En färgrik vår

…..och jag vill inte se att ni fotograferar en enda tulpan!!!! sade jag inför vårt fototur och spände ögonen i de stackars deltagarna.

Jag kunde riktigt se hur tankarna gick i huvudet:

”Ok, vi åker i flera timmar med flyg till världen finaste tulpanpark och skall INTE fota tulpaner? Hur menar hon nu…. ? Ja det var ju synd på de pengarna”

Självklart var det tulpaner vi fotograferade;-) Men vitsen var ju att INTE fotografera turistfotografier utan egna unika mer konstnärliga skildringar. Vi skulle använda dom som bidrag till våra bilder, inte hela blomman som ett huvudmotiv – så som man är van att se det….. och tulpanerna var verkligen härliga att använda sig av då de hade många spännande former i sina blad. Vi använde oss av lager på lager och skakningsfoto – ett maner som verkligen tilltalade flera av medlemmarna:-) Fantastiskt roligt att se!!! MEN det som värmde mig mest var alla märkliga figurer de lyckades hitta bara så där. På en dag blev de värsta fantasimästarna:-)

Brända kycklingar, fiskdelfiner och grodor dök upp bland tulpanerna och jag blev så varm i själen! Underbart!

Jag pratar alltså om en fantastiskt helg i tulpanriket Amsterdam som makroinstruktör för zoom fotoresor!

Den var magisk på fler sätt än ett, så annorlunda och speciell.. Det hände så många saker och vi såg så mycket konstigt som papegojor som flög fritt och tavlor som började röra på sig. Som om hela staden var förtrollad under dessa dagar! Att folk satt och puffade än här kunde iof ha bidragit till den speciella ”upplevelsen” men tror knappast så var fallet. Det var bara en märklig stad! Ingen verkade bry sig om säkerhet överhuvudtaget och cyklade hej vilt i en vansinnig fart – ingen med hjälm och huller om buller med spårvagnar…..

Det var dessutom en värmebölja utan dess like: 29 grader! Något jag absolut inte var inställd på, 23 grader max hade internet lovat mig innan resan. Alla kläder var bara för mycket kändes det som och har sällan svettats så mycket som då, med bultande huvudvärk som ett brev på posten. Jag drack och drack men inte sjutton hjälpte det… Tack gode gud för Helen som gav mig resorb vilket gjorde susen för knoppen! Jag hade aldrig testat det innan men det var verkligen toppen..

Och tulpanparken då? Jo den  var lika fantastiskt som jag hoppats på och erbjöd inte enbart tulpaner.

Färg och form i ett saligt myller..

 

 

 

Fly fly little bird:

Dag 2 ägnade vi åt botaniska parken i Amsterdam och tittade bl a på fjärilshuset med sina puppor:

En puppa såg ut som ett troll i bakgrunden:

Trollet i bakgrunden

Aldrig har fjärilar varit så enkla att fånga då de matades med sötsaker på fat och satt bekvämt stilla..

Jag kunde till och med fånga en bladlus på fjärilens bakre vinge… vi var flera som slogs av ögat på dess kropp och hur det såg ut som en fisk:

Jag tycker den här bilden skildrar rätt bra hur man kände sig i Amsterdam, ständigt på knä – torkandes svett i pannan 😉

Det var varmt!!

Men visst gick det inte ens för mig att fota just ”tulpaner”:

Papegoja fotograferar med ett tamron 90mm:

Papegojan i trädet med tamron 90mm.. var?
Papegojan i trädet – ser ni honom nu?
… nu då 😉

Ett par grodor som inte fotograferats i Amsterdam, utan hemma i Götebirg, närmare bestämt Ragnhilsholmen på Hisingen med ett Olypmus och ett 300mm objektiv:

Med Olympus i Fuerteventura

För 2 veckor sedan reste min man och jag tillsammans med min syster o hennes man på en typisk solsemester till Fuerteventura, närmare bestämt Sotavento Beach vid södra Costa Calma där tidvattnet förvandlade stranden till en perfekt lagun för Kitesurfare.

Männen skulle kitesurfa, inte jag och min syster.  Förhoppningar om at få ta ett kort eller två låg ju och grodde i bakhuvudet.

