Kursverksamhet – Ulmestrand's Blog

En sommar med bålgeting, malar och räkpedikyr

Klicka på bilderna som ser ni dom bättre:-)

I år fyllde min äldste son 24 år.

Lika många år sedan var det jag själv var 24 år gammal, då höggravid och i en sommar som liknade årets vad gäller värme.

Då sprang jag höggravid runt på öarna med klotrund bollmage och både oförskämt bra egentligen, trots värme.

Vårt hus var nyinköpt och höll på att byggas av snickare från Älvsbyhus tillsammans med maken, en deal mellan Älvsbyhus och de 84 hushåll vårt område består av – för att få ner priset men även för att förstå och veta hur huset är byggt. Snickarna fick även bo i vårt hus tills det var klart… och jag bistod med att ge dom bullar lite då och då;-)

Vi var oroade om det skulle hinna bli klart eller ej innan den lilla personen i magen ville ut. Vi hade tur, det blev precis klart och 2 veckor innan sonen föddes stod jag och målade huset. Jag har svårt att tänka mig göra detsamma i år – även utan klotrund bebismage. Puh!

Den lilla personen i magen tyckte däremot inte om värmen alls.. nästan 2 veckor för tidigt drog värkarna igång och då hade han bråttom. Han var så liten min lille skrutt:-/ Han var dåsig och åt inte och reagerade knappt när som stack honom i foten.. ändå släppte dom hem oss dagen efter förlossningen (som skedde på natten). Min lille lille Otahaaan.. så glad jag är att han kom iaf och att han blev den han blev, precis som son nr 2 Tias. Så kallas dom av mig:-)

När man är ledig och låter hjärnan vila börjar det bubbla upp extra mycket fantasier i mitt lilla huvud.

För mig är det ett litet barn som blickade mot mitt i strandkålen ute på Fånyttan, en för oss nyupptäckt ö i Göteborg skärgård:

Jag själv tillhör den skaran som älskar värme och haaaaaatar att frysa, men de värmerekord som slås i Spanien och Portugal senaste veckan är för mycket till och med för mig. Men jag menar hallå….att mötas av en ljummen vind på morgonen är ju som en smekning för själen, en varm kram av moder natur! Istället för de iskall käftsmällar man möts av resten av året.

Att värme på 33-34 grader i Sverige är ovanligt och rätt onaturligt inser man ju dock.. och värre kommer det väl bli, vad än den rödhårigt trumpna personen påstår om miljöhotets existens. Det är rätt uppenbart att saker och ting förändras..

I min familj har vi lyckan att kunna komma ut på havet när värmen trycker på för mycket.

Maken och sönerna trivs ypperligt och alla älskar att snorkla runt och fascineras av undervattensvärlden.

Jag tycker också om att bada, speciellt när vattnet inte får mig kippa efter andan av kyla, men älskar fotografering ännu mer och kryper därför istället runt och utforskar öarna ovanifrån under tiden familjen snorklar.

Maken brukar filma med gopro-kamera vilket ger mig den bästa av 2 världar, både ovan och under: jag får då även se hur vackert det är under ytan – något jag skulle ha svårt för med mina glasögon inklämda i cyklop.

Jag hade längtat efter att kunna fotografera brännmaneter då de är något av det vackraste jag vet.. men med sommaren varma temperaturer dolde sig dom effektivt djupare i kallare vatten och tror vi endast sett 2 st på hela sommaren i havet!

Men uppfluten tång i alla dess former fanns det desto mer av till min stora glädje:-)

Jag är rätt galen i tång, dvs havslevande alger som t ex Sockertång, Saccharina latissima och bladtång/Laminaria, ett släkte bland brunalgerna med breda platta ”band”.

Dubbelexponering i kameran – en bild i skärpa och en i oskärpa

En inte bara vacker växt utan mycket spännande sådan som traditionellt använts inom kirurgin när man läser om det på wikipedia:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Laminaria

I torkat tillstånd skiftar den i alla möjliga färger när solen lyser på den och än mer annorlunda när solen lyser även igenom (nedersta bilden).

Även vad som ser ut som gräs i öarnas vattenpölar tror jag är Tarmalg, är inte säker men det är så häftigt att bara ligga och kika på allt som händer i vattnet och bredvid!

Det har blivit många många turer ut. Många matsäckar och många ilandhopp:-)

Det har varit allt från åskväder till ljuvliga stilla eftermiddagar – en stilla sådan satt jag med fötterna ner i en grund vik i havet och fundera över livet..

