En mörk sommar

A dark Tranquillity


Igår kväll gick vi en promenad i kylan och regnet.

Förutom en stackars flåsande var vi helt alena kring den våtmark som annars är så frekvent besökt.

Det blöta letade sig in i mina skor och klafset pekade på ett faktum – nya måste införskaffas snarast.

En märklig doft som gav obehagskänsla ända in i märgen följde oss längs vår väg, en svag odör av död och föruttnelse.. Lik av maskar och sniglar låg utspridda som minor och kvävde den annars så behagliga doft bara en våt asfalt kan ge.
4 svartklädda med 4 paraplyer guppade sakta genom ett grönt hav, kottkrig startades lite då och då mellan de båda yngre.. och visst fanns där ett förnimmelsebart ljus trots den relativ sena timmen, men ändå.
Någon sommar kändes det då rakt inte som.
Långt ifrån.
Och det är med ett snett leende och en djup suck jag konstaterar att japp……denna midsommar blir nog PRECIS lika menlöst  obeslutsam i sin väderlek som den brukar.
Ett mellanmjölkens förlovade varken eller som mycket väl kan symbolisera vårt avlånga land.
Ingen strålande sol, ej heller ihållande regn – nej vi kör ett mittemellan – för att blidka alla. Så tycks väderguden tänka.
Och självklart är det bra, att det finns ett något för alla – inte för varmt eller kallt… men vad hände med sommaren, var finns den gassande sol som mötte min kropp för alldeles för många veckor sedan? Den vände och försvann lika snabb som den dök upp.
Vad hände med barndomens minnen från min egen barndom, med krans i håret och tunn sommarklänning som fladdrar i vinden då midsommar alltid var solig …
Svaret från fotoalbumet låter inte vänta på sig. Där fanns ingen varm sommardag, bilden av den betydligt blondare kalufs är på bilden framför mig begraven i en dunjacka. Blåsten hade nära på fått midsommarstången att falla ner.
Det skulle t om ha snöat en midsommar upplyste min mor mig om!!
Minnet var inte ett sant, möjligtvis var någon enda midsommar kanske så som man önskat och hoppats och just det minnet dominerade så starkt och överöste därför alla andra?
Kan det ha varit så? Eller är idyllen av ”den perfekta” dagen så starkt inrotad i oss att vi tror det är den enda rätta?
Eller är man helt enkelt tåligare och mindre kinkig än vad man är idag?
Som mindre hamnade kanske fokus på skutt och hopp och dans och fiolspel, på fiskdammar och lek och stoj i trädgård.. än molnen på himlen.
Kanske
En och en halv vecka kvar för min egen del – sedan skall mitt glas ses som halvfullt inte halvtomt, se avsaknaden av regn i molnen ovanför och fylla mitt hjärta med värme från lekarna i trädgården och fylla minnet och kortet med naturupplevelser.
Med plats för sensommanätter och badstunder vid havet
Även om det regnar – det finns ju paraply:-)

The one that got away:

Busted:

Författare: Anna Ulmestrand

Fotograf med förkärlek till att kombinera ord med bild. I min blogg visar jag mer av mitt liv, mina tankar och tillrättavisanden till mig själv. En offentligt monolog, där jag om jag har tur.. kan få det till dialog med andra.

30 reaktioner till “En mörk sommar”

    1. Hej – Henning är det väl?
      Ja, kanske är det det, eller kanske inte…..?
      Kanske är det våra egna föreställningar om hur det ”skall” vara som gör det värre än vad det är? Men.. hmm jag kan inte för mig liv säga annat än att jag önskade värma och sol på fredag, grodor hoppar högre i torrt gräs;-)
      Ha en skön och torr midsommar:-)
      Mvh Anna

    1. Jag bockar och bugar på midsommarsätt
      Att lyckas med båda är inte lätt
      att du då mig anser ha kommit dithän
      gör mig mycket stolt o glad min vän

      Och att återigen mötas av ett namn som signalerar ett du
      tackar jag dig ödmjukast för här och nu.