Jag måste erkänna att jag inte alls visste vad som väntade mig fotomässigt om det skulle finnas några motiv överhuvudtaget, eller om jag ens kunde med att försvinna in i dimman bakom kameran och lämna syrran åt sitt öde. Men min syster som känner mig väl accepterade mina fotografiska måsten mellan varven. Hon hängde med och väntade snällt stackarn.

Inför resan hade jag läst på lite om det fanns NÅGOT överhuvudtaget att fotografera på denna gudsförgätna sandö. Men mjäääää….jordekorrar, ostmuseeum och salttillverkling var typ det som gick att få fram om stället.

Jag hade HELT missat att det kryllar av nudister på ön!! På varenda strand – haha.

Jag hade förberett mig rätt väl OM ifall att tillfälle visade sig och fått lov att låna en lättare mer praktisk utrusning för ändamålet från en vän på Olympus.

Till skillnad från min canon fullformatare väger INTE olympusen ett ton och är väldigt liten och smidig.

Visst – jag får inte lika stora bilder, men det där objektivet jag såg bilder från i höstas på Vårgårda fotoklubbs naturfotofotofestival fick jag äran att prova och låna med mig: Olympus 300/4 IS Pro. Det var precis så roligt som jag hoppats! Perfekt till ystra irrande jordekorrar skulle det visa sig:-)

Jag började till och med förstå tjusning med fågelfotografering! Kors i taket!!

Att lojt sitta på bekvämt avstånd med en kall öl i näven och komma nära fåglarna var inte alls dumt…

Men ekorrarna var mitt primära mål.

På nätet stod det att ekorrarna visar sig på förmiddagen och eftermiddagen, men inte på vår strand!

Första dagen gjorde jag ett försök och såg framför mig värmande ljus från solnedgången som målar fram de små.. men icke – jag fann inte ett spår av några ekorrar!! De dök upp mitt på dagen när solen stod som högst och gassade som mest.

(Något som helt och hållet måste bero på solbadande turisterna och maten som delas ut från dom. Ekorrarna visste mycket väl att när det började bröta och väsnas var det dags för mat.)

Omgivningen var enbart varmorange berg och sand, men det var fantastiskt roligt ändå.

En cooling som låg och spanade från sin balkong..

 

En stackare  – jag kallar honom ”Brallan-Allan” – hade det värsta fall av hemorojder jag någonsin skådat!

Det var bara han som hade den där hängsäcken bak i rumpan iaf så jag tror knappast att det var ett ”vanligt manligt attribut” om man säger så, ehum:

Tack vare kameran kunde man zomma in och tydligt se löss runt ögon på stackarna:-(

Avslitna öron och ärr på kroppen vittade om att det tycktes gå vilt till mellan dom vilket märktes när mat delades ut, då jagades det hej vilt fram och tillbaks.. Ekorrarna bodde i grottor i bergen och delade även rum med en råtta!

Ekorrarnas närvaro var ingen större överraskning som sagt, det gick att läsa sig till innan om dess mångfald och det stämde.

Att stranden skulle vara så makalöst vacker var dock nytt för mig! Lagunen tömdes ju när tidvattnet försvann i ett sanslöst sug och sög med sig mörk strand ut i fåror. Morgonen/dagen efter var ett gigantiskt område fullt med nya konstverk på stranden och det skar i mig när folk trampade rakt över. Samtidigt blev effekten mellan fotspår och detta konstverk en spänning och kontrast i sig. Man kan tolka det som ”människans revolt” eller kanske ignorans över  livet och de mirakel som ständigt sker runt oss.. eller kanske som att vi sätter våra spår och är del av konstverken? Vare sig vi vet/vill det.

Hur som haver.

Jag vet inte om jag behöver förtydliga att jag var fullkomligt nöjd och att mina dagar var det inga problem att fylla!?;-)

Sätt mig på stranden!!

  

       

Tillfredsställd uti fingertipparna över att få ha fått se och uppleva dessa skiftande konstverk runt om kring mig på en strand som aldrig tycktes ta slut.

När jag till slut fick syn på ansiktet i sanden var lyckan gjord! Dom finns där med.. andarna..:-)

Ser ni det inte? Ansiktet jag ser är precis ovanför spåren i mitten med det mörka som håret, syns kanske tydligen på bilden under.

Lite lite färg fanns det med, dock enbart inom hotellområdet. Vattendrag och markerade floder på kartan syntes bara djupa dalar efter i verkligheten. Torrt var bara förnamnet.. enbart på bevattnade områden prunkade växter.