Plötsligt började det kittla och pirra i fötterna. När jag kikade ner var dom överösta med strandräkor som gladeligen tycktes äta upp min döda hud (vilket självklart fick mig vråla som besatt och snabbt dra upp fötterna).

Äldste sonen undrade vad sjutton det var frågan om och blev nyfiken – han klarade att hålla fötterna nere mycket längre än vad jag gjorde, såpass länge att mamma fick ta ett kort:-)

Det var otroligt många av dom vilket är glädjande, då mår ju havet bra 🙂

Annars har det känts lite si och så med hur havet mår ibland..

Vi brukar ofta återkomma till en ö som heter Rörö.

Det är en populär ö men så pass stor att det alltid finns en plats som man kan stanna till vid ifred. Vår favoritplats är en liten skyddad vik där man enkelt lägger till med båten. Jag som alltid står i fören och hoppar i land är extra tacksam för en lätt ”hopp-plats”. (Ett par gånger har jag misslyckats fatalt med hoppandet och istället hamnar ovanpå stålstöden som en säl.. )

Men den här platsen ligger nära ett par instängda pölar där ruttna alger stinker något vedervärdigt i hettan. Pölarna är ljust rosafärgade och dess färg kommer från purpurbakterier som avger giftigt och illaluktande svavelväte. Det luktar skit alltså. Vedervärdigt rent ut sagt. Att man inte skall bada i det säger sig själv – det vill man inte heller. Tro mig!

Vid ett tillfälle var odören så kraft att vi knappt kunde vistas ens 10m ifrån pölen, men i bildserien nedan kunde vi vistas där utan problem och jag kunde stå nära och fota:

Sommaren varma veckor ger dom en fadd smak när jag idag läste att den giftiga katthårsalgen från Östersjön har spridits med havsströmmar och nu nått även hit till oss på Västkusten.

Algen innehåller ett toxin som är giftigt för människan och djur – inget trevligt:-/ Stay away…

Konstiga arter jag inte sett förut har dykt upp för mig i år:

Bålgetingar har jag någon gång snubblat över i skogen, men nu har dom dykt upp vid mitt hem susandes förbi i en jädrans fart!

Jag har även sett makaonfjärilar på öarna vid ett flertal tillfällen! Maffigt stora och gula har dom fladdrat runt på öarna vid ett flertal tillfällen i år men har aldrig tidigare sett dom trots att jag läst mig till att de skall finnas. Även dess larv snubblade jag över:

För att inte tala om malar och invasionen av dessa! Jösses så som fladdrar runt på kvällar – i olika storlekar och former…

Japanska jätteostronet har vi sett i ett par år och är nu såpass vanlig att det alltid ser ut som någon målat med tjock vit pensel i vattenbrynet. Säkert 99 % av de ostron vi såg var dock döda, dvs halva skal satt bara kvar. Släktens ena marinbiolog förklarade att det förmodligen berodde på att dom frusit ihjäl under vintern.

Även om värmen har fått marken att explodera vid minsta gnista är jag en av de som gläds åt att fästingarna nu dämpat sig. I våras fick jag 15 st på mig vid ett tillfälle, de är betydligt färre nu. Jag läste att de dock skulle riskera komma i september / oktober igen:-/ Jag är själv vaccinerad fult ut mot TBE, men har alltid känt ett obehag då resten av familjen inte är det. Speciellt då vi bor nära ett område där TBE påträffas. Man kan ju råka ta med sig något på byxorna eller strumporna:-(

Men idag tog familjen och åkte iväg och vaccinerade sig – fick precis bildbevis på mobilen. Skönt! Steg ett avklarat, bara några fler att ta innan de är helskyddade.

Ute på öarna finns väldigt sällan fästingar då det knappt finns någon växtlighet.

Det mesta som finns växer ju i vattnet och det som inte gör det suktat desperat efter vatten….

Mitt uppe på ön ”kullen” – en hög och rund ö – växte det trots avsaknad av vatten mängder av små prästkragar:

De var dock roligare i sitt bolltillstånd tyckte jag:-)

Tja det var lite av min sommar:-) Som ni förstår sitter man ju hellre ute än inne.

Det gäller ju alla dagar om året iof 😉

Hoppas ni haft en bra sommar och står väl rustade för det mörka halvåret!

En färgrik vår

…..och jag vill inte se att ni fotograferar en enda tulpan!!!! sade jag inför vårt fototur och spände ögonen i de stackars deltagarna.

