Så lyder titeln på den serie min yngste son (och även jag) följer på fredagskvällarna. Där finns Darken Rahl, den onda svarta sidan som även är bror till huvudpersonen och självklart den godhjärtade sökaren – Richard.
Och avsnitt efter avsnitt slås jag över hur enkelt och simpelt det är att avgöra vem som är god o vem som är ond, då det i verkligheten inte alls är lika ”enkelt”. Ändå trilskas vi med att så kvickt sätta en stämpel på varandra för att döma vem som är antingen eller. Svart eller vitt.
Och tänk så befriande att veta? Om det bara VORE så enkelt! Kanske ett igenkännande tecken? En svart prick i pannan eller glödande ögon för att varna för individens inneboende ondska.
Och när den godas anseende raseras och man ser dess mänskliga brister blir den oftare hårdare dömd än någon annan. Att framstå som goda var då misstaget självt. Se på Tiger Woods t ex? Hade domen blivit mildare om han inte framstått som så redig o helylle utan som en playboy – redan innan det blev offentligt?
Kanske.. kanske inte. Men så varför detta evinnerliga dömande!! Att döma någon annan kanske får en själv att framstå som bättre.. för stunden?
Häromdagen hade vi en diskussion på min arbetsplats om hur man ”blir” en brottsling – föds man så med en slags ondska? Eller KAN det möjligtvis vara så enkelt att vi alla är formade av olika händelser som skett i våra liv.. Jag lutar mer åt det sistnämnda. Tanken över att se en nyfödd oskuldfull bebis som ond är så långt bort från min verklighet som något kan bli.
Alla bär vi nog på ondska om man vill välja att kalla det så, en vilja att ”ge igen” när någon trampar på vår ömma punkt och sårade ego. Självbevarelsedrift är väl en mer rättvis benämning då rädslan för att bli sårad väl är orsaken till just ondskan..
Så hur motar man olle i grind? När nu Olle redan är skapad och finns där bakom sitt stängsel… Kanske helt enkelt genom att delge mer av sitt jag? Jag vet inte alls.. men att få insikt i en annan människan liv och upplevelser får iaf mig förstå så mycket mer om varför saker och ting blivit som dom blivit.
Av ala idiotiska nymordigheter så fyller kanske bloggen en viktig funktion där? Att försöka renodla och få fram ett inre, en personlighet och glöd.. i det allra bästa fall – en själ…
Att se hur lät det kan brista och bli till massmobbning hos de kända bloggarna tidningarna nämner får iaf mig stel av skräck inombords och skämmas över bristande intellekt och avsaknad av ett ifrågasättande.
Ulmestrand's Blog 
Jamenja, vilken suverän idè, alla onda borde ha nå slags kännetecken så att man genast kan identifiera en ond varelse….som du sa..ex glödande ögon…fast när man tittar noga så tror jag nog man kan hitta dom där onda typerna ändå, fast det är klart, det skulle underlätta och så skulle man slippa ödsla så mycket onödig tid…..Dom goda tycker jag skulle få ha hjärtformade pupiller 😉
Ha en fin helg/Monafåna Hjärtpupillus Öhman
Hmm kan man? Jag vet inte.. jag har gått bet några gånger tycker jag – de är bra att förkläda sig dom där….;-)
Men det är väl så.. alla är snälla för dom som tycker om en. För dom som inte gör det är man ju ond?
Det enda man kan begära är väl att låta folk använda sin egen hjärna och döma själva.
Inte gå på vad andra berättar OM en person.
Prata med.. inte om är något som brukar uppmanas i arbetslivet och nog är det väl så allt:-)
Kram o ha en fin snöfri helg måna fåna:-)))