Desto mer färg kommer jag och ett gäng få uppleva i övermorgon – på torsdag när vi flyger till Amsterdam och njuter av färgstarka tulpaner:-) Det blir min första upplevelser av en park jag länge längtat till och läst om sedan barnsben!

Både här och där skall vädret se fullkomligt strålande ut! Härligt – nu vänder det:-)

Whop whop:-)

 

 

Ett ruttet under

Svampar finns det gott om. En gigantiskt stor sådan snubblande jag över i Surte, enligt vad jag kan se på nätet verkar det handla om en Örsopp. En märkligt gulgrön och enormt stor upp och nervänd hatt lockade mitt öga där den låg bredvid stigen.

I olika ljus transformeras svampen i olika toner..

Svampen var dock inte helt rund utan tycktes ha växt emot något och fått en skåra i sig…

Hemmavid finns nu inte mycket kvar. Bättre var det för någon vecka sedan.. Kvar i trädgården fanns då dessa blommor, de finns inte kvar längre i samma rödhåriga skepnad utan har tappat allt sitt hår. Precis som människan.. Det går oändligt fort ute i naturen nu och man får glädjas åt varje dag löven och bladen sitter kvar.. om drygt en vecka är det dags för vintertid.. inte mycket sitter nog kvar länge till.

Grönemad har man hunnit besöka med. Denna Grebbestads pärla bjöd då på härliga vattenspel. Dessa virkande unika konstverk är något man länge kan dröja sig kvar vid. Att se grannens sjöbod målas i guld av den sänkande solen är något av det mest rofyllda man kan uppleva.. ljudet av ett dunkelt smatter från segelbåtarnas linor längre bort avbryts lite då och då från fiskmåsarnas skri. Sommar vinter höst eller vår spelar mindre roll. Att i lugn och ro låta ögon se och öron höra skänker välbehövlig ro åt en sargad själ – oavsett årstid.

Lite längre bort längs med en stenig överväxt väg hägrar gigantiska ormbunkar. Ett par steg in bredvid vägen får jag i lugn och ro fotografera utan ett enda nyfiken öga. Jag får sitta som jag vill, snyta mig som jag vill se ut hur jag vill och trampa i gyttjan som jag inte vill, men ändå gör. I endast ett par plusgrader är det något jag inte rekommenderar någon. Det är satans kallt kan jag informera! Vatten har en märklig förmåga att bli varmt rätt snabbt dock.. den ilandes smärtan gav snabbt med sig även om vätan envisades vara kvar frös jag inte längre om fötterna.

Bakom ormbunkar dolde sig en kämpande kaprifol i motljuset..

Min lycka var gjord lite längre fram på dagen då maneter låg uppflutna på stranden. Dessa fantastiska varelser! Så färgrika och unika, ingen är den andre lik. I en manets mitt låg ett par stackars kräftdjur och plågades i vad jag bara kan tänka mig var outhärdliga smärtor..:-/

Och vet ni vad, fanns det inte en manetkvinna där med!  Nog är hon där, blickande mot oss med sina nyfikna ögon bakom en slöja 🙂

Svampafton med Mönjeskål

Det kryllar av svampar i skog och mark nu och det är himla roligt att fotografera längs med, igenom eller underifrån. Hur som haver, bara det är ett ovanligt sätt. De ger oändliga möjligheter att vara kreativ, så länge ljuset existerar. och det där ljuset försvinn med rasande fart nu.. kvar finns endast helgerna nu att slänga sig ut på. Om vädret tillåter dvs…

De egenodlade tomater som inte fick färg i sommar fick mogna under plast på altanen. Här är dom än så länge gröna:

Ett par orangea läckra svampar kantar en grusväg i närheten. Mönjeskål har google lärt mig att de heter, de ilsket oranga platta skålar som smyger sig upp mellan stenar. Man skall inte äta dom har jag förstått. ( Inte för att chockoranga svampar brukar tillhöra den svampsort jag föredrar, de får att vara lite mer dämpade och gå åt det gula hållet. När det gäller svampar tar iaf jag alltid det säkra före det osäkra och håller mig till kantareller – basta.)