Jag kunde riktigt se hur tankarna gick i huvudet:

”Ok, vi åker i flera timmar med flyg till världen finaste tulpanpark och skall INTE fota tulpaner? Hur menar hon nu…. ? Ja det var ju synd på de pengarna”

Självklart var det tulpaner vi fotograferade;-) Men vitsen var ju att INTE fotografera turistfotografier utan egna unika mer konstnärliga skildringar. Vi skulle använda dom som bidrag till våra bilder, inte hela blomman som ett huvudmotiv – så som man är van att se det….. och tulpanerna var verkligen härliga att använda sig av då de hade många spännande former i sina blad. Vi använde oss av lager på lager och skakningsfoto – ett maner som verkligen tilltalade flera av medlemmarna:-) Fantastiskt roligt att se!!! MEN det som värmde mig mest var alla märkliga figurer de lyckades hitta bara så där. På en dag blev de värsta fantasimästarna:-)

Brända kycklingar, fiskdelfiner och grodor dök upp bland tulpanerna och jag blev så varm i själen! Underbart!

Jag pratar alltså om en fantastiskt helg i tulpanriket Amsterdam som makroinstruktör för zoom fotoresor!

Den var magisk på fler sätt än ett, så annorlunda och speciell.. Det hände så många saker och vi såg så mycket konstigt som papegojor som flög fritt och tavlor som började röra på sig. Som om hela staden var förtrollad under dessa dagar! Att folk satt och puffade än här kunde iof ha bidragit till den speciella ”upplevelsen” men tror knappast så var fallet. Det var bara en märklig stad! Ingen verkade bry sig om säkerhet överhuvudtaget och cyklade hej vilt i en vansinnig fart – ingen med hjälm och huller om buller med spårvagnar…..

Det var dessutom en värmebölja utan dess like: 29 grader! Något jag absolut inte var inställd på, 23 grader max hade internet lovat mig innan resan. Alla kläder var bara för mycket kändes det som och har sällan svettats så mycket som då, med bultande huvudvärk som ett brev på posten. Jag drack och drack men inte sjutton hjälpte det… Tack gode gud för Helen som gav mig resorb vilket gjorde susen för knoppen! Jag hade aldrig testat det innan men det var verkligen toppen..

Och tulpanparken då? Jo den var lika fantastiskt som jag hoppats på och erbjöd inte enbart tulpaner.

Färg och form i ett saligt myller..

Dag 2 ägnade vi åt botaniska parken i Amsterdam och tittade bl a på fjärilshuset med sina puppor:

En puppa såg ut som ett troll i bakgrunden:

Aldrig har fjärilar varit så enkla att fånga då de matades med sötsaker på fat och satt bekvämt stilla..

Jag kunde till och med fånga en bladlus på fjärilens bakre vinge… vi var flera som slogs av ögat på dess kropp och hur det såg ut som en fisk:

Jag tycker den här bilden skildrar rätt bra hur man kände sig i Amsterdam, ständigt på knä – torkandes svett i pannan 😉

Men visst gick det inte ens för mig att fota just ”tulpaner”:

Papegoja fotograferar med ett tamron 90mm:

Papegojan i trädet med tamron 90mm.. var?

Ett par grodor som inte fotograferats i Amsterdam, utan hemma i Götebirg, närmare bestämt Ragnhilsholmen på Hisingen med ett Olypmus och ett 300mm objektiv:

A warm and Merry Christmas

Ja vad kan man säga så här ett par timmar innan julafton…Jag skulle kunna luska fram någon gammal frostig bild ur arkivet och skriva en god jul hälsning, men det är 10 grader varmt ute och stormbyar! Who am I kidding?

Det är väl som julen brukar se ut nu för tiden… och midsommar..och påsk…

Dessa slätstrukna väderslag får mig att fundera över vad i hela FRIDEN är det som händer med vår jord. För inte var det så här förr? Eller….var det?

De minnen jag har från barndomens jular är kalla och kyliga med gnistrande snö som gick mig upp till hakan, men minnen kan spela mig spratt, det vet jag med. Vad som är sant eller inte är varken rättvist eller lätt att avgöra med endast få minnesfragment. Vill man veta får man ta reda på! Viralgranska, som det så vackert heter 🙂 Har man gjort sin läxa kan man så uppfriskande trotsigt säga som idolen Rosling: Jag har rätt och du har fel.

Bästa källan borde vara SMHI och jodå, hmm där framgår det att under mina 47 år i livet har endast 14 av dom innefattat någon ynka gnutta av snö, övriga var barmark!

