Det kan hända mycket i naturen under ett par veckor.
Den åtråvärda kylan anlände till slut och bäddade in omvärlden i blått ljus. Snö kom och avslöjar omvärldens konturer även under mörka timmar. Befriande och härligt! Känslan av att allt är svart får mig känna det som att jag sitter i en tunna. Instängt är bara förnamnet. Men med snö finns det äntligen en horisont, en omvärld återigen.
Om man tycker att man lever i ett stressigt nutidssamhälle med allt för lite tid till det man helst önskar att sysselsätta sig med…. som fotografering t ex, är denna årstid bland den värsta pga av avsaknaden av ljus. När väl ljus finns kanske vädret är urdåligt och motivet som bortblåsta. Förr kändes december som en julmånad och nog var vintrarna vita förr?
Det är dom inte nu. Vintern dyker numer upp lite senare, men kanske är det helt enkelt mitt allt mer brusiga minne som förvandlar barndomens jular till vad jag önskade dom vara.
Men samtidigt älskar jag ruttna växter och rödfärgade kvarglömda löv på kala grenar. Allt har en charm och en tjusning, men nog är vintern med is och mönster något aldeles extra.
Brunklädd åker med klungor av naturens likdelar, att fotografera genom dessa klungor gjorde min dag!
För någon vecka sedan var vädret och ljuset hel förfärligt, men fotolusten alldeles för stor för att backa undan. Kvällen innan hade jag lagat någon asiatisk wok senaste numret av Buffe lockat med, en rätt som innehöll tusentals med svanhalsar i miniformat! Vita små groddar på väg till att gro stod jag och stirra länge på innan som slängdes ner i woken. Dagen efter ville jag fotografera mer av de där svanarna, men självklart var dom slut i närbutiken. Efter 3 försök fann jag fler av dom i Hemköps affär och fick så äntligen mitt fotografiska lystmäte tillgodosett:
Och så då den härliga blå timmen som äntligen kom och med den blev återigen Surte favoritplatsen.
I snålblåste förvandlades 8 minus snabbt till 15 runt sjön och näsan den rann och ögonen med. Lite folk skrämde jag nog halvt ihjäl med då jag halvt om halvt ramlade ner för berget bredvid gångstigen.
Jag förstår mycket väl varför Picasso fick en blå period.
Ulmestrand's Blog 
Vad du kan Anna! Härliga bilder med en snygg världskarta mitt i alltihop 🙂 Förstår du vilken jag menar? Ett rent och skärt nöje att få ta del av, tackar så mycket!
Mvh, Inger
Hmmm? NJae, jag är nog lite osäker – det skulle kunna vara ett par stycken som ser ut som världskartor för mig, men strunt samma egentligen. Ser du något mer i en bild och låter fantasin vandra blir jag väldigt glad:-)
Tack så mycket själv för att du lät fantasin flöda!!
MVh Anna
Underbara bilder! Det måste väldigt trevligt att få uppleva vintern ibland även på bästkusten! 🙂
Ugh hug!
Den blå tiden är vacker och dina bilder likaså. Svanarna var en kul och snygg idé. Men favoriterna blir ändå de två första. Kanske för där finns värmen nu när det blåser kallt därute och solen drog sig tillbaka.
Det blev en stationär PC till slut… ..hoppas få den i dagarna 🙂
Ha det gott! Carina
Hej Carina:-)
Håller med dig om värmen även om jag älskar skönheten i det blå.
Ahh – hoppas den gör sitt jobb, datorn? Jag funderar själv på att köpa mac, men måste då köpa till adobes paket förståss och går i valet o kvalet över att hyra CC eller köpa en äldre variant…
Hmm
Ja, det ska ju vara du till att leta i affärer efter groddar föra att fotografera! Och så blir det ju så där vansinnigt kreativt och bra också. För övrigt håller jag med dig – den blåa tiden i naturen är fantastiskt!
Haha, önskar jag kunde ta på mig ”äran” av att vara innovativ, men det är många som är ute och hittar på roliga saker med olika material.
Bara att kika på facebook bland vänner så dyker kulor med reflektioner och vattenlekar upp snabbt:-)) Och det är ju himla roligt? Inspirationen och kreativiteten flödar – kanske tack vare gråtiden?
jag minns när man var liten och hade som tråkigast, det var ju då man satte sig ner och blev kreativ, ritade målade, skrev.. Man skall kanske ta vara på det ”tråk” som infaller i dessa mörka tider och anamma kreativiteten:-)
Tack så mycket Gert för kommentaren och besöket:-)
Mvh Anna