Mönjeskål
Mönjeskål2

Nu när hösten smyger sig inpå har jag lekt med ett par av sensommarens foton och väntfärgerna bak och fram s a s. Resultatet blir lite småspännande, nästan som konsttryck eller akvarell.. skumt, men roligt:-)

 

 

Soldat i givakt!

Rena rama pannkakan i sommar!

Jag är mycket tacksam för den stora äran att denna sommar att pröva på Olympus E-M1 Mark II. En kamera som testats tillsammans med 2 st makroobjektiv: Olympus M.60 F 2.8 makro (som ungefär motsvarade ”mitt” 90mm) och ett 30 mm F 3,5 makro som kom enormt nära. Jag var egentligen inte den ultimata användaren, det visste nog både olympus och jag, men skulle det kunna gå ändå att skapa konstigare makrobilder med en såpass väluppfostrad och perfekt kamera?

Frågar du mig är svaret tveklöst ja! Det satt bara lite långt in;-)

Det har alltså varit en hyfsat bildrik sommar –  om än ”slita-mitt-hår-sommar”, för att vänja sig och bli kompis med hur olympusen fungerade var inte gjort i en handvändning!

Mitt första och omedelbara intryck var självklart den snuskigt bra skärpan som kameran producerade! Ruggigt ruggigt bra, precis som utlovat. Läget med highres rawphoto, när en bild mer eller mindre kunde bli 8 gånger så stor som mina egna, lockade självklart massor! Nu jädrar skulle jag få mega-foton som gick att förstora till 10 meter!! Ouulala!!

Haha, nja… Efter första försöker insåg jag att det inte var för mig. Du måste stå blickstill då den tar x antal foto under lång tid. Ahh då tar jag skakbilder tänkte jag, men nope, det funkade inte heller för mig.

Men med stativ är ju kameran en dröm för detta ändamål. Vem drömmer inte om gigantiska bilder som blir ruggigt bra i stort format? Landskap, eller stillastående motiv överlag. Kan tänka mig det blir sjukt snygga ”havssvepbilder” med den inställningen då det ju tar sin lilla tid som sagt..

När jag laborerat och testat de flesta inställningar och vant mig vid hur kameran fungerade överlag var det dags att se hur mina motiv skulle vara placerar för att få fram den oskärpeeffekt jag själv gillar. Inte helt lätt det heller. Kameran producerar i mina ögon för bra och perfekta foton! Inget avvikande eller kreativ utan ”så här är det” liksom och när man vant sig vid tamronens lite egensinniga beteende var det en rejäl omställning hos mig själv.

För att få fram de skumma effekter och lite märkliga figurer jag själv älskar fick jag helt enkelt välja motiv som var ännu mer överdrivna! Trycka gasen ännu mer i botten s a s;-) Men det gick faktiskt ok! Det som imponerade mest var den ruggiga skärpan hos olympusens bägge makroobjektiv även på längre håll!

Jag prövade på något så simpelt som en pannkaka hemma i köket. Pannkakor ser ju verkligen ut som månar och fick en impuls att föreviga den som just en måne för skojs skull under sommarens alla köksuppdrag. Men med mitt tamron på canonkameran blev pannkakan brusig och oskarp då det var på ca 1,5m håll, men med olympusen var det knivskarpt – trots avståndet. Imponerade! (syns dock bäst i fullt format, inte i bloggens mindre forma, men ni får ta mig på orden)

”Pannkakan/månen” är frilagt och fuskstjärnor ditlagda bara för skojs skull.

 

Inverterad ormbunke:

  

Kameran är med ett sting av sorg i hjärtat tillbakalämnad. Ordningen där alltså återställd igen och Canon eos 5D mark II  huserar ensam igen och är tillsammans med kompisen tamron 90mm tillbaka i sin rättmätiga roll som herre på täppan.

Snart kommer en DRÖÖÖÖÖS med canonbilder läggas upp med, så går det är roligare att fotografera än gå igenom sina bilder;-)

Colour me happy!

När lugnet sänker sig ner över en stressad själ kräver den sömn. Mycket av den varan tydligen, första lediga dagen sov jag till 11! Jag var totalt däckad, men det var så otroligt skönt och exakt vad kroppen behövde. ”Mera såja” som en kollega brukar säga…

Jag har precis avverkat min första semestervecka och hittills har jag hunnit med att..  rensa i trädgården, diska och tvätta. Ungefär så:-)

För mig innebär semester att INTE ha något att göra. Den där ledigheten som faktiskt leder en rakt in i kreativiteten, ni vet – när man faktiskt ibland kan ha tråkigt, uhh kors och ve! Tråkigt känns lite som det värsta man kan utsätta en människa för idag, men jag vill slå ett slag för det där. Utan att ha haft tråkigt som ung skulle jag aldrig börjat rita, fotografera, dansa, leka ute i gräset. Har man tråkigt ser man till att göra det roligt.