29,8% av mitt livs juldagar har varit vita so far. Under mina första 6 år fanns det inget snö alls på juldagen! De år jag inbillade mig var vita och fina och skimrande. Jag hade alltså ruggigt fel. Samtidigt har jag ju rätt med. Minnerna är där och där finns bilder av metertjock med snö i fotoalbumen, men om det var runt jul är mer tveksamt. Kanske är det extrema väderslag de man helt enkelt minns bäst, just för att de var sällsynta.

Vi vill gärna minnas det som är annorlunda. Jag själv fastar alltid för det avvikande i naturen. Fint som fult. Det som inte hör hemma eller det jag inte sett förut. Det ovanliga är spännande och väcker min nyfikenhet. Som dessa pyttesmå svampar som glittrade på en stam i skogen.. Det var bärstensfärgen mot silvergrå stam som fick mig stanna till, men dess form var vad som fick mig lyfta kameran..kyrklockor, höns som följer ett skärpespår, kanoner och tofflor. Allt i en yta på bara ett par centimeter.

Men visst har det funnit ett par dagar med frost. Dagar då det faktiskt fanns tillräckligt med ljus och ett par timmar över för mig att vandra ut. Och då blir man ju innerligt glad i själen!

Men det krävs inte så mycket för att hitta spännande motiv. På en promenad vid min arbetsplats i Högsbo industriområde i Göteborg fann jag ett makalöst vackert grönbelagt trästaket. Jag blev bara tvungen att ta med kameran nästkommande dag för att fånga de märkliga mönster som uppkommit av smuts ihop med vädrets makter.

Och en ynka kvist kan räcka för att göra min dag ibland..

Och så här blir ju då alltså årets julafton: varmt höstfärgad – som det brukar får jag konstatera med min viralgranskning gjord i bakhuvudet;-)

God jul till er alla!

Try to remember the kind of September

Jag satt en stund idag och lyssande på dessa smäktande rader från Harry Belafontes sammetslena stämma.

(Om än en aning i otakt.)

Och jag ser med ens min far framför mig som alltid och gärna sjungit för mitt inre. Där står han lite för sig själv i ett rum och tar i för fulla muggar. Vackert låter det och passionerat var och är det, då han fortfarande på daglig basis sjunger serenader för sig själv och för min mor.

På hans repertoar finns allt från religösa låtar som Pärleporten och Hosianna, till Presley´s Love me tender och barnvisor som Har du sett min lilla katt”. Spektrat är stort liksom engagemanget. Han vill bara inte uppmärksammas för det – även om jag under dagen gjorde ett försök – dagen till ära.

Det är inte utan att jag ibland längtar tillbaka till enkelhetens tid, ni vet – den som var ”förr”.

Märkligt hur man så gärna glorifierar dåtiden och effektivt raderar bort skavanker med åren. För det var ju inte alltid alltid allt rosenskimrande eller perfekt.

Vi har ju alla gjort fel i våra liv, vi vill bara inte påminnas om dom.

Men den trygghet jag som barn kände är djupt förankrat och ett minne och en känsla jag ibland tar mig tid att faller tillbaka till..

Det är inte utan att jag inser hur lyckligt lottad jag var och är.

För något som kan tyckas vara självklart: respekt, gemensamhet, skratt och kärlek är inte så självklart. Så fruktansvärt orättvist livet kan vara utan en enda vettig anledning…..

Tänk om .. tänk om vi bara kunde göra en omstart, att man från och med nu INTE tog varandra för givet?

Att respekten mot varandra enbart styr och hot och tvång är bortblåst och att vi enbart styr genom energi från kärlek. How about that…

Jag själv är en vanemänniska har jag insett. Det känns lagom osexigt måste erkännas. Jag skulle hellre vilja vara en vild nyfiken individ som tveklöst grabbar varje möjlighet till inspiration och nya intryck.

Men njae…… jag villl inte jättegärna kasta mig ut på okänd mark alltid utan känner mig mest som Tjuren Ferdinand som trivs bäst under korkeken.

Men ibland vill jag dock upptäcka och ta klivet in i det okända, det är väl ungefär som när han får ett stick av humlan.. Det sätter onekligen fart på det gamla köttet!

Insikten om att det faktiskt är bra för mig att pröva på något nytt får mig lyfta rumpan ur soffan och våga mig på nya möten och upplevelser även om man i dessa mörka tider bara bil kura ihop sig framför TV:n med en kopp glögg, eller ett glas vin och käka godis.

