Sällan har jag lyckats fånga ett rådjup på bild vilket är föga underligt – jag har inte ens försökt. Men helgens fototur genererade en siluett i bagrunden som efter mycket skuttande och besvär vald att äntligen granska det ottyg som skrämt livet ur den.. Att motorvägen med dess bilar susade bara ett par meter bakom i dimman tycktes däremot inte besvära den lilla.
Jag har varit dålig på att uppdatera på sistone. Det är ett faktum. och så kommer det bli framöver med förmodligen då den stora jobbvågen äntligen drabbat min arbetsplats med full fart.
Glad är jag att boken äntligen är godkänt och trycks i större upplaga i detta nu. UPS och jag hade inte riktigt samma åsikter om leverans och åkte till UPS centralen själv igår under lunchen för att hämta det första exet, så jag kunde godkänna och trycka fler. Ett smolk i bägaren avklarad…. Märkligt hur sådana där saker som borde vara trevliga kan bli riktigt jobbiga och betyngande ibland.
Skönt då är det att faktiskt ha foto som rekreationskälla, för det är just det enda det också är. Ev föreläsningar går ut på att förhoppningsvis inspirera fler till att få samma befriande känsla ute i naturen som man själv får.
Men visst är man knäpp.. att sitta på huk i timmar och pilla på ett trasigt blad är ju inte riktigt klokt?
Mmmmmmmaraboo kanske droppen försökte skriva..
Ej heller är det nog klokt att fota bajs!
Ja ni läste rätt. bajs.. eller snarare flugan PÅ bajset. Den såg ju bara så fräck ut att ajg inte kunde låta bli! Alldeles knallgul och luden?
Mycket märklig och det var en hel hög av dom.. flugorna alltså. På bajset.
Under tiden maken drog upp båten låg jag alltså på knä och förevigade detta lilla vackra äckel.. haha:
(Till er som undrar – JA det stank)
Hahahaha… Du är bara för härligt!
Klokt eller inte… det är underbart att inte allt som vi gör behöver vara klokt 🙂
Massor av inspirerande bilder och vägar {kanske dags att undersöka kobajs 😉 på stranden i närheten, hahahaha…. }
Tack för ett underbart inlägg som fick mig på strålande humör!
Gillar Ditt sätt att pilla på trasiga blad… och den första bilden är bara åh… så vacker och stämningsfull.
Hälsningar Halina
Härligt att fler än jag är en tokfia:-))
Visst är det befriande att bara go crazy?;-)
Men visst – hade något sett mig ligga och dräggla över en hög med skit skulle dom nog höjt på ögonbrynen.
Min man var inte ett dugg förvånad däremot;-)
Han är van om man säger så… haha.
Om det ändå vore en ko som dyngat sig, men nope…dessvärre var det mänsklig avföring! Men skit samma så att säga! Skit som skit 😉 (jag rörde inte vid det iaf..;-))
Så absolut – vad som helst är ju värt att undersökas..? Men avundas inte de som studerar dyngbaggar – hur vackra de än är.. Baggarna alltså;-)
Tack goa halina för att du kikade in och gjorde mig glad:-)
Ha en fin fortsättning på dagen
Mvh Anna
Makro vet jag ju att du behärskar så jag fokuserar på rådjursbilden denna gång som jag tycker är riktigt läcker och snygg på all sätt!! Däcken i förgrunden ställer frågor, precis som en bra bild ska göra. Och att det är ett rådjur går inte att ta miste på. Bra jobbat! 🙂
Ja dom där däcken känns helt malplacerade egentligen…. men det är en gammal nerlagd golfbana i min närhet där dessa däck ligger utspridda i klungor. Varför vet jag inte men att det haft en innebörd för golfare tror jag bestämt!
Kanske är de längdmarkeringar? Jag vet faktiskt inte men tyckte om hur det på något sätt skärmade av mötet mellan mig betraktaren och djuret bakom.. en slags skyddsbarriär så att säga.
Mindre trevligt är det däremot att se hur mycket avfall som idioter på ren svenska dumpat där. Bara för att det är en avskiljd plats där man kan stanna till tycks det ok att bara dumpa totalt livsfarliga ämnen som djur o människor kan ta mycket stor skada av? Tyvärr är det inte första gången man möts av dylika syner. Man kan bara hoppas att människan som sådan kan lära sig och bli bättre?
Tack Åke för att du kikade in på det lilla djuret på andra sidan:-)
Mvh Anna
Jag gör som Åke här, hoppar över dina vackra macrobilder, för det är ju inget nytt att du presenterar bra sådana, däremot vill jag gratulera till din första rådjursbild och det var ju en riktig dräpare dessutom. Komposition och ljus helt i min smak. Brukar ha lite svårt för ”mänskliga inslag” i bilder på vilda djur normalt sätt, men här tycker jag verkligen att däcken bidrar till helheten. En spännande och annorlunda rådjursbild som sticker ut. /M
PS Noterar för övrigt att det är ett riktigt skitgöra att vara macrofotograf DS
Tack så mycket Mattias *bockar och bugar artigt*;-)
Jo det var nog första o enda gången ett sådant råkade komma framför linsen, men inte desto mindre roligt kändes upplevelsen och händelsen för det-)
Jag håller med dig om de mänskliga inslagen i naturbilder (eller i naturen överhuvudtaget), iaf när det handlar om”onaturligt” mänskligt inslag som just skräp mm… i annat fall är nog det mänskliga inslaget aldeles för litet – vi borde vandra betydligt mer där ute i naturen för att inse hur värdefull den är.
Haha.. mja…. fast säg den som inte har lite skit i bagaget?;-)
Hi Anna, A simple click from Vårgårdas photo club site brought me via you gallery to here! A thankful journey to find a kindred spirit at its end.
Great use of your feelings with all your work. I beleave that is were the talent lies and stear the camera you can ^^
A book was mensioned and what a good doorstop it will make for your work; as macros can work so well in books or extreamly large! I will follow you on your path for a while if I may and look forward to see were it might take us ^^
Thankyou Anna
Steve
Hi Steve 🙂
It is amazing how paths can meet and new friends be….
The absolute best thing about the internet! So you found me through Vårgårda? Then you’re probably shooting yourself? Do you have a website I can look at?
Thank you for your greetings and a warm welcome here again
Yours sincerely, Anna