Och för mig innebär verkligen denna sommar en dos av rolig vara då jag under 1,5 månad får  låna en ny kompis att roa mig med! Risken blir väl att jag kommer få alldeles för roligt. Men vilken skärpa den där kompisen uppvisar!? My god!

Jag lovar återkomma i slutet av sommaren med bildbevis:-)

Bilderna från dagens blogg är dock mestadels från sista kursen med zoomfotoresor i Stockholm, en helg med fantastiskt glada och engagerade medlemmar! Båda dagarna tillbringade vi i Bergianska trädgården, en mycket vacker park med ljuvliga bakverk och spännande områden, fullt med roliga växter!

Hoppas ni får en lagom tråkig semester så att ni får en rolig sådan;-)

Sommarkramar från Anna

Efter regnet

 

 

Zooma in på våren!

Det har inte blivit mycket bloggat sista tiden, men övriga livet styr, ibland får helt enkelt andra saker prioriteras.

För mig del har mina workshops under maj/Juni med Zoom fotoresor varit prioriterat och resten har fått stryka på foten (förutom självklart mitt vanliga yrke på Arkitektkopia i Högsbo, Göteborg). En sista kurs återstår nu till helgen den 10-11 Juni i Stockholm och det är med blandade känslor jag ser mot mitt ”avslut” för i år då det har varit betydligt mer roligt än jag hade förväntat mig!

Det är alltid lika pirrigt när man går deltagarna till mötes, kommer jag känna igen någon? Tänk om jag tappar bort någon i skogen, eller ännu värre: om någon skadar sig!? Hittills har alla överlevt och fått både parkeringsplats och mat i magen (även om en mindre allergichock hos en deltagare fick svettpärlorna rinna i pannan hos mig i Göteborg.) 🙂

Minnen jag bär med mig är mest era liv, bakgrunder och vad ni gått igenom. Det där att få sitta och lära känna någon inpå djupet gick fortare än väntat, men som jag uppskattar och bär med mig det! Det kan räcka med en lunch tillsammans i Botaniska, eller en mycket värdefull stund i bilen på väg till tåget, eller djupt samtal (och uppläxning 😉 vid fontänen i Lund.

Tack vare jättebra feedback justerar vi kursplanen från gång till gång så att det skall bli så perfekt och optimalt som möjligt för att tillfredsställa så många som möjligt:-)

Men visst – vi fotograferade ju självklart;-) MASSOR till och med –  som sig bör, kan man annat än med den explosion som erbjuds i parker och på åkrar:-) Och det blir så när svaret på var man hittar skärpan blir: ta seriebilder!!! För det är verkligen mitt svar. Skall man hänga som en apa i ett träd eller med ena foten snett bakom som en ballerina behövs det en serie med bilder för att garantera att NÅGON blir skarp.

Min personliga strävan är att försöka fotografera något alldeles vanligt och få fram det på ett ovanligt sätt. Dvs att placera sig själv eller annat så motivet i fråga ser nytt och spännande ut. Men ibland vill man faktiskt bara fånga den råa raka skönheten hos t ex Magnolian.

 

Magnolia rätt och slätt:

 

Magnolia på annat sätt:

Här med en litet barn som kikar ner i blomman:

Men Magnolia var bara en bråkdel av allt vi hittade i Lund och Göteborg!

Våren var på sitt allra bästa humör och nog kan man instämma i att naturen är den största konstnären..?

Där ligger vi i lä!

Nedan: Från Lund där min önskan från deltagarna var att inte fånga de färggranna tulpanerna, utan använda oss av dessa som ”filter” och försöka hitta något annat emellan/under:

Färggranna tulpaner del 1

 

Färggranna tulpaner del 2
Something smells nice….

Gyllene snittet gick att finna på Botaniska i Göteborg:-)

Pion på ett annat sätt
På väggen till växthuset i Göteborg
En skrutt 🙂

Massor av skit framför:-)

Flygande lilahårig dam med ormen under sig. Eva i lustgården?