Att träffa kollegorna inom Naturfotograferna i Falkenberg var en sådan trevlig upplevelse!

De 5 höstiga bladbilderna nedan är från den helgen…

Det är en helt annan sak att sitta i en bil och tjöta med någon, än att genom flöde på FB eller Instagram försöka få en uppfattning om hur en person är. Det säger ju sig själv.. det är rätt omöjligt att tro sig veta hur någon är genom det….

Jag fick ett par fantastiska timmar med för mig nya människor jag önskade jag kunde tagit med mig hem.

Med hängande läpp fick jag lämna dom ifrån mig och med en suck åka hem igen efter avslutad helg….

Nästa helg gör jag ett nytt försök att träffa nya människor 🙂 Denna gång i Stockholm.

Zoomfoto anordnar en fotodag åt folket nu när Fotomässan inte blev av i år utan flyttades fram till våren. Jag kommer hålla föredrag tillsammans med Tom Svensson, Claes Grundsten, Mats Andersson, Serkan Gunes, Magnus Elander och Anders Geidemark. Jag tar med min fantastiskt härliga och vackra syster som alltid gör livet ljusare och gör en tjejhelg – med start på fredag! Den värsta dagen av alla att försöka ta sig fram i Göteborgvisar det sig självklart då det länge varnats om total trafikkaos pga EU-möte. Jippie……. 😉

Colour me happy!

När lugnet sänker sig ner över en stressad själ kräver den sömn. Mycket av den varan tydligen, första lediga dagen sov jag till 11! Jag var totalt däckad, men det var så otroligt skönt och exakt vad kroppen behövde. ”Mera såja” som en kollega brukar säga…

Jag har precis avverkat min första semestervecka och hittills har jag hunnit med att.. rensa i trädgården, diska och tvätta. Ungefär så:-)

För mig innebär semester att INTE ha något att göra. Den där ledigheten som faktiskt leder en rakt in i kreativiteten, ni vet – när man faktiskt ibland kan ha tråkigt, uhh kors och ve! Tråkigt känns lite som det värsta man kan utsätta en människa för idag, men jag vill slå ett slag för det där. Utan att ha haft tråkigt som ung skulle jag aldrig börjat rita, fotografera, dansa, leka ute i gräset. Har man tråkigt ser man till att göra det roligt.

Och för mig innebär verkligen denna sommar en dos av rolig vara då jag under 1,5 månad får låna en ny kompis att roa mig med! Risken blir väl att jag kommer få alldeles för roligt. Men vilken skärpa den där kompisen uppvisar!? My god!

Jag lovar återkomma i slutet av sommaren med bildbevis:-)

Bilderna från dagens blogg är dock mestadels från sista kursen med zoomfotoresor i Stockholm, en helg med fantastiskt glada och engagerade medlemmar! Båda dagarna tillbringade vi i Bergianska trädgården, en mycket vacker park med ljuvliga bakverk och spännande områden, fullt med roliga växter!

Hoppas ni får en lagom tråkig semester så att ni får en rolig sådan;-)

Sommarkramar från Anna

Zooma in på våren!

Det har inte blivit mycket bloggat sista tiden, men övriga livet styr, ibland får helt enkelt andra saker prioriteras.

För mig del har mina workshops under maj/Juni med Zoom fotoresor varit prioriterat och resten har fått stryka på foten (förutom självklart mitt vanliga yrke på Arkitektkopia i Högsbo, Göteborg). En sista kurs återstår nu till helgen den 10-11 Juni i Stockholm och det är med blandade känslor jag ser mot mitt ”avslut” för i år då det har varit betydligt mer roligt än jag hade förväntat mig!

Det är alltid lika pirrigt när man går deltagarna till mötes, kommer jag känna igen någon? Tänk om jag tappar bort någon i skogen, eller ännu värre: om någon skadar sig!? Hittills har alla överlevt och fått både parkeringsplats och mat i magen (även om en mindre allergichock hos en deltagare fick svettpärlorna rinna i pannan hos mig i Göteborg.) 🙂

Minnen jag bär med mig är mest era liv, bakgrunder och vad ni gått igenom. Det där att få sitta och lära känna någon inpå djupet gick fortare än väntat, men som jag uppskattar och bär med mig det! Det kan räcka med en lunch tillsammans i Botaniska, eller en mycket värdefull stund i bilen på väg till tåget, eller djupt samtal (och uppläxning 😉 vid fontänen i Lund.

