En sommar med bålgeting, malar och räkpedikyr

Klicka på bilderna som ser ni dom bättre:-)

I år fyllde min äldste son 24 år.

Lika många år sedan var det jag själv var 24 år gammal, då höggravid och i en sommar som liknade årets vad gäller värme.

Då sprang jag höggravid runt på öarna med klotrund bollmage och både oförskämt bra egentligen, trots värme.

Vårt hus var nyinköpt och höll på att byggas av snickare från Älvsbyhus tillsammans med maken, en deal mellan Älvsbyhus och de 84 hushåll vårt område består av – för att få ner priset men även för att förstå och veta hur huset är byggt. Snickarna fick även bo i vårt hus tills det var klart… och jag bistod med att ge dom bullar lite då och då;-)

Vi var oroade om det skulle hinna bli klart eller ej innan den lilla personen i magen ville ut. Vi hade tur, det blev precis klart och 2 veckor innan sonen föddes stod jag och målade huset. Jag har svårt att tänka mig göra detsamma i år – även utan klotrund bebismage. Puh!

Den lilla personen i magen tyckte däremot inte om värmen alls.. nästan 2 veckor för tidigt drog värkarna igång och då hade han bråttom. Han var så liten min lille skrutt:-/ Han var dåsig och åt inte och reagerade knappt när som stack honom i foten.. ändå släppte dom hem oss dagen efter förlossningen (som skedde på natten). Min lille lille Otahaaan.. så glad jag är att han kom iaf och att han blev den han blev, precis som son nr 2 Tias. Så kallas dom av mig:-)

När man är ledig och låter hjärnan vila börjar det bubbla upp extra mycket fantasier i mitt lilla huvud.

För mig är det ett litet barn som blickade mot mitt i strandkålen ute på Fånyttan, en för oss nyupptäckt ö i Göteborg skärgård:

Jag själv tillhör den skaran som älskar värme och haaaaaatar att frysa, men de värmerekord som slås i Spanien och Portugal senaste veckan är för mycket till och med för mig. Men jag menar hallå….att mötas av en ljummen vind på morgonen är ju som en smekning för själen, en varm kram av moder natur! Istället för de iskall käftsmällar man möts av resten av året.

Att värme på 33-34 grader i Sverige är ovanligt och rätt onaturligt inser man ju dock.. och värre kommer det väl bli, vad än den rödhårigt trumpna personen påstår om miljöhotets existens. Det är rätt uppenbart att saker och ting förändras..

I min familj har vi lyckan att kunna komma ut på havet när värmen trycker på för mycket.

Maken och sönerna trivs ypperligt och alla älskar att snorkla runt och fascineras av undervattensvärlden.

Jag tycker också om att bada, speciellt när vattnet inte får mig kippa efter andan av kyla, men älskar fotografering ännu mer och kryper därför istället runt och utforskar öarna ovanifrån under tiden familjen snorklar.

Maken brukar filma med gopro-kamera vilket ger mig den bästa av 2 världar, både ovan och under: jag får då även se hur vackert det är under ytan – något jag skulle ha svårt för med mina glasögon inklämda i cyklop.

Jag hade längtat efter att kunna fotografera brännmaneter då de är något av det vackraste jag vet.. men med sommaren varma temperaturer dolde sig dom effektivt djupare i kallare vatten och tror vi endast sett 2 st på hela sommaren i havet!

Men uppfluten tång i alla dess former fanns det desto mer av till min stora glädje:-)

Jag är rätt galen i tång, dvs havslevande alger som t ex Sockertång, Saccharina latissima och bladtång/Laminaria, ett släkte bland brunalgerna med breda platta ”band”.

 

En inte bara vacker växt utan mycket spännande sådan som traditionellt använts inom kirurgin när man läser om det på wikipedia:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Laminaria

I torkat tillstånd skiftar den i alla möjliga färger när solen lyser på den och än mer annorlunda när solen lyser även igenom (nedersta bilden).

Även vad som ser ut som gräs i öarnas vattenpölar tror jag är Tarmalg, är inte säker men det är så häftigt att bara ligga och kika på allt som händer i vattnet och bredvid!

Det har blivit många många turer ut. Många matsäckar och många ilandhopp:-)

Det har varit allt från åskväder till ljuvliga stilla eftermiddagar – en stilla sådan satt jag med fötterna ner i en grund vik i havet och fundera över livet..

Plötsligt började det kittla och pirra i fötterna. När jag kikade ner var dom överösta med strandräkor som gladeligen tycktes äta upp min döda hud (vilket självklart fick mig vråla som besatt och snabbt dra upp fötterna).

Äldste sonen undrade vad sjutton det var frågan om och blev nyfiken – han klarade att hålla fötterna nere mycket längre än vad jag gjorde, såpass länge att mamma fick ta ett kort:-)

Det var otroligt många av dom vilket är glädjande, då mår ju havet bra 🙂

Annars har det känts lite si och så med hur havet mår ibland..

Vi brukar ofta återkomma till en ö som heter Rörö.

Det är en populär ö men så pass stor att det alltid finns en plats som man kan stanna till vid ifred. Vår favoritplats är en liten skyddad vik där man enkelt lägger till med båten. Jag som alltid står i fören och hoppar i land är extra tacksam för en lätt ”hopp-plats”. (Ett par gånger har jag misslyckats fatalt med hoppandet och istället hamnar ovanpå stålstöden som en säl.. )

Men den här platsen ligger nära ett par instängda pölar där ruttna alger stinker något vedervärdigt i hettan. Pölarna är ljust rosafärgade och dess färg kommer från purpurbakterier som avger giftigt och illaluktande svavelväte. Det luktar skit alltså. Vedervärdigt rent ut sagt. Att man inte skall bada i det säger sig själv – det vill man inte heller. Tro mig!

Vid ett tillfälle var odören så kraft att vi knappt kunde vistas ens 10m ifrån pölen, men i bildserien nedan kunde vi vistas där utan problem och jag kunde stå nära och fota:

Sommaren varma veckor ger dom en fadd smak när jag idag läste att den giftiga katthårsalgen från Östersjön har spridits med havsströmmar och nu nått även hit till oss på Västkusten.

Algen innehåller ett toxin som är giftigt för människan och djur – inget trevligt:-/ Stay away…

Konstiga arter jag inte sett förut har dykt upp för mig i år:

Bålgetingar har jag någon gång snubblat över i skogen, men nu har dom dykt upp vid mitt hem susandes förbi i en jädrans fart!

Jag har även sett makaonfjärilar på öarna vid ett flertal tillfällen! Maffigt stora och gula har dom fladdrat runt på öarna vid ett flertal tillfällen i år men har aldrig tidigare sett dom trots att jag läst mig till att de skall finnas. Även dess larv snubblade jag över:

 

För att inte tala om malar och invasionen av dessa! Jösses så som fladdrar runt på kvällar – i olika storlekar och former…

Japanska jätteostronet har vi sett i ett par år och är nu såpass vanlig att det alltid ser ut som någon målat med tjock vit pensel i vattenbrynet. Säkert 99 % av de ostron vi såg var dock döda, dvs halva skal satt bara kvar. Släktens ena marinbiolog förklarade att det förmodligen berodde på att dom frusit ihjäl under vintern.

Även om värmen har fått marken att explodera vid minsta gnista är jag en av de som gläds åt att fästingarna nu dämpat sig. I våras fick jag 15 st på mig vid ett tillfälle, de är betydligt färre nu. Jag läste att de dock skulle riskera komma i september / oktober igen:-/ Jag är själv vaccinerad fult ut mot TBE, men har alltid känt ett obehag då resten av familjen inte är det. Speciellt då vi bor nära ett område där TBE påträffas. Man kan ju råka ta med sig något på byxorna eller strumporna:-(

Men idag tog familjen och åkte iväg och vaccinerade sig – fick precis bildbevis på mobilen. Skönt! Steg ett avklarat, bara några fler att ta innan de är helskyddade.

Ute på öarna finns väldigt sällan fästingar då det knappt finns någon växtlighet.

Det mesta som finns växer ju i vattnet och det som inte gör det suktat desperat efter vatten….

Mitt uppe på ön ”kullen” – en hög och rund ö – växte det trots avsaknad av vatten mängder av små prästkragar:

De var dock roligare i sitt bolltillstånd tyckte jag:-)

Tja det var lite av min sommar:-) Som ni förstår sitter man ju hellre ute än inne.

Det gäller ju alla dagar om året iof 😉

Hoppas ni haft en bra sommar och står väl rustade för det mörka halvåret!