      (dock utan utan basfiol och flöjt
      men med ett leende nöjt )

      Mvh Anna

      🙂

      1. *s* Time is money!
        Har man letat sig in här bland allt mediebrus för att skicka en välvillig hälsning är ju ett tack det minsta man skall få:-)
        Tänkte kräma på lite nu så här i sommartider;-)
        Tyvärr kan jag inte bjuda alla på kaffe – dagens svarta på arbetsplatsen var förvånansvärt gott förstår du!
        (Tillhör inte vanligheterna, men jösses så gott det gör för själen)

    1. Tack så hemskt mycket Mats!
      Att även de mörkaste skogar bjuder på skönhet vet ju du mer än någon!:-)
      Att mötas av en döskalle var kanske inte så snäll dock, inte nu så här på midsommar, men det var ju så det blev av droppen som föll.. *s*
      Och nu är vi nästa där, på förväntansdagen med stort D.
      Önskar dig den bästa sådan

      Mvh Anna

    1. Hmm.. men konsten ligger ju i betraktarens ögon sägs det? Då är ju konstnären du isåfall:-)
      Tack, för att du gör mina bilder till konst… och inte minst för att du kikade in:-)
      Mvh Anna

    1. Vad kul att den föll dig i smaken.. Ibland lönar det sig att stirra ner i backen, dom här näckrosorna låg rakt under en träbro som hade stora glapp mellan plankorna – serverat o klart? Men tackar man tackar som konstantin, författaren till hajpojken sa
      För passa på att ösnka fröken en härlig midsommar – förhoppningsvis ute i det gröna! Här hålls det alla tummar o tår för en torr och skön sommar
      Mvh Anna

  1. Så kärnfulla dina mörkare bilder är, speciellt den första. Mums. Gillar alla men den lilla bergsklättrande myran känns så full av liv. Inte vet den vad vacker utsikt som väntar uppe på toppen:) Visst doftar det gott i regnet? Här saknar jag verkligen skogens och regnets dofter men jag njuter ju alldeles förskräckligt av den goa solen och värmen:)
    Ha det gött:)

    1. Ja det är något magiskt med hur skog och mark doftar efter ett regn, döda maskar tillhör inte favoritdoften dock.. Men blöt svart mylla och tallbarr? Uj vad härligt..
      Men skulle byta all blöt skogsdoft i ett nafs mot den värme du har:-) Men det är ju så, det finns alltid någonting som inte är bra men även något som är bättre?:-)
      Hoppas du får en bra och bättre midsommar ”over there” med kanske sill o potatis?
      Kram Anna

    1. Men jösses *rodnar*……Man försöker väl så gott man kan, men det är ju som med allt? – smaken är olika oss sinsemellan? Jag har helt enkelt turen och äran att här och nu möta en likasinnad som du:-) Men nog finns det andra som tycker jag tar ren skit med, vilket är helt ok att tycka! Att däremot skriva det från anonyma servrar under falskt namn uppskattas liiiiite mindre.

  2. Hjälp så bra – den här gången var det den första bilden som gjorde mig groggy. Dels den totala harmonin i kompositionen med de omringande linjerna, dels den nästan sagolika färgskalan och det smått oanständiga näckrosbladet i blickfånget. Titeln stämmer också. Fridfullt som en död Ofelia bland blommorna i vattnet. Synd att jag missade dig i Huskvarna.

    1. Hej Sven! Oj vad roligt – tack! Jag föll för bilden själv när jag ögnade igenom kameran, men som så många gånger vet man inte om det ”bara är jag” som tycker så.
      Jag tog en mängd bilder men den här kändes väl mest rätt i komposition tyckte jag, då var jag inte ensam om den tanken:-)
      Men tanken att bladet skulle vara obsent hade dock inte slagit mig….. förrän nu *s* Tack för att du öppnade ögonen:-)
      Ah du är medlem där förståss…?
      Det verkar vara ett gott gäng måste jag säga! Dom välkomnade mig med öppna armar:-)

      Jag välkomnar dig tillbaka på samma sätt och önskar dig en trevlig midsommar!
      Mvh Anna

  3. Mmm en ny laddning bildrutor fulla med bildmagi. Din första bild som i sin klädsamma dunkla inramning suger in min blick och formulerar en erfarenhet om skörheten och skönheten i det mörka. Med sina linjer och formmässiga sammanhang vill den inte låta blicken vandra ut igen – denna gillade jag starkt!!
    Önskar dig en riktigt trevlig Midsommar!!

    Mvh, Jörgen

    1. Attans – jag kom en dag försent, men en trevlig fortsättning på midsommarhelgen får jag önska dig istället! Jag är inne på blixtbesök, efter morgonens ihållande regnskur är det nu uppehåll och solen har t om letat sig fram mellan sprickorna i molnen. Ahhh marvelessss!!!
      Därmed infinner sig alltså en panikartad adrenalinkänsla i kroppen – jag vill UT jag vill FOTA – NUUUU, vandra skutta och hoppa och måste göra så för att stilla begäret – alla minneskorten var fulla dock så just nu sparas det över till hårddisken för fullt *s*
      Det värmer att du tyckte om den mörka första, extra mycket just för att det kanske inte är så förutsägbart kvinnligt, tvärtom är det nog maskulint och kanske nästan lite hotfullt med tanke på döskallen nere till vänster. Nu är det inte så att jag vill bli man, eller tycker allt ljust skirt är negativt, absolut inte!
      Men jag tycker inte om när en människa, ej heller dennes bilder och innehåll tas för givet – att det visst går att förändra och nyansera det mest simpla och enkla med ett enda vapen i sin hand – DET är målet och att få en kommentar som antyder just detta från mångfascetterararen själv berättar för mig att jag lyckas:-) Så tack så hemskt mycket Jörgen:-)
      Mvh Anna