Tack vare jättebra feedback justerar vi kursplanen från gång till gång så att det skall bli så perfekt och optimalt som möjligt för att tillfredsställa så många som möjligt:-)

Men visst – vi fotograferade ju självklart;-) MASSOR till och med – som sig bör, kan man annat än med den explosion som erbjuds i parker och på åkrar:-) Och det blir så när svaret på var man hittar skärpan blir: ta seriebilder!!! För det är verkligen mitt svar. Skall man hänga som en apa i ett träd eller med ena foten snett bakom som en ballerina behövs det en serie med bilder för att garantera att NÅGON blir skarp.

Min personliga strävan är att försöka fotografera något alldeles vanligt och få fram det på ett ovanligt sätt. Dvs att placera sig själv eller annat så motivet i fråga ser nytt och spännande ut. Men ibland vill man faktiskt bara fånga den råa raka skönheten hos t ex Magnolian.

Magnolia rätt och slätt:

Magnolia på annat sätt:

Här med en litet barn som kikar ner i blomman:

Men Magnolia var bara en bråkdel av allt vi hittade i Lund och Göteborg!

Våren var på sitt allra bästa humör och nog kan man instämma i att naturen är den största konstnären..?

Där ligger vi i lä!

Nedan: Från Lund där min önskan från deltagarna var att inte fånga de färggranna tulpanerna, utan använda oss av dessa som ”filter” och försöka hitta något annat emellan/under:

Gyllene snittet gick att finna på Botaniska i Göteborg:-)

Flygande lilahårig dam med ormen under sig. Eva i lustgården?

En man med röd hatt dök upp i en bit lös bark

Ett stort tack till alla som deltagit i Göteborg och Lund och till er som kommer till helgen i Stockholm!

Kram från Plupp-Anna

Nätverk

Att livet är förgängligt har vi fått bli varse om i helgen som gick.

Och som så många gånger förut är det inte svårt att hitta liknelser i naturen.. Ett par multnande löv visar mig vår egen skörhet, dess förgreningar visar hur allt hänger ihop, och med en dominoeffekt kan saker snabbt rasa samman men hanterar vi livet med varsam hand kan även det sköraste löv skonas. Ett liv är skört och så oändligt värdefullt….

Att ett trasat hjärta ofta reagerar med ilska är inget nytt, orättvisor får med all rätt oss att reagera.

Och visst blir man förbannad! Över att alla inte fick in chans i livet, över orättvisor och grymhet.

Desto mer stärkt blev jag för kärleksförklaringarna och den stolthet vi visade mot varandra genom manifestationer och blomdränka polisbilar.

Ja vi har livet till låns, så nog måste vi passa på att göra det så bra det bara går – inte bara för oss själva utan för varandra.

Jag såg nyligen filmen om Dr Strange och tog verkligen till mig en strof i filmen som för mig symboliserar livet och vad det går ut på när oraklet säger till dr Strange: ”det handlar inte om dig”.

För mig betyder meningen att det handlar om oss, om samspelet människor sinsemellan. Att jag är ingen utan en spegelbild, någon som bekräftar mig som person.

För aldrig blir man väl så levande och synlig som i samspelet med en annan?

Tänk dig in i sitsen att du är helt ensam. Utan någon att tala med, leka med, busa med.. skratta med.. ?

En familj fyller den funktionen, eller skall iaf om man frågar mig. Min egen gör det till fullo;-)

På min arbetsplats Arkitektkopia har vi ett par fantastiska människor som får mig bli verkligen levande och sann i mig själv.

De har ett sätt att se bortom och får mig bli 10 år igen på nytt. Så tråkigt livet hade varit utan dom i mitt liv! Visst – arbetsuppgifterna är ju kul, men det är människorna bakom som är den verkliga anledningen till varför jag rattar min bil dit varje dag.

De kommande veckorna kommer jag få samspela med andra makrotokiga när Scandinavian Photo slår ett slag för just Makrofoto.

Om lust och tid finnes hittar mig på dessa platser:

Mölndal
Tid: 18 april, kl. 18:30-20:30
Plats: Scandinavian Photo butik, Södra Ågatan 18A, Mölndal

Stockholm
Tid: 20 april, kl. 18:30-20:30
Plats: Scandinavian Photo butik, Norr Mälarstrand 78, Stockholm

Bankeryd
Tid: 25 april, kl. 18:15-20:15
Plats: Scandinavian Photo butik, Tallvägen 34, Bankeryd

Malmö
Tid: 27 april, kl. 18:15-20:15
Plats: Scandinavian Photo butik, Östra Förstadsgatan 44, Malmö

Jag är väldigt ärad och se så fram emot att få sprida så mycket makrolusta jag bara kan! Det är så vansinnigt kul med makrofoto och den glädjen blir bara bättre ju fler som kan dela den.

