för en själv. Men minnet av en dags händelser bleknar och efter en liten tid falnar skönheten hos en efter en. Istället granskas då bilderna genom de rent estetiska (och förvisso aningens galna) ögonen och minnet av där o då ratas till förmån för form, grafik och uttryck.
För hur det än är vill jag att ett foto skall kunna stå för sig själv, utan en berättelse bakom. Den får gärna ge en berättelse istället. Kanske helt enkelt för att det ev drama som utspelar sig på makrnära nivå isällan skriver in sig på löpsedlarna?
Det kunde det nästan gjort dock…
Vår påsk tillbringades i Grebbestad, Grönemad närmare bestämt. En ort där en stackars människa tyckte det var en bra idé att bränna upp lite gräs framför sitt trähus, nu när det var påskledigt o allt och ja det var ju en fin tanke. I verkligheten rådde toktorka och eldningsförbud över högt o lågt.
Så kvar står nu vissa gula barrtestar mot en blåsvart botten och en förmodligen saftig räkning från brandkåren. Oups…
Bilden finner ni längst ner i bloggen – och psst.. glöm inte förstora bilderna!
Tutte
Öga för mig, fisk för mina barn:
Don Quijote i bakgrunden
Alien i dubbeldäckare
Krig o fred
Kvarblivna resten av en rabarber i rabatten= fågel med mössa
Pardans
Mount everest
Jepp. burn baby burn
Ulmestrand's Blog 
Åh, vilken energikick! Fina rester som bygger läckra figurer, mönster och ger associationer 😉
Håller med Dig om känslor, spänningar just vid fotostunder och sen de berättelserna man får välja, skriva eller bara låta bli… Gillar vad Du skriver och glädjer mig också att ”rota” i dina bilder före texten… Jag hittar egna historier och egna mönster 😉
Det är himla kul! Det är himla kul att följa din blogg.
Varma hälsningar
Halina
Tusen tack Halina, det värmer i massor att någon vill följa och läsa min blogg:-)
Ja för lite (eller mycket) ord kan hjälpa men även stjälpa, det är en balansgång det där…
Glädjande att du hittade figurer i bilderna, själv är jag rätt glad för första bilden – fågeln som blickar upp med ett lite nästan gråtande öga!!
Tack för att du tittade in och skrev en rad – ha en finfin helg!!
Kram Anna
Her var det virkelig mye fint! Diffust, fargerikt og drømmende. -Perfekt. Jeg liker spillet mellom det lille skarpe og store uskarpe, samt bevegelsen i mange bilder.
Vad kul att du gillade dom Ingebjørg:-)
Det är lite märkligt det där med tycke och smak, för det skiftar ju väldigt vad vi väljer fokusera på? Anledningarna varför man tycker som man gör är ju dessutom oändliga…Men glad är man ju om det finns någon som tycker om att se på samma saker som man själv:-)
En fin helg vill jag önska dig! Våren skall komma hit till söndag har jag hört, antar att den gör dey hos er med – jag håller tummarna!
Mvh Anna
Ja det där med att gallra ut bilder är minsann inte lätt. För egen del så tycker jag att det är ett eländigt gissel att t ex sätta ihop en fotobok…vilka bilder ska med och vilka ska ratas. Ännu värre var det när jag höll en utställning förra året och skulle visa bilder offentligt…vilka skulle bort för att alla fick ju inte plats.
Här visar du en uppsjö av ”goa” bilder, så jag blir lite nyfiken på de bilder som du valde bort 😉
Visst är det !!? I en bok är det ju plötsligt andra parametrar som kommer in dessutom, plötsligt är det en balans mellan ytterligare en bild som måste tas med i beräkningarna, bilden står inte för sig själv plötsligt. Och har man då även text så skall ju den få bilden växa med? En felaktig bild till en text och det kan ta kål på mycket…
Vad roligt att du hade en utställning! Var det ensam också kanske? Förstår ditt dilemma med utställningen – för visst vill man ju visa alla sina darlings och hela sin bredd, men inte för mycket s ådet tröttar ut och inte för smått heller? Man vill ju ge en inpact, en wow-känsla! Och det är INTE billigt heller! Haha, jösses vad det kostar – och det kommer från en som arbetar inom branchen.. ehum…
Hoppas du fick en bra utställning att bära med dig och att dina bilder fick den uppmärksamhet de förtjänar:-)
NU kommer våren dessutom skall du se, med tillfällen till alla fototokiga i helgen att samla ihop till nya utställningar och böcker:-)
Tack för att du kikade in här och skrev en rad
Trevlig helg:-)
/Anna
Jag håller med Dig, fågeln är enastående 🙂
Hoppas hos Dig är det varmare än här (minus igen :((((… usch…)
Kram Halina
Äsch enastående vete sjutton, det var inte så jag menade…..
