Vita böljande kullar

Vad är en kvinna, en man.. ett ljus, en färg, en säng om inte en smakförstärkare till livet..?
En av dess många kryddor och essenser till för oss att använda med måtta och förnuft.
Som vitlöken.

En så ljuvligt mjuk böljande form som är fruktad och hatad i vissa kulturer. Den hippaste kryddan som kan skrämma livet ur vampyrer och håller rådjur effektivt borta från grödor. Den klarar att växa istort sett överallt och står emot de flesta skadedjur. Endast människan är dess jämlike.

En smak som rätt använd kan väcka liv i även andra kryddor, som plusset i ett mattetal binder den samman.

Jag är fanatisk användare och älskar dess väsen och får nästa hejda mig för att inte använda dess njutning för ofta. Lika stark som min kärlek är existerar lika stark hatet mot dess bittra eftersmak hos någon annan då den överdoserat – märkligt nog aldrig hos sig själv?
Då tycks man inte se eller känna sina brister.. kanske som i livet självt?
Det är lätt att stå där uppe på en piedestal och se ner på sin nästa, men att granska sig själv och sina brister tycks oändligt mycket svårare för oss arma individer som satts på jorden.

När jag var liten användes aldrig denna krydda, inte vad jag kan minnas iaf.
Den kom först senare, när jag var tonåring ungefär.

Den är nu högst älskar av både mig och min mor, min far däremot vill helst inta dess väsen i ytterst små doser, även om han VILL ha ett liv med den.
För mig är det idag svårt att tänka mig livet och maten utan den. Barnen har tidigt lärt sig dess smak och uppskattat den tveklöst från början och minstingen pressar gladeligen 3 stora klyftor i köttfärssåsen då han kryddar.-)

Jag snubblade över dessa vitlökar i affären och slogs av hur vackra jag tyckte dom var.. stora.. lilaspräckliga och alldeles fullproppade med nyttigheter. Jag fick genast en idé om hur jag skulle föreviga odm. Idén räckte som glöd en tråkig söndag som igår, men blev inte alls bra i praktiken.. en glasskiva över vitlökar var bättre underifrån.
Iaf i mina ögon;-)
Men roligt hade jag.. krypandes på knä mellan regn och hagelskurar lyckades jag fylldes ett 8 gb minneskort oroväckande fort

Författare: Anna Ulmestrand

Fotograf med förkärlek till att kombinera ord med bild. I min blogg visar jag mer av mitt liv, mina tankar och tillrättavisanden till mig själv. En offentligt monolog, där jag om jag har tur.. kan få det till dialog med andra.

20 reaktioner till “Vita böljande kullar”

    1. Kul att höra/läsa/se;-)
      Om man ”lyckas” är det väl då det kasnke mindre förutsägabara ändå blir ok i bild s a s..
      Så tack, din kommentar värmde gött o vintermörkret.
      //Mvh Anna

  1. Snakk om å bruke alle sine sanser på jakt etter spennende motiver. Å lukte seg frem til motivene på denne måten er du kanskje alene om. Ikke mange som hadde fått et fotografisk kick av noe så vanlig og uanselig som en hvitløk. Tror noe ligger i det du skriver, du elsker hvitløk, om du hadde hatet hvitløk ville du nok ikke latt deg begeistre på samme måte ( tror jeg )
    Hvordan du har klart å få frem så spennende bilder som du her presenterer skjønner jeg ikke, ikke er det viktig heller, det virker som om den tråkiga søndagen ikke ble så tråkig i det hele tatt. Har aldri sett så spennende bilder av hvitløk noen gang, her er det avbildninger, abstraksjoner, landskap og speilininger visulalisert på en personlig og SMAKFULL måte.

