Blommor är något jag fullkomligt njuter av att dofta och se på! Gärna de som ärlite fula och krymliga dessuotm, de som börjar bilda små märkliga figurer av multnande blad och blommor. De är som naturens origami, små konstverk i multiupplaga – i synnerhet ljung där en planta kryllar av små små blomklockor!
Enligt gammalt skrock skall någon dö om man tar in en planta ljung…?
Hmm… jag är förvisso en gnutta skrockfull, (det spottas altid 3 gånger när en svart katt går över vägen och stegar vill jag inte gärna gå under t ex) men eftersom någon dör hela tiden på vår jord av naturliga skäl är detta något jag inte ägnar en tanke.
Ett nöje jag brukar ägna mig åt under dödagar som denna klämdag brukar vara att åka till blomsterbutiker och strosa runt där i lugn och ro. Att krypa, kika vända och vrida på plantor, klämma och käna och söka efter något foto-bart. Det är nog faktiskt bland det roligaste jag vet! Även roligare att fotografera faktiskt. Där och då förvandlas man till en naturens kvinnliga motsvarighet till Indiana Jones som söker efter någon rubin inne i ett väl dold öppning i ett berg! Jihaaaaaaaaaa!!
Bilden överst och underst var ett sådant tillfälle för några veckor sedan då jag helt sonika köpte med mig en billig ljungplanta som reades ut.. 15 kronor tror jag det kostade och fotograferade den hemma under fläktlampan med aluminiumfolie i bakgrunden som ljusreflexkälla.
Ibland har jag t om bett om att få just en speciell liten ynklig ruttnande lök i en uppsättning som expediten faktiskt vänligt nog plockat ut för mig då jag förklarat vad jag håller på med. Ni skulle se blicken jam fick när jag hysteriskt pekade på den sämsta lilla klutt -längst ner i en julgrupp! ”Den? Vill du ha den? Säkert?” Det tar en tid att förklara varför just den där löken var så speciell – som denna tazettlök vars gröngula knopp liksom kläcktes ur den kritvita löken som en fiskmås näbb (eller som en banan enligt Kallemannen *s*).
Men glädjen av att se hennes blick förvandlas när jag vred löken så hon kunde förstå och se själv med egna ögon fiskmåsen var oslagbar!! ”Jamen gud – det är ju en fågel!!!” utbrast hon med mig inte så lite pysande stolt som en höna bredvid!:-) JEPP – ketjing! Mission completed! 🙂
Jag förstår inte varför det är så vansinnigt roligt att visa upp vad man hittar för andra, men det är det bara. Ungefär som när man ser att en regnbåge dyka upp – man bara måste låta någon annan se det med, dela uplevelsen helt enkelt med någon annan. Kanske för att försäkra sig om att man inte såg fel?… om en ser räcker det faktiskt. Bara man får dela det med någon..
Jag var fullkomligt tillfreds med att expediten såg i affären egentligen, men när jag nu gjort sådant besvär av hela saken får jag ju faktiskt köpa den med..
Idag är just en sådan där ”slödag”. Och trots att jag vet att huset måste städas då det skall bli släktkalas imorgon eftersom yngste sonen fyller 14 idag. Men hmm.. jag tänker nog ändå stjäla en liten liten stund för mig själv att strosa runt bland blommor och blad i någon doftande naturbutik i närheten.
Ulmestrand's Blog 
Åh, vilken underbar måsbild! 🙂
Vet du, jag har tom haft med mig kameran in i blomaffären (a la Plantagen o liknande) och fotat på plats. 🙂
Känner igen det där med ljung och den får jag nog absolut aldrig ta in för jag är uppvuxen med att man absolut aldrig får ta in den för då ska någon i släkten dö! För det hade min farmor skrikit till min mamma som fört det vidare… Tur att man kan ha ljung ute utan att bli utskälld.
Jag är också lite vidskeplig men det är ju lite korkat när man är rädd för saker som tex att man aldrig får lägga nycklar på bordet för jag har faktiskt ingen aning om vad som ska hända då och då borde jag ju inte bry mig?
Hej Karin och välkommen hit igen!
Roligt att du gillade måsen:-)
Det är väl det närmsta mitt macro kommer en fiskmås, haha.
