Jag blev fruktansvärt våldsamt sugen på att fotografera igår em.
Solen stod så där härligt lågt ner och jag såg för mitt inre en guldglimrande solnedgång reflektera sig i en isbroderas fors vid mitt favortiställe vid Surte – en liten inklämd sjö, väl dold för en oinvigde.
”Min sjö har nämligen 2 forsar, en uppifrån och en som rinner ner ur. Men nja, rinner är väl ett snålt tilltaget ord, det är en megafors utan dess like som störtar ner till byn under! Denna fors bjuder på magiska istappar vid denna årstid, men att ta sig ner till dom är rätt komplicerat! Du skulle faktiskt behöva en hel klättringsutrustning för att hasa sig ner till anhalten under, till grytet där tapparna finns.
Jag vet, för jag har försökt en gång och höll på att inte ta mig upp igen. Det där med att försätta sig i vansinnigt farliga situatiner är något jag tycks hamna i titt som tätt. Förmodligen är det mitt undermedvetna som vill utmana och testa mina egna gränser, eller också är jag bara helt enkelt urbota korkad mellan varven – haha.
Igår tog jag iaf bilen med dubbdäck och gav mig i kast med en av sveriges brantaste backe som leder upp till ”min” sjö.. en backe som dessutom kantas av ett jättestup vid ena sidan – där vill man INTE få sladd och kana ner mot!!. Denna backe slirade jag mig hela vägen upp då inga dubbar i världen tycktes få fäste i snömodden och istäcket, det var bara att köra på som gällde….
Med hjärtat i halsgropen lyckades jag iaf dra mig upp till toppen där jag parkerade illa kvickt för minutrarna var räknade – solen sänkte sig allt hastigare ner. Ville jag hinna fota något alls fick jag skynda mig !
Så jag kastade mig ut, på med stövlar och klampade iväg med stora älgkliv i full galopp bort till sjön. Upp över meterdjupa snövallar igenom skogen och fram till sjön med hisnande vackra blåfärgade skuggor som målade den vita sjön med sitt grafiska mönster. Jag drog upp kameran med andan i halsen och dunkande hjärta för att ta ett kort……… bara för att inse att det inte satt något minneskort i kameran.Dööööh…….Gahh.. idiot!
Jag hade däremot tur.. min handväska hade jag för en gångs skull tagit med dit upp. Och i den? Kunde det kanske förmodligen förhoppningsvis finnas ett mineskort…? Hade jag inte haft med mig ett till jobet för ett tag sedan? Hmm.. iväg tillbaka fort som bara den med klampande skuttande älgkliv i full galopp.. igen! Full i skratt med kameran dinglandes längs benen stolpade jag mot bilen *doink doink doink* och slet upp bildörren – jo jäklars i det du!!!! Där låg det ett minneskort!! Yiha. underbart!
I med den och fort tillbaka igen!!! *dionk dionk dionk* Min fågelvän Göte Noll undrade nog vad tusan som flugit i mig som galloperade fram o tillbaka på detta vis!
Välk tillbaka vid sjön igen var skuggorna som bortblåsta.. *jahapp*
Solen hade sänkt sig aldeles för mycket och den underbara fors jag suktade efter fans det inte ett spår av! Nej markan var obönhörligt vit förutom vid ett par 3 ställen där man kunde skönja en svartvrusande fors.. men isen var effektivt täckt överallt.
Det jag fick nöj mig med var de små droppar av is som träden bjöd på i motljuset och den mycket effektiva motion gårdagen bjöd på, för en som var helt slut på kvällen var jag:-)
Ulmestrand's Blog 
S0m vanligt underbara bilder Anna. God fortsättning på det nya året!
Trevligt att läsa ”dig” här inne, välkommen åter och god fortsättning till dig med:-)
Mvh Anna
Åh, så vackra droppbilder! Tur att du hittade ett minneskort så att du ändå fick med dig de där fina bilderna. Jag har vid ett par tillfällen kommit på att jag glömt batteriet hemma i laddaren och det är inte roligt… 🙂
Haha jo jag känner igen det där, just DET hade jag garanterat fixat just denna gång dock – var t om så duktig att jag laddat det hela natten ifall jag skulle ut o fota, men det hjälpte ju föga?;-)
Men what to do – vi är väl helt enkelt impulsiva varelser som bara får lära sig av sina misstag ?:-)
Underbara bilder Anna.
Godfortsättning
Kram
Hej på dig vännen och god fortsättning till dig med! Hopaps allt är väl med dig och att julen farit varsamt fram med dig..
Roligt att ”se” dig här – hoppas vi syns på klubben på onsdag förresten? Det skall ju bli fika läste jag *yes*
Kram
😉 tack för underhållande läsning till kaffet
/Mona
You are very welcome beauty;-)
Kram
När ljuset är på väg bort går det alltid lika snabbt. Man känner sig aldrig tillräckligt förberedd. Fast å andra sidan, om resultatet blir så här bra, hur hade det då blivit, om det hade blivit som du hade velat? 😉
Haha ja du, det får vi ju inte veta?;-)
Men äsch, inte är de så bra inte..
För mig är detta en lärdom att inte göra saker i sista sekund och allra minst i ren panik!? Det blir lite väl ofta just så nämligen… fort och fel heter det ju av en anledning och det är nog en fara i att ”klara” sig lite väl ofta.
Kanske hade det varit bäst om jag inte haft ett minneskort i väskan så jag lärt mig någon gång?;-)
Hej Anna!
Går in på din sida ibland för att få inspiration i både ord och bild…och måste bara säga…även om ljuset hann att försvinna denna dag så serverar du en råsop som heter duga..!!!!
