Jag slås ofta av hur natuen själv tycks skapa ordning i kaos.. Hur vacker är inte en orörd vilt växande skog? Eller resterna av vad som en gång var en trädgård, men nu något så mycket vackrare..murgrönorna återerövrar sin forna rätt, sin plats och allt faller sig helt naturligt. Ett ord som väl är ett av de vackraste som finns, iaf innebörden av den.. det självklara och av mänsklig hand orörda.
Härom kvällen for jag iväg till Surte som så många gånger förr. Jag hade lust, men inget behagade dyka upp framför min lins.
Kanke gör du som jag och helt planlöst vandrar ut i naturen för att se vad som finns? Jag gör det iaf, i stort sett uteslutande… en förmån med att vara makrofotograf – det finns ju ALLTID något? Just denna kväll var dock som sagt ett undantag. Min fokus landade istället på marken och de 30 meter som jag därefter försökte gå på, vilken var helt täckt med kryllande krypande minimala grodor! Min panik stegrade sig just för att det inte gick att sätta fötterna någon stans? De var överallt och hoppade naturlitgvis åt olika håll! Att planera nästa steg var omöjligt och min framfart kändes som rena rama lotteriet.
Men de där små ledde mig vidare och när jag äntligen lyckats komma förbi de små möttes jag av dessa ljuvliga blomster! Mitt i skogen stod de helt självklart.. irisarna som ett färgrikt hem åt allehanda småkryp.
Ulmestrand's Blog 
Underbara bilder Anna. Redigerar du dina bilder mycket och vad använder du för program?
Kram
Hej EvaLena:-)
Nej.. jag redigerar inte alls, däremot går jag alltid igenom bilder och bestämmer t ex vitbalans, ljusstyrka och kontrast då jag fotar i RAW, men svepningarna och färgerna i bilderna nedan är tack vare löv och blad nära nära min lins. Effekterna i den översta bilden är enbart pga att jag skakat min kamera:-)
Jag har däremot lust att göra en totalredigerad bild en gång och visa före o efter:-)
Kram
Underbara irisar! Men fotade du inte grodorna?? Här har jag kämpat och kämpat för att fota grodor och de ploppar alltid i väg så fort jag kommer. Och så hamnar du i ett helt hav och låter bli? ;0)
Ahh jo jag vet.. men de är ju så små?
Nästan som stora myror och aldeles bruna.. och aaaaaaldeles för snabba. Vi slog mig tanken men de verkade så skräckslagna och ärligt så var min prio ett att försöka ta mig igenom dom utan att trampa på någon.. jag HOPPAS jag lyckades.
Jag kan tänka mig att det kommer krylla av grodor vid sjön om ett tag och tänker definitivt hålla koll på dom framöver, så tro mig, ett kort kommer nog komma fast lite längre fram, när de vuxit till sig och lugnat sig lite;-)
Härliga, spännande bilder på Irisarna och den ”hemliga trädgården”.
Blir verkligen inspirerad av dina bilder
Hej Peter och tack så mycket:-)
Det värmer att veta att någon varit inne på min sida och läst.
Man fotograferar ju främst för sitt egna höga nöjes skull, för den friska luften och de spännande upplevelserna på platsk, men visst känns det väldigt roligt om de stunder man förevigar kan sprida lite fägring åt någon annan.
Mvh Anna