Välkomna!

4 själar:

En drömvärld

Jag tillhör de som drömmer massivt!

De är innehållsrika, färgrika, spännande och fyllda med dramatik och jag minns dom nästan alltid mycket väl.

De är så medryckande att jag ju inte vill vakna, jag är ju mitt uppe i ett nytt liv..?

Fullt verklig och högst pågående..

Men nu HAR man ju ett liv att leva och det är ju inte i drömmen.

Men jag vill ändå slå ett slag för kraften i att faktiskt dagdrömma – och drömma med för den delen..

Att fantisera och mentalt tillåta sig att må som bäst är guld värt!

Vart vill jag komma då?

förstår ni mina vänner….

Förra ett par helger sedan var jag var på en fantastisk fest i Norge. I Ski närmare bestämt hos min gode vän Magnus Reneflot som otroligt nog fyllde 60 år!

Magnus är som alltid unik och hans idé till födelsedagsfest var rätt fantastisk. Då han och hans närmsta vänner alla är mycket fotointresserade ville han att festen skulle gå i fotots tecken. Vi var 3 som blev inbjudna att visa våra bilder för denna härliga man; jag själv, Mats Andersson och Lars Andreas Dybvik.

Mats bilder är sedan länge mycket välbekanta för mig och han levererar alltid, med fantastiska bilder från island som var trolska, unika och med en högst personlig prägel a la Mats.

Men jag fick en otroligt kick av Lars Andreas Dybviks bilder

Det händer inte ofta och kanske var det vinet som talade när jag kramade om stackarn efter hans föredrag (herregud nu kommer hon kärringen!!!), men jag blev ärligt hänförd av det han fångat och kom på mig att drömma mig bort under föreläsningen.

Det går nog inte att förklara de känslor som dök upp, men det var som att vi alla fick kliva in i hans fantasivärld. En drömvärld om man så vill..

Och man kände sig trygg och lotsad runt i det han fascinerade av, och jag kände igen det språk hans kamera talade.

Jag var hemma i hans bildvärld och ville inte vakna.

Men vet ni – det bästa är att när man kikar genom kameran – så är drömvärlden tillbaka där igen…

I morgon åker jag och min kära söstra mi iväg till vår huvudstad för att fira Naturfotograferna och att de funnits i 50 år genom att se utställningen ”Vinnare och förlorare i svensk natur”

En varning utfärdas härmed, 2 st mörkhåriga yrväder riskerar dras in över östkusten med inslag av mullrande göteborgska och ett par stänkt av bohuslänsk dialekt, be aware:-)

Green lantern

dec_anna_ulmestrand_MG_3093_s — Gröna minilyktor

Att midsommar och julafton har inte bara samma väderlek utan samma temperatur borde man vara van vid, men nog surnar man till lite när dag efter dag är grå, blöt och mörk vilket är rena öken för en fotograf! Ge mig lite ljus åtminstone!

Allt äger dock en skönhet och det finns alltid alltid något att fotografera – NÄR väl ljus behagar visa sig. Ibland gör det ju det ändå. Mossor finns det gott om och bilden ovan med de söta små huvuden som samlat på sig vätska så läskande ut även för mig.

dec_anna_ulmestrand_MG_2630_s — in the spotlight, eller vad lågt solljus gör med blöta mosshuvuden

Jag skall inte klaga dock utan fick faktiskt 2 dagars extrem kyla som kom för ett par veckor sedan. En kyla som klädde in vår bil i sanslöst spännande mönster och fick mig stå på snorhal stege i sonens 5 nummer för stora skor framför bilen! Jamen vad gör man inte…….? Jag kan ju inte blunda och gå förbi? Omöjligt!

Familjen vet det och känner så väl igen signalen av panik i blicken. Då är det bara till att låta morsan springa ut i nattlinne och morgonrock med håret på ända och släpa sin stege mot bilen om hon nu så gärna vill. Ingen idé att tipsa om bättre kläder eller säkerhet inte.. Det sker NUUUU måste hinna NUUUUU

De nyinflyttade grannarna mitt emot undrade förmodligen hur det stod till med tanten dock;-)

Jag trodde jag missat chansen då jag först upptäckte mönstret på vår bil, men tiden fanns inte till då vi precis skulle köra in sonen och redan var försenade på lördagsmorgonen. Döm om min förvåning då samma mönster uppenbarade sig dagen efter! YEIII, tack säger man och slänger en tacksam blick upp mot universum.