Jag tänker på mittenbilden, men droppen – ibland så faller man bara pladask för en bild, och det kan man väl lugnt säga att jag gjorde för denna. Älskar färgerna och förstås droppen!
Så tack för dagens energikick! 😀
/maria
Vad roligt att läsa att du kikar in här ibland:-) Välkommen hit och välkommen åter tösabiten!
Värmande att du tyckte om den! Då var turen inte förgäves:-)
/Mvh Anna
Härliga bilder som vanligt och så ler man ju lite igenkännande. Du är inte ensam. Jag glömde faktiskt kameran en gång – en ryggsäck full med objektiv men ingen kamera. Rätt snopet.
Kram
Hahaha, bara objektiv? ja det förstår jag måste ha känts snopet. Hade du åkt långt dessutom med? Om man bara gårt en bit in i skogen går det ju alltid att vandra tillbaka menar jag;-)
Kram
Hej Anna
Tittar in på din sida eftersom du kommer på VTK och håller föredrag på måndag och jag är medlem. Ingen anledning till nervositet inför föredraget – det kommer att bli kanonbra(jag vet).
Jag har sett dina bilder flera gånger tidigare och är enormt imponerad och blir inspirerad av ditt sätt att fotografera. Hoppas på att kunna lära mig mer om det på måndag.
Själv håller jag också till i Surte med jämna mellanrum och känner mycket väl till din lilla sjö(tror jag). Jag bor i Rannebergen och åker ofta tidigt på morgonen till Surtesjön på Angeredsidan. Kan tipsa om två jättefina vattenfall i Angered – Storåsfallet bakom Angereds trädgårdar vid Lärjeåns dalgång. Sedan finns ett vattenfall uppe vid Rannebergen som kommer från Mölnesjön vid bostadsområde Fjällbruden.
Skall ut själv nu och se om jag hittar lite ismakromotiv(nytt ord?)
Vänliga hälsningar
Thommy Andersen
Hej Tommy:-)
Åhh så trevligt en volvomedlem, då syns vi på måndag alltså?
Då lämnar du blåsröret och ärtorna hemma alltså? Tack – puh… Låter bra det;-) Ähh, skämt åsido, jag är övertygad om att ni är ett gött gäng och ser faktiskt fram emot att träffa er alla:-) Läste att ni uppmanats ta mer er egna macrobilder vilket jag ser fram emot att ta del av!
Men så kul – du är alltså också där o ränner? Annars brukar det vara synnerligen folktomt just kring den sjön – iaf när jag är där (förrutom en man som låg o halvnäckade på en klipphäll en gång – haha, jag har nog aldrig fått så bråttom iväg i hela mitt liv tror jag)
Får nog fråga dig mer ang var de där fallen ligger där och då – Lärjeåns dalgång har jag inte varit i någongång ens….men det låter ju grymt lockande det du beskriver? Hmm får söka upp på eniro och ta reda på mer!
Jag hade aldrig hittat badsjön (som jag tror den egentligen heter) utan hjälp av Göte Noll – han som brukar mata änderna i fågeldammen? Jag är inte någon som hoppar på folk till höger o vänster, men av en slump började vi prata då han med är fototokig och började fråga om kamera modell där jag låg o kröp på marken. Han själv driver Surtes fotoklubb…. det visade sig även att han arbetat ihop med min far för länge sedan och mycket väl kände till Börje Mattsson som pappa heter *s*
Världen är bra liten…
Men då syns vi på måndag? Trevligt.-)
Vänliga hälsningar från MakroAnna
Tjena Macro Anna 😉
Haha rolig läsning ja vad kan man säga, ordspråket att ” det man inte har i huvudet (men idetta fallet i kameran) får man ha i benen”
Ett orspråk jag känner allt för väl till, bor på 4:e våningen ingen hiss gissa om jag rätt upp och ned för dessa trappor för att man kommit på något just när man är på nedre våningen eller precis satt sig i bilen 🙂
Men till trots att du inte fick fotografera vad du var ute efter och uppfylla din vision av den nedgående solen. Tycker du hittade fantastiska motiv, precis som du skriver i en annan betraktelse. Att det vimmlar av motiv där ute, så mister man ett motiv eller vision så återstår tusen nya… bara man är öppen nog att se och finna dem.
Bilderna på frusna droppar är ju helt underbara. Som naturen gråtit och sista gråten frysit till is…
Bilden ”Skymning” är ju bara för härlig. Dess färg, ton, reflexer, mönster och droppen som pricken över i:et väl placerad i bild. Njutbart så det föreslår.
Nu har jag kört igång mitt ”experiment”, blev visserligen ”fel” bild storlek på insända bilder men kanske funkar ändå… vad det är avslöjas senare ;)) hehe
Det hela är inte så spännande men vill bara kolla en teori jag har 🙂
/Kalle mannen 🙂
Hej Kallemannen
Haha, ujamej.. ja det är då tur jag inte bor på 4:e våningen iaf *puh*
Trevligt trevigt.. experiment med skickade bilder..? Hmmmmm det låter ju som om det är något fysiskt dessutom?
Hmm nu blir jag jättenyfiken ju:-)
SEr fram emot att få ta del av ditt experiment framöver då:-)
Mvh Vittran
Vackra bilder, vackert fångade – fantastiskt //Chris
Tack så mycket Chris! Det värmer mycket att läsa:-)
Roligt att du/ni kikade in här på min sida – jag har snabbt kikat på er med och fann mycket intressant! Jag uppskattar att få ta del av tankar och funderinga speciellt kring fotografering så er sida kommer jag garanterat söka upp för att läsa vidare i när lugnet sänkt sig över en aningens stressad reklamare.
//Mvh Anna