”Hur går det med boken” frågar mig ibland fotosidans medlemmar som enastående nog snappat upp en viss trollunges hot/löfte om en kommande fotobok. En fotobok är något som väl alla UTOM jag lyckats ge ut idag.
Men det är inte ”bara” en bok med bilder jag planerar ge ut.. utan insikter, berättelser.. dikter. En spark i häcken på de som lider av samma våndor jag mig själv. För som alltid är det mig själv jag försöker tala tillrätta i bloggar och i dokumentationer som skräpar på virtuella och fysiska skrivbord…. det är aldrig någon annan jag försöker mana eller tillrättavisa.. enbart mig själv.
Så hur var det nu med den där boken då? Jo.. den rullar på.. men väldigt sakta. Idag satt jag ett par timmar igen..
Orskakerna till denna sköldpaddefart är rätt få. En enda faktiskt.. den börjar på tid och slutar på optimist. En rätt fin titel då jag snarare känner mig som en pessimist många gånger då viljan och drivet verkligen finns inom mig, att slutföra, att sätta mig vid datorn och layouta den där boken istället för att laga den där middagen jag och min familj behöver.. istället för att klippa gräset eller diska disken. Och inte minst få tyst på hon den där elaka saken som sitter vid min axel och då jag nyper i midjan berättar om hur fet jag är, hur rätt hon haft om hur ful o gammal jag är och hur rätt de där ljushåriga kvinnorna haft om hur misslyckad jag sannerligen är.. och nu dessutom totalt odugligt som inte ens kan slutföra en enda sak? Hur jävla svårt kan det vara???
Men så sköljer insikten över mig att det finns ju inga måsten, inga krav.. ingen deadline att bli klar till? Det är inget jobb jag sysslar med, enbart en hobby och en hobby skall ju som bekant vara rolig?:-)
Till för MIG.
Och med ens drattar den där elaka med röda horn ner från axeln och den andra lugnar mig med sina smkeningar över håret.
Det är ju fullkomligt lugnt!? Ingen kommer bli lidande om jag inte får tummen ur och blir klar innan årskiftet? Även om en bok kommer ut nästa vecka blir jag inte det minsta mer berömd för det och vad som är än viktigare för mig, ingen kommer bli arg eller bevisken på mig.
Hoppas jag…..
Men roligt kan man ju ha det längs med vägen?:-)
Tills den ligger där på köksbordet.
Ulmestrand's Blog 