Något min man alltid älskat hos mig är min matlagning och minns än de ord min mor sa till mig – ”man fångar sin man genom maten”. Och när det gäller min make är det definitivt rätt – han ÄLSKAR verkligen mat!:-) Och ja, med köttfärsgratäng och ett glas rött var han nog rätt köpt den där dejten för mer än 20 år sedan. Visst — äpplepajen efteråt fungerade väl bra den med…*s*
Nu är det inte något jag strävat efter -att lära mig laga mat, det har bara kommit naturligt.
Jag tycker det är fruktansvärt roligt och att smaksätta en rätt får mig verkligen gå igång. Aldrig med något recept (om det inte handlar om att baka kakor o bullar),
Genom gomen kan man skapa konst likväl som genom ögonen och dras till kontraster även där. Det känns omedelbart när det är ”rätt” s a s. För att balansera upp måste motsatsen finnas… salt mot sött.. surt mot gräddigt… och helst allt på samma gång så bredden av smakerna kan växa och explodera i munnen! 🙂 POW! POW! Ungefär som i ett musik stycke.. finns det en djup bas.. en hög diskant och ett mellanområde som måste fyllas.. hur många gånger har jag inte gått på niten att köpa med mig någon sås från butiken bara för att sucka strax efter och inse att det finns ingen mellangärde, ingen fyllighet!! De är tomt?!
Hur svårt kan det vara att göra en bra sås???? Börja med en fond för jössenamn! En fyllighet! SEN kan man styra såsen dit man vill..
Men men.. nu är det inte alls matlagning jag ville tala om utan vad som fångade mitt inresse under gårdagens tur ut till Björlanda – även det just kontraster.
På motsatta sidan de vita skimrande båtarna stod ett fallfärdigt ruckel med bråte och på akut begäran dumpades jag där med mitt macro istället för att följa med vidare ut till båten!
Tyvärr var ljuset synnerligen dåligt igår, men vid ISO 400 fungerade det hyfsat att fotofgrafera vad jag fann där bakom rucklet: en skog av slyn doppade sina fötter i en blåskimrande sörja som en gång antas ha varit vatten. Stället var ett typiskt sådan toalettbeöksställe dit folk med trängande behov söker sig till under sommaren. Jag lyckades dock undvika några större högar längs min väg. Inte ens en smärre doft faktiskt…? Inte av den karaktären iaf.. *s*
Kontrasten kunde inte ha varit större än till de perfekt gnuggade vita ytor som huserade bara några steg längre bort.. Det här var vad gud glömde och vad människan gömde, men för mig var det så mycket vackrare och själfullt än de vita fläckfria ytorna! Det är var ju spännande! Visst – hemskt i sin misär och ett förbannat klavertrampt på naturen som fick mitt hjärta blöda.. men sååå fräckt med sina färgkaskader! Utlopp från diverse rör ledde nämligen dit (förmodligen högst olagligt) och att träden kunde växa där ALLS var för mig en gåta! Men det gjorde dom och med gott resultat dessutom?
Detta skimrande vatten var däremot så läckert i kontrast till de rödgula löv som föll ner!! Ujujuj.. Så där stod jag i onämnbara ställningar hängandes ut övergrenarna – med ena foten på ett guppande där och den andra på fast mark.. sekundrar blev till minutrar och minutrar till timmar. Frisk luft blev det knappast tal om i avloppssörjan, men så totalt annorlunda en båthamn kan te sig bara några steg in vid sidan om. Ren skit – snacka om kontraster även i de orden;-)
Ulmestrand's Blog 
Härliga höstbilder på löv i vatten! 🙂
Tackar ödmjukast:-)
Höstlöv är svårt att inte tycka om… som små eldklimpar lyser de upp vår svarta mark. Eller som här på oljigt smutsvatten
Att kunna se bildkonst i en smått förorenad vattensamling vittnar väl om att man har passion för det man gör. Vilken storskalig hängivenhet för den fotografiska bilden det måste till för att just se det extraordinära i en stinkande avloppssörja, och väldigt vackert var det att se det genom din kameralins måste jag tillägga. Även om man kan ha sina betänkligheter angående ursprunget till vattnets tillstånd, men det är väl inte det viktigaste nu, utan det är det här hämningslösa förhållningssättet att se bortom det direkt uppenbara som både fascinerar och kontrasterar i sin skapelseakt. För det är bara ett passionerat förhållande till det sedda som kan paketera och skapa den attraktionskraft som behövs för att skapa en stark bild, och det är nog samma egenskap som behövs i lyckad matlagning också.
Tack för trevlig läsning om starka kontraster…..från matlagning till fotografering av avloppssörja! 😉
Mvh, Jörgen
Ett stort tack för lugnande rader om en kanske smått dåraktig amatörfotografs påhitt;-)
Att läsa att det inte är tokigt, utan kanske snarare något positivt (?) betende att klänga över sumpmarker är befriande!
Inte för att det var anledningen att berätta om mina upptåg – att bli lugnad dvs, men nog känns det bra ändå när så blir fallet:-)
Passion är väl ett sammanfattande och träffande ord för släktet fotografer – amatörer som proffs…hämningsslöst.. ja visst – så sant så sant.
Utan det blir inga bra bilder till tror jag.. De som verkligen släpper alt och lever med och i naturen för att finna bilden med stor B är förmodligen de som ståtar med namn som Brutus och Terje och Schön;-)
NU menar jag INTE att dessa foton i min blogg är något speciellt eller fantastiska.. men drivet att vilja försöka hitta och vilja se mer finns nog inom mig med i kanske mindre dos. Och inte hindras av fysiska småhinder som odör eller nersölade byxor tror jag måste överbryggas för att nå målet – det som väl är olika för oss alla.
Mitt är ibland bara att härda ut.. att lyssna till den inre rösten som säger till mig att gå lite längre in.. ett par steg till där.. just där finns det. VAD? Har jag sällan någon aning om.. Men ett något är det definitivt!
En inre tävlan mot mig själv främst. Att bli bättre, gå längre, våga mer… att hålla andan och härda ut i en stel ställning ett par sekunder längre..
Tack Jörgen för ett trevligt och uppiggande svar om kontrasternas nyanser:-)
Mvh Anna
Underbara bilder, bli alltid så glad när jag ser dem.
Tack så mycket Anna:-) Så glad jag blir!