 

Papegojblomma
En man med röd hatt dök upp i en bit lös bark

Getrams upp och ner

Ett stort tack till alla som deltagit i Göteborg och Lund och till er som kommer till helgen i Stockholm!

Kram från Plupp-Anna

Nätverk

Att livet är förgängligt har vi fått bli varse om i helgen som gick.
_
Och som så många gånger förut är det inte svårt att hitta liknelser i naturen..  Ett par multnande löv visar mig vår egen skörhet, dess förgreningar visar hur allt hänger ihop, och med en dominoeffekt kan saker snabbt rasa samman men hanterar vi livet med varsam hand kan även det sköraste löv skonas. Ett liv är skört och så oändligt värdefullt….
Att ett trasat hjärta ofta reagerar med ilska är inget nytt, orättvisor får med all rätt oss att reagera.
Och visst blir man förbannad! Över att alla inte fick in chans i livet, över orättvisor och grymhet.
Desto mer stärkt blev jag för kärleksförklaringarna och den stolthet vi visade mot varandra genom manifestationer och blomdränka polisbilar.
M
Ja vi har livet till låns, så nog måste vi passa på att göra det så bra det bara går – inte bara för oss själva utan för varandra.
M
Jag såg nyligen filmen om Dr Strange och tog verkligen till mig en strof i filmen som för mig symboliserar livet och vad det går ut på när oraklet säger till dr Strange: ”det handlar inte om dig”.
 M
För mig betyder meningen att det handlar om oss, om samspelet människor sinsemellan. Att jag är ingen utan en spegelbild, någon som bekräftar mig som person.
För aldrig blir man väl så levande och synlig som i samspelet med en annan?
Tänk dig in i sitsen att du är helt ensam. Utan någon att tala med, leka med, busa med.. skratta med.. ?
  M
En familj fyller den funktionen, eller skall iaf om man frågar mig. Min egen gör det till fullo;-)
På min arbetsplats Arkitektkopia har vi ett par fantastiska människor som får mig bli verkligen levande och sann i mig själv.
De har ett sätt att se bortom och får mig bli 10 år igen på nytt. Så tråkigt livet hade varit utan dom i mitt liv! Visst – arbetsuppgifterna är ju kul, men det är människorna bakom som är den verkliga anledningen till varför jag rattar min bil dit varje dag.
 M
De kommande veckorna kommer jag få samspela med andra makrotokiga när Scandinavian Photo slår ett slag för just Makrofoto.
Om lust och tid finnes hittar mig på dessa platser:
 M
Mölndal
Tid: 18 april, kl. 18:30-20:30
Plats: Scandinavian Photo butik, Södra Ågatan 18A, Mölndal

Stockholm

Tid: 20 april, kl. 18:30-20:30
Plats: Scandinavian Photo butik, Norr Mälarstrand 78, Stockholm
 
Bankeryd
Tid: 25 april, kl. 18:15-20:15
Plats: Scandinavian Photo butik, Tallvägen 34, Bankeryd

Malmö

Tid: 27 april, kl. 18:15-20:15
Plats: Scandinavian Photo butik, Östra Förstadsgatan 44, Malmö
  M
Jag är väldigt ärad och se så fram emot att få sprida så mycket makrolusta jag bara kan! Det är så vansinnigt kul med makrofoto och den glädjen blir bara bättre ju fler som kan dela den.
 
Välkomna!
 
 M

4 själar:

 

Vårt inre

_mg_4479_s

Vad är vackert och vad är fult.. vilken sanning vill man eller tillåter man sig att se?

Expoderande guld och guldutsmyckad pärla, eller ruttnande växter och björkpollen på ensam droppe på ängens vita mega-marschmallows.

Frågan är vad som gör dig mest lycklig?