Jag vill bara att man har sett pippisen överhuvudtaget i första bilden – då är jag nöjd:-)
Och jadu, NU är det faktiskt varmare iaf – ett par dagar försenat svar ökade värmen på dygnstemperaturen rejält!! Och om ett par ytterligare dagar skall det ju stiga upp mot 20 har jag hört? Underbart! Fram med vårjackan:-)
Kram Anna
Javisst är det svårt att välja ut bilder. Vi som tagit bilderna har ju både vår syn på dem och våra minnen och det är inte alltid lätt att förmedla. Men dina bilder är såå fascinerande och jag njuter av att scrolla ner och förundras!
Egentligen finns det väl ingen anledning att välja ut några framför de andra men ändå. Jag stannade direkt till vid din rosa makrobild och sen vid nästa blå med gult. I båda finns en underbar oskärpa och skärpa som tilltalar mig!
Tack för titten!
Hej Cecilia:-)
Vad roligt att du gillade mina foton! Tusen tack, det värmer:-)
Visst är det ju så med ens ”verk”, men så mycket mer för en konstnär som lägger ner oändligt mycket mer tid än vad ett knapptryck på kameran tar…men visst är ett foto som en bit av en själv med? Varför man överhuvudtaget väljer just den bilden är ju ett högst personligt val, ett val som någon annan med all säkerhet hade gjort helt annorlunda! Och det är ju det sköna i kråksången:-)
Tack själv för att du kikade in:-) Det var vänligt av dig
Mvh Anna
Känner igen resonemanget, att bilden väcker ett minne och känsla för fotografen. Därav har jag svårt att sortera bilder när de är fräscha, då är allt bra även om det är dåligt. Just för att jag har kvar den känsla som finns runt bilden, den finns väl där alltid men är som starkast när den är nytagen.
Delad om en bild måsta kunna stå för sig själv finns inget svart eller vitt där, själv tycker jag att vissa bilder gör sig bra med en liten text/berättelse eller bara en rubrik medans andra skulle blir ”förstörda” med en text till. Finns sammanhang och tillfällen för alla kombinationer.
Då ivissa fall bilden understryker texten eller tvärtom, var jag tillräckligt flummig? Bra! 😉
Hittade många pärlor bland bilderna är väldigt förtjust i att de är lite som ”Kinderegg” flera överraskningar i ett 😉 De sköna bakgrunderna bjuder på många spännande saker och ibland huvudmotivet eller båda. Härliga färgmassor och mönster det blir med lite ”skit” fram och bakom motivet 🙂
Finner ut några bilder som känns ”klassiska Vittran” bilder typ mg1132, mg1108 och mg1144 lite från Fotosidan epoken eller lite mer retro Vittran 😉 Hur som spännande och fina bilder som bjuder betraktaren på en fin bild njutnings stund bland mönster, fantasi figurer, härliga färger och en fin känsla…
Mvh Kalle 🙂
Visst är det ju så.. frågan är hur länge man borde vänta med att gå igenom bilderna ”på riktigt ” s a s?
Sedan kan det u bli tvärtom med? Gamla bilder man går igenom kan plötsligt se bra ut, trots att man ratat som tidigare…? Sitt seende och sin smak förändras väl ständigt kanske.
Hade idag en kurs/genomgång av olika folietyper och då vi informerades av vikten av att låta den färdigmonterade folien vänta och sätta sig. En helfolierad bil skall t ex vänta i 48 timmar inomhus innan folien anses värdigsatt.
Man kan tycka att något så ”dött” som en folie inte behöver något speciell behandling, men enligt leverantören rörde materialet sig och andades så till den milda grad att det nästan kunde ställt sig upp o gått iväg.
För en själv är ju bilden som du säger alltid starkast precis efter.. men man önskade ju få delat med sig av den där starka känslan. Kanske är det därför fotografer uppskattar att fotografera tillsammans och på så sätt dela upplevelsen än mer.
Kul at du fann dina egna bärnstenar bland Vittrans steniga kust:-)
Mvh Vittran