Ett himla rike

Än har marken inte hunnit mjukna helt.. men tillräckligt för att göra knän löta igen.

Och jag njuter i fulla drag av att känna våtmarkens kyliga vatten sippra in i mina skor igen. Den är här nu – våren!! Jag hörde dess ankomst genljuda i vårflodens rytm.

Än spirar inga gröna blad, tja mer än kaprifolens snår som alltid tjuvstartar på våren. Nej gråa buskar och gula grästorvor beklär bergen än så länge. Vädergudarna lovar dock värme till veckan så det gröna lär nog inte dröja länge till.

I brist på grönt utforskade jag det döda och ljungruskans grå grenar fick mig krypa länge i helgen!

Jag var dock lite väl sent ute, lördagen bjöd på mulet väder och bristen på ljus tvingade hem mig innan jag var redo… Ett par timmar till hade jag helst kravlat nära marken för att riktigt sniffa in alla de ljuvliga dofter som bara en nyväckt våtmark man dofta: mörk multnad mylla och porsch varvat med fuktig dimma.. att förnimma detta i en total stillet, en stillhet som endast bryts av en flyende ands plaskande mot vattenytan måste  vara så nära himmelriket man kan komma. Hela min kropp känner livet, jorden.. naturen.

Och där.. mellan de torra med ansiktet så nära marken att jag kunde känna en myra kittla min haka där den stretade under mig…

Det var där jag såg henne.. flickan och åsnan. Jag hoppas du ser henne med? Dom står där så nöjda och belåtna tillsammans i höger i bild, hon med sänkt blick och åsnan med sitt ena mörka öga…..

Och tänk att torr ljung, varvat med röd mossa och blågröna lavar mot klipphällen bakom kan ge upphov till en kaskad av färger?

Som den här stenen klädd med både mossa och lavar, en torkad fröställning fotad genom en annan fröställning betydligt närmare linsen skapar märkliga effekter när det gifter sig med bakgrunden…

 

Författare: Anna Ulmestrand

Fotograf med förkärlek till att kombinera ord med bild. I min blogg visar jag mer av mitt liv, mina tankar och tillrättavisanden till mig själv. En offentligt monolog, där jag om jag har tur.. kan få det till dialog med andra.

27 reaktioner till “Ett himla rike”

  1. Så vackra foton, och så härliga färger! Har tittat om och om igen och förundrats över flickan & åsnan, vilken magisk bild!

    1. Haha, ja för mej är det en klockren åsna med vit mule och slokande öra, men härligt iallafall att barnen ser vad de ser! Och en get är ju inte fy skam det heller i ett foto som egentligen ”bara” består av torkad ljung!

      1. Nej visst är det ju så – så länge man ser ”något” o det så är en färg räcker det gott. Men visst är det roligt om det man själv ser syns:-)

  2. Så hyggelig at våren er kommet – bare gi oss mer 😉

    Mange virkelige herlige bilder her og som vanlig blir jeg glad over å få se dine personlige bilder, Anna 🙂

    1. Jag håller med – mer värme!! Jag njuter i fulla drag av den värme som råder ute nu! Lunchen tillbringades i vårvärmen fast på en kall asfalt;-)
      Hoppas ni har lika fint väder hos er som vi har
      Mvh Anna

  3. Ahhhhh – en njutning för kropp och själ. Mest själ :O)) Så himla fina bilder-fantastiskt inspirerande. Färger och ljus glöder likt en….vadå? Vet inte det bara glöder.
    Löve it!
    Tack Anna för att du delar med dig till oss vanliga döda. Nu kan vi hämta kraft och ge oss ut med egna Macro gluggar…
    Allt gott önskas…//Inger

    1. tack själv för att du gör ett avtryck, det betyder mycket att någon VILL se och läsa! Hoppas jag gett lite lust till att slänga sig i närmsta dike;-)
      Allt gott till dig med
      Mvh Anna

  4. Åh……. ! vad jag blir avundsjuk på dig som verkligen har våren i antågande….. Här uppe i norr så ligger snön envist kvar. Men nu hinner jag inspireras av dig så när det väl smäller till i skog och mark så är jag beredd….

    1. Om jag bara kunde skulle jag skicka en rejäl dos värme till dig! Men så varmt som det är här MÅSTE det orka sig upp till er med.. tro mig.. det kommer det kommer!
      En värmande kram får jag skicka istället
      Mvh Anna

  5. Aaah så sköna bilder…
    För mig så är bildernas ”tänkta” huvudmotiv av underordnad betydelse i förmån för de härliga bakgrunderna, med sina spännande texturer och sköna toner och kombinationer av fräscha färger (vittran touchen 🙂 ) som smeker mina näthinnor, och lämnar ett skönt avvtryck i själen. Texturer som verkligen sätter fart på fantasin och de mest uppenbara är väl kvinnan och åsnan. I övriga blder så framträder mer diffusa saker och ting, om man låter blicken sjunka in i bilden och ger fantasin spelrum.
    Alla bilderna lämnar ett fräscht och konstnärligt avvtryck i mitt sinne. Samt ger en föraning om den sköna perioden som nu är i antågande, och otroligt inspirerande… 🙂

    Mvh Kalle 🙂

    1. Ja den där föraningen får man mycket av nu! Vet inte hur de tär uppe hos dig.. är det kyligare och kallare än här kanske? För här strålar solen och värmen stiger mot 15 – 16 grader.. ljuvligt! Att då ”tvingas” sitta inomhus är ren tortyr!:-( Säg den fototokiga som inte vill vara ute och fånga de första gröna spirande skott….? Men det var det där med tiden.. hmm man kanske skulle klona sig?;-)

      Tack Kalleman för din kommentar som alltid glädjer mig
      Mvh Anna

  6. alltså, min dator måste vara knasig, har nu försökt skriva flera kommentarer hos olika fotografer och varje gång får jag upp ett errormeddelande…hm………börjar bli less, så fattar mig kort i fall detta ändå försvinner….din åsnebild…yes…skitbra!!!!!

    /Mona

    1. Jasså? Ett error? Men vilken skit då.. din kommentar kom iaf fram precis som den förra om åsnan:-)
      Så något jätteerror var det inte – kanske datorn som fick tokingafnatt ett tag…?
      Självklart blir jag jätteglad att du såg åsnan – men är inte ett dugg förvånad med din härliga fantasi!;-)
      //Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: