”Hur går det med boken” frågar mig ibland fotosidans medlemmar som enastående nog snappat upp en viss trollunges hot/löfte om en kommande fotobok. En fotobok är något som väl alla UTOM jag lyckats ge ut idag.
Men det är inte ”bara” en bok med bilder jag planerar ge ut.. utan insikter, berättelser.. dikter. En spark i häcken på de som lider av samma våndor jag mig själv. För som alltid är det mig själv jag försöker tala tillrätta i bloggar och i dokumentationer som skräpar på virtuella och fysiska skrivbord…. det är aldrig någon annan jag försöker mana eller tillrättavisa.. enbart mig själv.
Så hur var det nu med den där boken då? Jo.. den rullar på.. men väldigt sakta. Idag satt jag ett par timmar igen..
Orskakerna till denna sköldpaddefart är rätt få. En enda faktiskt.. den börjar på tid och slutar på optimist. En rätt fin titel då jag snarare känner mig som en pessimist många gånger då viljan och drivet verkligen finns inom mig, att slutföra, att sätta mig vid datorn och layouta den där boken istället för att laga den där middagen jag och min familj behöver.. istället för att klippa gräset eller diska disken. Och inte minst få tyst på hon den där elaka saken som sitter vid min axel och då jag nyper i midjan berättar om hur fet jag är, hur rätt hon haft om hur ful o gammal jag är och hur rätt de där ljushåriga kvinnorna haft om hur misslyckad jag sannerligen är.. och nu dessutom totalt odugligt som inte ens kan slutföra en enda sak? Hur jävla svårt kan det vara???
Men så sköljer insikten över mig att det finns ju inga måsten, inga krav.. ingen deadline att bli klar till? Det är inget jobb jag sysslar med, enbart en hobby och en hobby skall ju som bekant vara rolig?:-)
Till för MIG.
Och med ens drattar den där elaka med röda horn ner från axeln och den andra lugnar mig med sina smkeningar över håret.
Det är ju fullkomligt lugnt!? Ingen kommer bli lidande om jag inte får tummen ur och blir klar innan årskiftet? Även om en bok kommer ut nästa vecka blir jag inte det minsta mer berömd för det och vad som är än viktigare för mig, ingen kommer bli arg eller bevisken på mig.
Hoppas jag…..
Men roligt kan man ju ha det längs med vägen?:-)
Tills den ligger där på köksbordet.
Ulmestrand's Blog 
Så sant, så sant! När stressmonstret sätter igång måste man komma ihåg för vems skull man gör saker. Och det skall ge något, inte bara ta!
Absolut.. och när det handlar om hobby är det ju för det väl mest skall ge…:-)
”Det ska va´ gôtt att leva, annars kan det kvitta”. Och gôtt är det när man lyckats knuffa ner den där lille jäveln från axeln, och den inte fått tag i bilringarna runt midjan, utan dråsat i backen med en jävla smäll. Du måste ju se till att arbetet med boken är lustfyllt, annars blir den kanske inte så bra som du önskar. Men du har ju fel på en punkt (som vanligt). Vi är troligen några stycken här som faktiskt längtar efter din bok. Jag vet inte om jag kan tala för alla av oss, men jag talar i alla fall för mig själv, och så säger jag att min längtan efter din bok INTE får ses som någon som helst press. Du ska se det om en komplimang och uppmuntran. Jag tror nämligen på det du gör.
//Pelle Ö
Nu vet jag varför jag inte svarat – jag HAR gjort det nämligen, ditt inlägg har jag ju läst? – MEN minns att datorn hängde sig då och glömde helt bort att göra om det efteråt.. 😦
Ja gött är det då de händer. (inte så himla ofta men ändock)
Haha. har jag fel som vanligt? *s*
Hmm *himlar med ögonen* jag har väl aaaaaaldirg fel? 😉
Jodå, det har jag nog – för åsikter är lika många som vi ju..:-) Därför kommer jag nog alltid ha fel – för någon – iaf i åsiktsfrågor.
Och jag SER det verkligen som en komplimang! Tack snälla du. Att ha någon som tror på en betyder allt och kan vara avgörande i många fall utan att man vet om det.
Ett exempel är då Leif Baggström för 8 år sedan trodde på mig och gav mig en hjälpande hand in i fotovärlden med tips om objektiv. Utan den hade jag aldrig upptäckt macrovärlden.
Ett enda ord och en enda knuff i rätt riktning kan betyda allt.
Tack Pelle för Din knuff:-)
//Mvh Anna
Jodå, som sagt är vi allt några som ser fram emot den där boken 🙂
Men det viktiga är ju inte vad vi andra vill, utan att du själv tar det i din takt, och gör det som du vill ha det, för det är ju DIN bok 🙂
Den kommer ju att bli bra, det vet vi ju, och den som väntar på något gott…… 🙂
Hoppas du får en riktigt bra helg, och lite tid för att fota…
Må gott, och var rädd om dig…
Tack så mycket Jörgen för din kommentar:-) Ja. boken kommer. Frågan är ju bara när.
Jodå, det blev allt fotat i helgen – trots att den brinnande soluppgång jag hoppats på inte infann sig. Det var tjockt med dimma, en sådna som dödar allt ljus du vet.. Misstänker det inte var samma hos dig ute på Orust? Havet kan ju ändra på sådana temperaturskillnader.
Men hösten är magnigik just nu och Surtesjön fick sig ett antal besök av mig och kameran under helgen:-)
Hopaps du med fick fotat i helgen?
//Anna
En fotobok måste ju inte tvingas fram! Foto handlar om känslor, och det får du alltid med i dina bilder. Ta din tid, jag är säker på att den kommer bli hur bra som helst. Oavsett hur lång tid det tar. 🙂
Nej det är sant, det går ju inte att tvinga fram och det är det ju ingen som gör heller.. mer än jag själv då.
En stark vilja är kanske bra, men inte att genomföra allt på en o samma gång;-)
Wow!! I love what you are doing! I need to relook at screen toaster! Informative and interesting post!!!keep it up..