Fallin to pieces

Fullt så illa är det inte.

Nog för att jag föll fruktansvärt hårt häromdagen ner för trappan och uppvisar nu högst konstnärlig armbåge i regnbågens alla färger.. Smärtsamt vackert kan man säga.

För det kunde ha varit värre, mycket värre. Jag föll tack och lov inte hela vägen som min yngste son en gång gjorde. Även han hade änglavakt trots fallet och olyckan slutade då med gips för hans del. Livet fanns kvar och kroppen läkte sig – tack gode gud.

Nog för att livet ibland tynger mig så jag ser vita flingor falla framför ögonen, men faller i bitar gör jag inte.

Tvärtom tycks jag ha hittat min egen rytm i livet, en puls som slår konstant. Jag läste hur våra kroppar så desperat är i behov av regelebundenhet, av ritualer och ständiga återkommande pauser och måltider. Vi borde precis som skalman faktiskt bära en egen mat och sovklocka – SÅ viktigt är det.

Och detta har i mitt liv inte alltid varit så viktigt, jag har offrat min kropp för andra.. skippat mat då ett uppdrag för någon annan varit viktigare – att DEN/DE är viktigare än mig själv och mitt välbefinnande i mina ögon. Jag har kört fullkomligt utmattad av trötthet nonstopp i 8 timmar utan mat eller toalettbesök för att inte förarga någon annan. Mycket dumt har jag gjort, men jag tänker aldrig göra om det igen.

Idag har jag försökt att stenhårt få in en rytm i mitt liv. Ingen annan tar hand om mig, det måste man göra själv…

Det började med magkatarr för ett par veckor sedan – en rätt illavarslande sådan och slutade alltså med denna insikt till slut och min kropp tycker om det! Den uppsvullna magen är det inte alls lika mycket och ett inre lugn har lägrat sig…. Det är ok…..det är ok…..jag är ok… ändå.

Det är åtminstone något man KAN påverka. Attt inte glömam andas, äta, sova…De yttre omständigheterna som arbetsbelastning, hushållsgöromål och relationer kan man inte påverka alltid på samma enkla sätt.. men att helt enkelt gilla läget räcker rätt långt. Att inte streta emot. Om det inte stretandet leder någon vart dvs:-)

Och allt handlar om rytm, om puls. som ditt hjärta.

Ljus är puls, ljud är puls…

Liv är puls.

En som har rytm är definitivt den här unga tjej – blott 11 å2 gammal knockar hon den stora eliten på ett litet kick.

Lyssa själva

Författare: Anna Ulmestrand

Fotograf med förkärlek till att kombinera ord med bild. I min blogg visar jag mer av mitt liv, mina tankar och tillrättavisanden till mig själv. En offentligt monolog, där jag om jag har tur.. kan få det till dialog med andra. Visa alla inlägg av Anna Ulmestrand