Fredagskvällens kick off med BALDURSSON lockade fram speldjävulen i mig. Det tävlades i skytte, bilbana och i bowling och tja.. om jag inte visste det redan är det numer officiellt – jag är en USEL förlorare;-)
De relativt höga antalet vin- och drinkglas som intogs gav samma effekt på min kropp som det alltid gör – dundrande huvudvärk och frossa dagen efter. Tänkt då att jag i detta tillstånd beslåt att få ut i kylan och lägga mig frivilligt i det daggvåta gräset? men ja.. det FINNS faktiskt ingen bättre bot för baksmälla! Pröva får ni se..
I allafall gjorde koncentrationen på de där småkrypen att all fokus på min skallebank totalt försvann för att ersättas av ren o skär njutning i naturen.
Ljud .. ljus.. motiv..
Jag har funderat på det där med foto och fotografering och kommit fram till slutsatsen att vi väl fungerar som en slags ljuskompositör?
Ljud och ljus är ju näst intill samma sak, de kommer ur vågor och påverkar oss och våra kroppar medvetet och undermedvetet. Hur vi sedan som fotografer vårdar och komponerar ljuset låter oss få fram ”bilden” som en kompositör ger oss musikstycket. Färger kan vara hårda och kalal .. varm mjuka.. och lugnande. Alla som gått färglära vet hur kontrastfärger lyfter fram och kan spela huvudinstrumentet *poff poff poff* medan de med omättade nyanser strofar stilla o lugnt i bakgrunden….
Och precis som i musikens värld laddas låten med ett tema, en huvudperson – något vi fotografer oftast också strävar efter. Vi vill berätta något, visa något fokusera på en insikt, en fråga.. väcka en tanke.
Lyckas vi riktigt bra följer bilden med även när skärmen är släkt och utställningen låst – i betraktarens minne, som vi själva gör när vi inte kan sluta nynna på en melodi.
DÅ har man väl också lyckats som kompositör – ljud som ljus i bild.
DÅ lever bilder och musiken vidare.
Om min bild ovan lever vidare i ert inre låter jag vara osagt, men för mig gör spindeln det och den har min största respekt för sin yrkseskicklighet! Att på kort tid skapa ett nät, som fångar ljud, ljus och rörelser på ett tillika magiskt vackert sätt kan man inte annat än beundra det lilla krypet för.
Jag skulle vilja se den människa som klarar utöva detsamma.
Ulmestrand's Blog 
Hej Anna!
Som bild eller ljuskompositör så trakterar du din konstform till det yttersta. Ett makalöst ljuscrescendo som gör mig smått lyrisk. Med sin intensitet och durklingande anslag så blir den både tongivande och normbildande för mig ett bra tag – så den lever absolut vidare i mitt inre.
Bilden briserar ut i en enastående ljusharmoni, att något så litet och ofta sett som obetydligt kan bli till fantastiskt konstverk – allt beror på vem som ser och framställer. Det behövs en konstnärs öga för att ha förmåga att framkalla dylika ljuskompositioner – ett naturens konstverk. Kanske konstnärens uppgift är att göra det vanliga hemlighetsfullt och det bekanta obekant och att ge det ändliga ett sken av oändlighet. Eller som Immanuel Kant beskrev konstens mål som en ”ändamålsenlighet utan ändamål” – en verkan utan orsak, något som finns till bara för sin egen skull och besitter en unik personlighet.
Tackar också för tipset…..nästa gång skallen bultar av baksmälla så ska jag ta fram makrot och störta ner i den daggvåta spenaten!! 🙂
Mvh, Jörgen
Hej Jörgen!
Jag blir fruktansvärt hedrad och berörd av din kommentar och kommer på mig själv med att fånle framför skärmen…
En verkan utan orsak? 😉
Haha, jo man tackar, precis så är ju faktiskt konsten – totalt menlöst.
Och det är just därför den är så befriande och lustfylld – vi äger den och dess rebelliska sötma!
Den är ju vår att skapa?
Och låter oss påminnas om den totala frihet man som barn upplevde över att fantisera och utforska vad tristessen bar med sig i sitt sköte.
För att återigen att anamma ett inget i ett allt i konsten.. kanske är det helt enkelt sin egen personlighet man ser födas?
Det är ju sina egna tankar.. sina egna färger.. sina egna visioner..
För DU lät något födas med dina rader….
DU gör ett allt i ett inget.
Det kunde ha varit – bara en äcklig spindel. Och är förmodligen för andra också:-)
Mållös är ordet och vet inte vad jag skall säga mer än tack för att du gav mig just Din konst.
Mvh Anna
Jag tänker ofta på ”Ray of light”, ja inte låten i sig, utan just dom orden, när jag ser spindlar och nät. Hur dom ofta syns sväva viktlöst, vandrande på en ljusstråle, som blixtrar av alla färger på en gång…..
Jag ser för mitt inre, hur dom spelar på en himmelsk harpa, som ibland skapar toner i hjärnan. Skarpa, hårda, spända gitarrsträngar, som ylar ut ett solo. Och ibland, mjuka knappt hörbara, försiktiga knäppningar på en lös bassträng….
Så jo, bild och musik har mycket gemensamt 🙂
Kram
Så sant så sant.. de rär rent fantastiska små skapare de där spindlarna och kan inte låta bli att tänka på en kvinnas dubbelnatur när jag studerar dom.. skrämmande för vissa, lockande för andra;-)
kram