_mg_3560_s

Jag kommer hålla ett föredrag i Vårgårda nästa vecka dit alla är välkomna:-)

Föreläsningarna är gratis och anordnas av Vårgårda Fotoklubb och Vårgårda Kommun vilket ni kan läsa mer om här.
På torsdag den 6:e oktober kl 19 berättar jag om ”Makrots sanning” och vad som kanske kan tolkas som mina inre demoner i Kyrkans hus.
Ordet sanning får någon kanske haja till, påstår man att det finns en sanning måste det väl då finns en ickesanning, en lögn?
Så är ju inte fallet, jag vill bara berätta om ”min” sanning, den värld jag ser och upplever och det är en ära att få lov att dela med sig av det stundtals kaotiska inre som desperat försöker tolka spektrat av magiska motiv naturen kryllar av.
Rädslan finns alltid att det är en isolerad värld – min värld och min sanning, att det är något enbart JAG ser. En isolerad ensam värld som inte någon annan ser. Men om den är obefintlig för någon annan betyder inte att den inte existerar? Bara för att JAG inte fysiskt kan se din smärta när du lider betyder ju inte att den inte finns.
Tack och lov då för föredrag!
Att visa berätta och sprida vidare sanningen jag ser och skrämma slag på er andra 😉
Nädå.. det är inte bara elakheter som finns runt omkring mig numer, det finns mycket vänliga nallebjörnar med t e x:
_mg_0037_s
Jag funderar över de som lider av inre röster,  en egen inre värld enbart de kan höra.
Frågan är vad som är värst, att öh höra rösterna eller veta att man är helst ensam om att höra dom?
Jag själv såg många ansikten och figurer som ung. De skrämde mig då dom oftast var förvridna otrevliga ansikten och för att ”bli av” med dom fattade jag min penna och ritade bort mina demoner på papper. Tvagade av mig det som skrämde och visade mamma och pappa. När jag väl kunde se dom ansikte mot ansikte och delade det med någon annan, skrämde dom mig inte längre. Att tillsammans identifiera och möta dessa ”demoner” avväpnade också dom.
Så enkelt var det.
Jag ser dom fortfarande i de flesta saker, men idag ser jag dom mer som kompisar och uppskattar idag dessa tillfällen då mina ”vänner” behagar dyka upp.
Jag är bara ledsen att jag inte kan förmedla dom vidare just där och då.
Med kameran kan man det och dyker dom upp då kamerna är med fångas dom och bevaras.
_mg_4062_s
_mg_4333_s

_mg_9408_s

_mg_4595_s
Lonely
_mg_4288_s
Lurar i bakgrunden

_mg_4086_s

_mg_3913_s

_mg_4073_s

_mg_3727_s

_mg_3811_s

_mg_4584_s

_mg_3544_s

 

Hetta

_MG_8173_s

Jag hade hoppats på denna sommaren. Hoppats på sol och bad, fotografering lite när lusten föll sig på, men det blev inte riktigt så..

Det fick bli en restresa till Mallorca för att åtminstone känna värmen under under fötterna under ett par dagar.

Valet föll på det bästa alternativ som var kvar på östra sidan: iberostar club cala barca med al inclusive.

En Pina Colada 2 dagar senare och magen vände sig ut och in, ett tag låg man avsvimmad på toaletten  och vaknade till liv igen inkilad med huvudet mellan toalettstolen och en stålställning bredvid för toalettpappret.

Så kan det gå…

Det har även blåst en hel del denna sommar – till makens stora glädje, nu fick han äntligen kitesurfat tillräckligt för att känna sig varm i kläderna.

Man kan tycka at det borde vara bra att fotografera makro även om det blåser, motiven befinner sig ju nära marken, men icke. Det har blåst lite för mycket kan jag konstatera..

_MG_8435_s

Jag hade också spetsat mig på en lång fotosommar där maneter låg vackert utströdda längs med våra svenska stränder. Även där gick jag bet! De få som dök upp var sargade och små, men ändå – vackra är dom i mina ögon oavsett.. och får hålla tummarna för höstens kyla och om de kanske behagar dyka upp då, de små brännande juvelerna.

Nedan ”Sura gubben i maneten”:

_MG_8218-2_s

_MG_8272_s

Det blev några bilder från Mallorcas nedre region, här ett av öns märkliga marklandskap:

_MG_7593_s

_MG_7595_s

_MG_7596_s

”Spetsat äpple” från Sverige (ett av de få tillfällena då det inte blåste). Ett rönnbär hade fallit så lägligt rakt på en pinne i kilat sig fast bakom en gulblommande buske:

_MG_8902_s

Snigelblomma:

_MG_8768_s

_MG_8625_s

_MG_8941_s

Skit i diket:

_MG_8983_s

Prima ballerina:

_MG_9064_s