Jasså du är så smart du?
Ja det är ju ännu bättre än att ständitg köpa med sig hem, det måste medges;-) Men är själv så förbenat blyg att jag vill sjunka genom jorden om jag hade stått i en affär och fotat.. MED någon annan hade det nog säkert gått bra, men inte ensam..
Något som måste jobbas på helt klart:-)
Nä men visst är det märkligt och nog undrar man vad den där skrockgrejjen med ljung kommer ifrån? Och hur kommer det sig att den sitter kvar så länge? Jamenar idagens upplysta samhälle borde vi ju veta bättre? *s*Men våra föräldrar och deras beteenden påverkar mer än vi tror.
men jisses så läckert….måsen är ju för härlig, du har ögonen med dig du, mina (ögon då) ligger som oftast i korgen på toan där uppe och dit orkar jag aldrig gå 😉
Jag tänkte väl, att inte fasen blommar det väl redan hos dig..men så läste jag vidare….hahaha…men du, kanske man skulle testa, har sänt efter ett makro men hann inte få det innan helgen, glömde bort hela allt med trettondagsafton å att det var söndag igår.
Tror jag ska lägga upp en facebook igen..vill du bli min vän då 😉
Kram/Mona
ha en fin fredag
Hehe, näää det blommar inte – inte ute iaf;-)
Men fortsätter vädret så här så dröjer det väl inte länge.. 4-5 plusgrader har det varit idag och ett evinnerligt skvalande o droppande av vatten överallt!!! Snön försvinner med rasande fart. Är inte så särdeles förtjust i det faktiskt.. det skall ju inte bli vår riktigt än – eller hur?
Ahhhh så du skall bli macrotonist !!! Uj underbart, men visst hade du väl ett macro innan med eller har jag helt drömt det? Eller så var det något du hade haft o sen inte nu längre.. hmm. Minnet är kort:-(
Skall bli fantastiskt roligt att se vad du kommer åstadkomma på nära håll med ditt kreativa öga – på toan eller i köket i naturen;-)
Klart jag blir din facebook vän, det vet du:-)
I will add you asap!!
Kram Anna
Jo det händer att man får lite undrande blickar, när man vänder och vrider på blommor, och nästan trycker dom mot näsan, för att se om det döljer sig några figurer därinne 😉 Och tyvärr, så ses det väl som lite konstigare när en man gör det, men det bjuder jag på 🙂 Fast det är sällan jag ser något i butiken, har ju inte din blick 🙂
Underbara ljungrosor du bjuder på 🙂
Och ett försenat Stort Grattis till M 🙂
Ja inte skall du vika för andras tyckanden – tycker du är jättebra som bara är precis som du är! Mer sånt:-)
Vår bild om manligt o kvinnligt ändrar sig dock drastiskt nu tycker jag.. jag bara ser på J och hans killkompisar som kramar varandra oblygt. På min tid hade killarna möjligtvis dunkat varandra på ryggen typ liksom med en harkling. Förvisso var det en osäkerhet man hade som tonåring som säkerligen avspelade sig i det beteendet, men det känns som om de är starkare i sig själva nu förtiden och det är ju väldigt bra.
Jag skall hälsa lillemannen från dig;-)
Härliga bilder och alla med din fina touch och speciella stil som ett signum för dig. Fantasifullt, spännande, bakgrunder och härliga ”färgröror” mönster mm.
Haha nu när bilden och blomman är vänd så är det ju en fågel med gul näbb. Men den förra så var det en hand med en banan som skulle mata den röda varelsen…
Härlig berättelse om att försöka få andra som inte fotograferar vad man ser i olika ting och hur man ser motiv i det mesta… bara det att man kan bli alldeles till sig för ljuset eller hur en ljusstråle faller. Samt roligt att se när vissa får polleten att ramla ned…
/Kalle
*s* Visst är det märkligt hur saker o ting kan bli helt annorlunda bara man vänder på dom….?
Som en påminnelse att livet kan vara som ett dricksglas – halvtomt eller halvfullt:-)
Ja att få dela med sig är roligt, faktiskt nästan hela nöjet:-)
Ha en trevligt helg Kallemannen!!
//Mvh Vittran
Fiskmåsnäbb!!! 🙂
Yes:-))