Lördag 2011-08-27
Helgkänslan och dess lugn infann sig redan på morgonen. Efter en härligt lång och lugn frukost framför TV:n med barnen snusandens i sina rum intill väcktes fotolusten och en rastlöshet började gro i kroppen.
En snabb blick ut visade uppehåll i det regn som fallit på natten och därmed grönt ljus för mig och min enögda kompis. Sagt och gjort, vi gav oss ut för att söka eldsprakande löv och annat som vår tidiga höst valt att färglägga. Vi hann inte långt innan de första dropparna landade på oss och vad som till en början stänkte vräkte snart ner. Aldrig förr har jag varit så tacksam som för en plåtlåda på hjul med skydd från vätan. En stilla stund i bilen med mjuk musik ger sällhet åt själen.. och vähähähähähäldigt immiga fönster!!
Efter ett par minuter var det åter igen dags för uppehåll och en åker inte långt ifrån mitt hus pockade på uppmärksamhet med sin varma ton! Det såg ut osm om hela åkern stod i brand – en vansinnigt härlig orangbrun nyans tonades nerifrån och upp till axen ovan.. och lika snabbt som tanken tänktes att hoppa över floden till åkern, började det självklart återigen regna, men lät det inte stoppa mig. Det stoppade däremot bilister på sin färd – för något tokigare hade dom tydligen inte skådat än en människa mitt i en åker?
Det var väl för väl att man inte var naken! Då hade dom nog kört av vägen;-)
Ulmestrand's Blog 
Hehe, jaa detta känner man sig väl mycket igen, att stanna med bilen på ibland sämsta eller minsta plats, för att hastigt rusa fram över terräng och ibland med kameran på ett sätt som ifall man hade varit en normal person som tyckte om att ” ta kort” inte skulle hanterat sin kamera på detta sätt som man själv gjorde under tiden man var på språng mot sitt mål, eller hängandes utanför en båt endast för att kunna ta bilden med just ”det där utsnittet” som man tänkt sig.Eller vad är det för en knäpp-gök som sitter ute på åkern klockan 05:15 på sommarmorgonen och med en kamera för att fota höbalar som silhuetter mot soluppgången. Så visst känner man igen sig allt 🙂
Jäkligt härliga bilder du tagit iaf, ”individer som lyfts fram ifrån den stora samlingen” , frågan är om vi som lever med denna passion och intresse för det som finns omkring oss gör att vi missar andra saker som tex brist på uppmärksamhet och av sådant som andra uttrycker sig på ett mer socialt sätt 😉
Ha det gott, och se vad livet har att ge!
Tony
Hahaha jo, ”vanligt” folk är dock inte ute och rör på sig så mycket vid 05:15 tack och lov:-)
Nu var jag som fotovampyr ute på dagtid(!) och chockade ortsbefolkningen med min lekamen *s*.
Men näää, jag tror vi passionerade fotografer som fotar utan något egentligt mål eller vinstintresse (talar iaf för mig själv) snarare faktiskt ser mer än andra.
Det sägs att när man är förälskad hör man plötsligt fåglar och ser färger? Vi gör det alltid, som om vi ständigt är förälskade – i kameran kanske?:-) Men visst – att ENBART hänge sig åt bildkärlekens ädla konst är nog både farligt och förrädiskt, just för som du säger – det är ju inte livet – bara? Men det visar livet från sin bästa sida och visar hur mycket man älskar livet som sådant:-) Vem annars än vårt släkte kan sukta över en höbal på morgonen då de flesta vägrar resa sig ur sänge? Inte många;-)
Tack Tony för don kommentar
Mvh Anna
Underbara bilder. I kväll skall jag och dotterna gå på EOS grundkurs på canon center. Skall bli givande. Behöver friska upp mitt minne
Kram
Oj det låter nyttigt! Det är något jag tror vi alla borde göra lite då och då – att ha chansen att fråga en som vet exakt alla frågor man samlat på sig är guld värt..
Hoppas ni får kul tillsammans:-)
Kram
Underbara bilder!
Jag skulle gärna gå ut på en åker och fota, men jag är för mesig och är rädd att det ska komma en arg, galen bonde och skrika åt mig. 🙂
Haha, ja hualiga – det skulel nog skrämt skiten ut mig med om en sådan dykt upp? Men jag ÄR väldigt snäll och förstör ju absolut ingenting!
Spåren efter rådjurens framfart hade satt sina spår med gångar genom åkern och vad en rovfågeln nyss ätit syntes dock klart på marken där fjädrar låg spridda:-(
Tack Karin för att du kikade in här, du får komma hem till mig så kan vi ut och ”åka” tillsammans.-)
Mvh Anna
Aldrig har väl en havreåker avbildats med sådan sprudlande passion. Det skulle han vet bonden som snart ska skörda sin åker. Är förmodligen helt ovetande om vilken fantastisk estetik ett par havreax besitter, när han sitter där i sin skördetröska. Det måste bara tolkas och förmedlas av en passionerad fotograf som sätter bilden med stort B framför bekvämlighet och de oinvigdas frågande blickar! Det är i det sammanhanget som agnarna skiljs från vetet. Kanske till och med en skördetröska skulle stanna!
Mvh, Jörgen
Jag HOPPAS skördetröskan skulle stanna om jag stod där;-) Usch vilken fasa – om den inte gjorde det menar jag..? *gulp* Då är det bara till att springa!!
Jo men allt är ju vackert, just vätan färgade åkern så passionerad färgad tyckte jag.. den vanliga torrbruna nyansen försvann:-)
Tack Jörgen för som alltid egna och så vackra poetiska tankar – skall in till din helt fantastiska blogg med naturen och skriva i lugn och ro då det är lunch:-)
Mvh Anna
Vackert fångat som vanligt Anna och en kul skildring av dina vedermödor i havreåkern. Lite knäppgökar är vi allihopa, tjo-ho!
Jamen visst är vi:-) it takes a fool to remain sane som the ark sjunger…så sant som det är sagt:-)
….fields of gold….
Hälsningar Halina
Visst är det? Ändå susar man förbi varje dag och knappt ägnar det en tanke…? Jag hoppas tid finns att fånga det en gång till innan det skördas.. helst i torrt tillstånd:-)
Tack Halina för att du kikade in:-)
Mvh Anna
Härliga ”Fields of gold” MG-1320 faller mina ögon särskilt i smaken, inte för att de andra smakar illa, men just denna smakar sötast på näthinnan. Kompositionen, färgen och tonen i bilden, den sköna bakgrunden och dess mjukhet. Njutbart!! Tänk denna som en gigantisk canvas….. 🙂
Appropå att bli glodd på 😉 de gånger jag fotar efter en väg så brukar jag parkera på en sida och fotografera på motsatt sida. Då glor ca 98% på bilen och undrar varför den står där och om de kan se någon däri… ett enkelt trollkarls knep kallat ”misdirection” 😉 häpp!
”Big tip from small expert” 🙂
Ha de gött!
Mvh Kalle…
Ahh är det så man gör;-) Mjin bil stod förvisso bredvid men tydligen för långt bort ifrån mig – dessutom in på en liten avstickarväg, den såg nog inte tillräckligt oroväckande (eller spännande) ut;-) Att de boeense på Mysternaområdet är extremt nyfikna stod iaf klart för mig:-)
Men det ÄR ju väldigt bra iof.. tänk om något hade hänt.. om man var psyksjuk eller försökta ta livet av sig? jaja.. jag vet man gör väl inte det på en åker, men man vet ju aldrig… Nyfikenheten är egentligen poisitiv i grund och botten
Thanx for the tip my friend:-)
//Mvh Vittran