  4. Man baxnar av din förmåga till seende , vilken underbar inspirationskälla !!!
    Njuter som bara den .
    Skitvädersbilder är på väg in hos mig med under veckan , välkommen om du vill.

    1. Vad underbart roligt att du tycker det Ronnie:-) Ett stort tack!! Jasså skitväder säger du? Ja jo vi har rätt gott om den varan här i Göteborg med *s* Jag vill gärna kika in på din sida!! Ser med spänning fram emot hur du kan tolka detta ruggigt ruskiga och få fram skönheten ur det:-) Kanske får du t om mig att tycka om ruskvädret – även om det sitter lååångt inne;-)
      Mvh Anna

  5. Hej Anna. Hann inte riktigt med att skriva innan midsommar så jag hoppas den varit bra. Härliga bilder och favoriten blev den andra uppifrån. Den är så läcker i färgskalan och kompet. Väl skriven text också. Mycket väderdiskussioner just nu överallt. De flesta klagar. Men jag gillar det växlande vädret och det behövs av alla sorter. I marken är det torrt som bara den. Märkte vi när vi grävde upp midsommarpotatisen hos våra vänner i helgen. Nåja, kameran får i alla fall hänga med i alla väder och det blir en liten utmaning ibland. Ha en bra vecka.

    1. Halloj Camilla:-)
      Ja midsommar blev faktiskt över förväntan, kanske för att förväntan inte var skyhög. Hur ofta grusas inte förhoppningar man har då man målar upp fantasibilder för sitt inre? Att låta livet gå sin gilla gång är nog det bästa, det blev iaf bra för att fatta mig kort *s*
      Hoppas du med haft det härligt? Det låter verkligen så, att gräva upp egna potatisar är inte fy skam minsann! 🙂
      Visst behövs alla sorters väder, men lite värme skulle inte sitta fel ändå – det ÄR ju trots allt sommar?:-) Då kanman springa ut i regnet och bada:-)))
      Det får gärna regna men kyla tillhör inte favoriten kallblodig som man är. För min egen del spelar det varken till eller från då jag jobbar denna veckan, men tycker synd om andra som sett fram emot sol o bad. De får väl helt enkelt vänta lite till, för att värmen kommer så småningom får vi väl hoppas – annars får det väl bli att bada bastu på simhuset i centrum:-)
      Tack för att du kikade in, det gladde mig:-) Extra roligt också att den lilla vita föll dig i smaken:-)
      Mvh Anna

  6. Hei Anna !
    Må bare si at jeg er dypt imponert over din skaperevne, ditt blikk og måten du formidler dine opplevelser i ord og bilder. Kunne kommentert nesten alle bildene dine, de har noe ekstra de fleste av dem, velger allikevel å trekke frem det første på denne siden, helt etter min smak. Bilde har det meste, spenning, mystikk, en fantastisk komposisjon og du har fylt bilderammen med elementer som står godt til hverandre og binder det hele samme. Vann, overflatespenning, reflekser og flott bruk av komplimentærfarger. Ja dette er bra.
    Er i tillegg ganske sikker på at dette er et motiv de fleste bare hadde gått forbi, det er få forunt å se slike ting, du har et utrolig blikk for detaljer og klarer å rendyrke motivene på en lekker måte. Ønsker deg en god sommer, ta mange bilder, de inspirerer skal du vite.
    Med vennlig hilsen
    Magnus

    1. Men hej mäster Magnus:-) Vad roligt att den föll dig i smaken! Jag hade en himla tur med döskallen till vänster – vatten dropparna föll lite hur som helst och deras ringar blev väldigt olika från gång till gång – det lönar sig att inte ge sig ibland utan offra ett par extra minuter för att invänta den rätta bilden. Jag trodde dock att det var för sent solen höll på att gå ner och det var mulet som du förstår, jag har för mig att jag fick gå upp til 640 om inte 800 i Iso – hualigen!
      Tack detsamma Magnus, du är verkligen en sann förebild för mig inte bara som fotograf utan som levnadsmänniska med barnasinnet i behåll (en härlig tok som åker skidor på berget;-)) och har varit länge:-)
      Mvh Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: