Kreativt kaos?
Eller målinriktad rät linje?
Jag var på föräldramöte ikväll på sonens skola. Han har börjat på gymnasiet, en friskola i Göteborg och skall lära sig det hans far så hett suktar efter på arbetsmarknaden – att bli självgående och en iniativtagande individ i vårt arbetsliv. Som kan ingå i ett projekt nå fram till planerade delmål.
Och jag kunde inte ha fått mer fnatt!
Efter 5 minuter insåg jag att jag aldrig ALDRIG skulle klarat mig på detta gymnasie.. iaf inte på natur som sonen valt.
Och fascineras över hur olika vi kan vara och vad vi uppskattar. Självklart inser jag att regler och struktur är enbart av godo och låter alla bli delaktiga på ett enklare sätt och ökar förståelsen..
MEN!!!! Jag hade fått tokingafnatt av regler, mål.. sökande.. svar.. att själv tala om vilket betyg jag vill ha, hur jag skall nå dit och vad jag behöver lära mig? I min värld trodde jag det var lärarens uppgift! Men icke. Inte ens läroböcker skall nu användas utan barnen fjättras vid datorn och skall där söka information på hur de skall lära sig.
Hur skall man lära sig vad man skall läras sig innan man lärt sig undrar jag stilla…
Och inser samtidigt att jag är en fruktasvärd barnunge, en omogen fjant som sparkar bakut över regler och mål, att skolan som jag minns det tydligen var kass i dagens samhälle… och att det väl med utvecklingens hjälp förmodligen antaligen blivit bättre – det jag skådade ikväll var inget fel utan något högst positivt. Det min man så hett söker efter i sitt yrkesliv. Och jag vet ju det med…. egentligen, om jag tänker efter lite.
Men.. i mitt däremot? Där det är totalt omöjligt att planera, där inget uppdrag är det andra likt och där du MÅSTE kunna snabbt isolera ditt huvud från just krav och regler för att bli kreativ.
I det skapande och fria yrke jag själv arbetar i är det snarare en bromskloss med planering…Först när krav släpps och skapargläde råder kommer den krypandes fram. Och förstår med ens hur tacksam jag borde vara (och är) för att det finns ett yrke som har plats – även för en sådan bakåtsträvare som mig.
Frågan är bara hur länge till. För hur envist obstinat man än är.. har jag ändå förstånd nog att inse att mina dagar är räknade. För som min man just säger från sängen intill när jag stånkar över innehållet på min blogg:
-Skall det bli något gjort måste det vara lite ordning och reda – i vissa sammanhang, det går inte annars!
Klokt sagt:-)
Ulmestrand's Blog 
Näää, så illa är det inte. För om man får ordning på allt, precis allt, vad ska man göra sen då? Och om man kommer på något att göra, hur kul kan det vara? Som att ta loss en bit ur ett färdiglagt pussel, putsa den och sedan lägga tillbaka.
De ordningsamma behöver virrpannorna, det är själva dynamiken i livet!
Ha det gott! /Thomas
Fasne så har jag inte tänkt på det ju? Himla tur man finns o rör till det ibland då;-)
Tack Thomas för kloka och fyndiga rader:-))
Mvh Anna
Jag håller med dig … hur skall man kunna veta vad man skall välja att lära sig innan man har lärt sig? I dag hade jag kunnat göra sådana val … men knappast när jag gick på gymnasiet. Men det är väl tur du att man själv gick på gymnasiet när man gjorde det, antar jag :0)
🙂 Ja det var allt tur, eller också förringar man sin egen förmåga..?
Man kanske HADE kunnat? För visst kan man mycket mer än man tror många gånger, men intresset för det ät nog vad som saknas mest hos mig och gjorde med all säkerhet även då.. typ för hundra år sedan;-)
Oj!! här har man ett brejk på en vecka och här har det hänt saker. Produktiviteten är hög hos vittran 🙂
Själv har jag legat i träda behöver det ibland. Desstå roligare att komma tillbaka och läsa dessa finurliga texter och se alla underbara bilder och alla bjuder på ett huvudmotiv och sedan alla dessa ”gömda” motiv, mönster mm i bilderna.
Återkommer med lite kommentarer till bilderna…
Mvh Kalle 🙂
Haha, ja kanske lite, det har blivit bättre än för några veckor sedan iaf då jag verkligen låg i träda själv.
De sista dagaran har inte givits mycket tid dock.. och att fota har vait näst intill omöjligt:-( Jag har verkligen velat, men du vet… allt annat som också måste…
Du är så välkommen så när du har tid:-) Mina bloggar försvinner inte:-)
Mvh Vittran