Det blev ett par frostbilder i jul ändå, bara lite för tidigt 🙂

dec_anna_ulmestrand_MG_2865_s — Frozen feathers

dec_anna_ulmestrand_MG_2907_s — Wanderer, there the path is made walking

dec_anna_ulmestrand_MG_2802_s — Volvo ocean race in the middle of our Volvo roof, turned upside down

För när universum slänger ner ett tillfälle vill det till att snappa upp det!

Jag önskar er en god jul med många fångstchanser!

dec_anna_ulmestrand_MG_3116_s — Catching hand

Just det – fast tvärtom

Där låg klumpedunsen i godan ro och sov i sin rosenrabatt, när han plötsligt väcktes av att hela hans hus skakade och brakade! ”Men vad är detta nu!” tänkte klumpen och rullade instinktivt ihop sig till en boll och skakade av skräck och fasa. Det visade sig så att ett troll ställt sig över hans trygga hem och vänt upp och ner på hans tillvaro.

Japp – guilty as charged, jag kände mig allt väldigt elak som vände upp och ner på spindelns virkade bo, men jag lovar – han fick lugns vila vidare efter att jag kikade på honom en liten stund:-)

Det är mycket spindlar – igen – i dagens blogg. Nu på hösten har det dykt upp massor vilket jag och fler med mig uppskattar:-) För de som är spindelrädda gör det ju inte så mycket i naturen, spindelnäten är ju placerade vid sidan om en väg eller i ett dike. Man behöver ju inte springa på dom – om man inte vill.

Jag var på en föreläsning på Scandinavian Photo i i Torsdags och fick se Lenny Johanssons fantastiska fågelbilder och ta del av hans erfarenheter och kunskap. Bredvid mig satte sig en fantastisk vacker kvinna och vi började prata lite – som man gör. Vi fotograferade båda två förståss, men när hon frågade min om vad jag fotograferar blev det plötsligt stopp. Ok, redskapet är ju makro men…….”hmm….det är nog mest knäppa foton” fick jag hävt ur mig till slut och tja, jag har hittills inte kommit på någon bättre förklaring, för något specifikt ”ämne” eller motiv i naturen finns det inte för min del.

Lupinfröställningar eller fåglar

Häromkvällen försökte jag i mitt huvud summera vem jag är och hur det skulle presenteras inför Naturfotograferna och deras höstmöte som jag för första gången kommer delta i. Nya medlemmar skall enligt seden presentera sig sjävla lite kort. Att stå upp och hålla föredrag är jag nu för tiden bekant vid, men att sätta fingret på vem man är och vad man fotar är inte riktigt lika lätt. Det första ordet som dyker upp är barnslig det är något jag själv och andra i min närhet är rörande överens om. Den där kontakten med sin barnsliga sida löper som en röd tråd genom livet – på gott och ont. Men barnslig som jag är, älskar jag fortfarande att läsa barnböcker och dras till de små fyrkantiga barnböcker som ofta finns placerade innan kassan i affären. Och fortfarande finns en favorit från min egen barndom kvar där uppe i hyllan: ”just det – fast tvärtom” en bok som handlar om att ifrågasätta varför saker och ting måste vara på ett speciellt sätt, som t e x när den svarta hunden är vit? Dels var det ett sätt att få läsaren vakna upp, dels att ifrågasätta vad en vuxen säger och inte blint ”gå på ” allt. Men inte minst att kunna skratta tillsammans och tillsammans ställa frågan ”varför inte” och komma fram till svaren – tillsammans.

För just det där ”tillsammans” är vad en fysisk barnbok gav mig som barn och senare som mamma. Den fysiska boken var en mys-stund, en nära stund och kreativ stund, för vad är väl barnböcker om inte kreativa?

Det där med att försöka ifrågasätta och frigöra sinne över hur något måste se ut äv vad jag uppskattar mest inom foto. Med ett makro i handen är det så ”lätt” att se märkliga former, så annorlunda men ändå så vanliga. Som denna flugsvamp nedan t ex, upp och ner blir dess fot till en krona tack vare skuggan under dess hatt. En flugsvamp rakt upp och ner – fast tvärtom:-)