Den blomstertid nu kommer..
….och vandrar allt för fort.
Som alltid på morgonen går jag naken ut i köket för att sätta på mitt morgonkaffe..
Imorse slängde jag en längtansfull blick ut genom köksfönstret och såg min storvuxna syrenhäck som just nu står i full blom med ljuslila klasar. Sinnligt och mjukt vajar de för vinden och fast jag stod bakom glas kunde jag förnimma dess doft..
Med sorg i hjärtat insåg jag att de inte skulle stanna särskilt länge till.
Perioden då de blommar är som helgen, den är som bäst innan typ på fredag kl 19, när jobbet är avklarat, ungarna är placerade intill mig i soffan, maten är färdiglagad och redo att avnjutas med sitt rödtjut.
Precis som när syrenerna är till att blomma..
Sedan går det fort, aldeles för fort. Ungarna är nu 17 och 14 och om några år finns de inte hemma längre.
Ett par år senare är pensionen ett faktum.. sedan blir det svart.
Kan man stoppa tiden? Lite….en anings? *suck*
Just nu är man själv där.. i livets lördagskväll och vet att söndagen är det som väntar.
Ulmestrand's Blog 
Den blå bilden är förbannat fin, i övrigt en nice om än så självutlämnande text. Snart är den förbannade somamrn här… Ha det fint Anna / C
Hehe, ja snart är den här med myggor och fästingjävlar;-)
Kul att se ditt namn här Claes!
Roligt även att du föll för en så ”fel” bild som den blå – den är nämligen upp o nervänd – jag tyckte den passade bättre så:-)
Ha en fin helg – trots regnet;-)
Mvh Anna
Vemodiga tankar så här på lördag kväll, men undersköna bilder, härliga ögonfröjder som fröjd för näthinna och sinne…
Appropå funderingar kring livet hörde en rolig berättelse som handlade om man kunde leva livet baklänges. Livet började med att allt var svart och att man blev yngre och yngre osv. Hur som, så slutade berättelsen med att i stället för att dö och allt blev svart, så avslutade man med en orgasm…livet avslutade med ett klimax.
Lät faktiskt inte så dumt iaf inte när det berättades på ett mycket underhållande sätt 🙂
Ha de!
Kalle 🙂
Ja det lät väl inte så dumt, men samtidigt har ju egentligen var era sin skönhet i sig.
För mig själv handlar det i mångt och mycket om separationsångest. Om att förlora inte bara sina barn, utan även den trygghet det för med sig att befinna sig i en ”trygg” roll, en man vet väl hur den skall spelas och när den rycks bort känns det som något rycks bort under mina fötter.
Men de tär inte bara negativt, det är en periond jag ser ram emot också, om än med skräckblandad förtjusning;-)
Åldern i sig med rynkor och påsar bekommer mig egentligen inte så mycket – utseendet har aldrig legat för mig tidigare så där finns det inget att ”förlora” sa s *s*
Hur som haver – att bli gammal är ju ett privilegium, inte en födelserätt:-)
Tack Kallemanne för att du kikade in och gav mig ett leende
Hoppas ditt väder är bättre än mitt en dag som denna då det strilar ner utanför fönstret
Mvh Anna