Ett par gula fransar låg utspridda på en mossbeklädd sten….
Dess intensiva kulör lös upp i mörkret och styrde min blick som en kompass. Likheten mellan havstulpaners fjäderliknande armar var slående!
Det är sent på lördagseftermiddagen och ljuset är sedan länge på väg bort.
En svag svag doft av vilt fyller näsborrarna och jag inser med ens att jag inte är ensam…. exakt VAD det är som behagar komma mig nära kunde jag däremot inte se.
Insikten skrämmer inte utan sprider bara en längtan efter att se och höra det som fanns i min närhet. Så skedde inte – istället såg jag det som inte kunde ses och det som inte kunde höras med hjälp av långa slutartider och rörelser.
Mats Anderssons föredrag hade nog inspirerat mer än jag först trott 😉
Nej det är inte dubbelexponerat då canon inte klarar av det, men det är ändå dubbelexponerat – fast på samma bild s a s.
Ulmestrand's Blog 