    1. Ojojojo, men tack så hemskt mycket! Ja visst älskar jag vitlök -i måttliga doser;-) Jag tycker t ex inte om inlagd vitlök.. men vet att många gör ju det:-) Du kanske?
      Jag kan gärna berätta om hur jag gjort, för det ÄR inget konstigt egentligen, en glasskiva ligger ovanför vitlökarna – på 4 st dricksglas. Regnet föll på glassksivan som dessutom hade lite färg på sig.
      Jag fotograferade vitlökarna först ovanifrån, men det blev inte bra.. då blev det desto mer effektsfullt underifrån – där vitlöken reflekterade sig i glasskivan ovanför och blandade sig med färgen:-)
      Därför är det ju 2 st lökar som an ser:-)
      Något efterarbete i photoshop är det inte.
      Inget målat och inget filter.
      Tja.. mer än glasskivan då och färgen och solensstrålar;-)
      Ett varmt tack herr Reneflot för din peppande kommentar:-)
      Mvh Anna

    1. Tack så hemskt mycket Gert! Önskar man kunde bjussa på en kulinarisk upplevelse med modellen i fråga med, men det får bli en annan gång – har velat följa med på de höstkurser du har för att se nya vyer. Vem vet – kanske nästa år:-)
      Mvh Anna

  2. Gud vad läckra. Helt surrealistiska bilder. Tänker på rymden eller himmel och moln. Svävande vitlökar däruppe haha. Fantasifulla bilder. Jättefina. 🙂

    1. *ler* Men jösses, skit vad glad jag blir, tack tack:-)
      Ja det där med glas och reflektioner är något man väl egentlgien inte använder sig av så mycket? Konstigt nog, för man fotograferar ju genom vatten? Upp-och-ner-motiv?
      För mig gav det blodad tand att fota ”underifrån” och hoppas man kanske inspirerat någon anan till att göra detsamma:-)
      Mvh Anna

  3. En ny aldrig sedd dimension av vitlökens väsan har hittats, från populär smaksättare till magnifikt fotomotiv. Visst är det en riktigt trevlig ingrediens som verkligen höjer maten till nya kulinariska nivåer, nu har ju jag någon gång i mitt liv förmodligen fått en smärre överdos av denna lök så jag gör mig inte besvär längre utan risk för kroppsliga repressalier 🙂
    Men jag ser nu dess potential som bildelement konstnärliga ambitioner….och jag blev ju inte besviken på din enastående vitlökskonst. Har sagt det innan och säger det igen – du har en unik förmåga att hitta spännande bildlösningar och motiv i det mest förbisedda och vardagliga – Underbart!!

    Mvh, Jörgen

    1. Jamen just det ja, det minns jag – potatisgratängen?
      För mycket är aldrig bra, vad det än gäller och lyssna på sin kropp skall man definitivt. Det här är ju bara en av många smakförstärkare- det finns ju mängder av fler?:-) Och kan man inte äta dom kan man iaf njuta dom på annat sätt?:-)
      Så tck Jörgen – värmande ord speciellt när de kommer från en vitlöksmotståndare;-) Mvh Anna

  4. Härliga bilder som talar genom sin kreativitet. Så bra det kan bli när en idé går i krasch och improvisation blir till plan B som blir en vinnare. Bara den känslan av upptäckt är stor och större blir den då resultatet blir så här annorlunda och spännande. Läckert !
    Härliga bilder som verkligen inspirerar…

    Mvh Kalle 🙂

    1. Tack så mycket Kallemann:-) Det glädjer mig att du gillade mitt ”misstag”;-) Och det är inte första gången jag företar mig ett visst fokus eller visst utseende på e nblivande bild bara för att upptäcka att det inte alls blev bra – istället blir det något helt annat. Jag vet faktiskt inte om jag själv någonsin lyckast just ”planera” en fotosession, att däremot suga in nuet och bara ”se” vad som finns är desto lättare, kanske just för det är såpss kravlöst?
      Hur som haver är det roligt att försöka – på vilket sätt det än må vara;-)
      Hoppas du njuter av snön som jag antar finns hos dig i massor nu?:-)
      Mvh Vittran

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: