I natt sov jag ovanligt gott, precis som föregående natt, trots utdragen visdomstand med molande värk o blodsmak i munnen sedan tisdagens ingrepp.
Förmodligen var det just tisdagens störda natt och alltför tidiga morgon som satte ribban nätternas ostörda och djupa sömn.
Hur som helst tog jag tacksamt emot attt sova bort smärtan.
Ja det finns många sätt att utnyttja vinterns svärta.
Bilderna i dagens blogg togs förra helgen.. självklart vid Surte. Svärtan tycks gå igen även här kan jag konstatera…
Vid Surte hade en människa lyckats vandra exakt samma väg som jag längs med forsen ett par timmar tidigare; förbi ett sprängt kassaskåp, en upphängd blågul ikeakasse och vad jag kunde se av spåren med en hund vid sin sida. Det kändes faktiskt lite roligt att någon annan hade samma längtan efter den ”vilda vandringen” som jag själv. Om personen vågade sig på att vandra upp genom forsen som jag själv hade jag desto svårare att se av förståeliga skäl.
Då man inte hinner ut och fotografera i samma sätt som under sommarhalvåret kan man inspireras och uppmuntras av ord.
Det är roligt att upptäcka nya talanger och inspirerande människor och då speciellt de som behärskar gåvan ”språket” med alla dess nyanser!
Det låter så sällsynt vackert på något sätt med ett välavvägd stycke.
En lockande början som leder in till en berättelse och avslutas kanske lite oväntat eller tankeväckande.
Att med få ord väva in en ”aha”upplevelse är bannemig inte dåligt.
Jag kan det inte! Men önskade verkligen mig kunna.
Att berätta kan alla, men en berättelse är konst.
Jag tycker om att återkomma lite då och då till ett par favoriter.
Speciellt en för mig okänd människas blogg och ett tag följde jag denna person vars blogg skrevs från havet. Hur jag hittade den från första början minns jag däremot inte…. Det var väl som det brukar när man slösurfar runt, den ena känner den andre känner den tredje. Det har blivit ett par sådana bloggar genom åren och ett par finner man i min länklista (dock inte havsbloggen då den är avslutad)
Iaf, denna blogg var en som näst intill ingen läste, inte vad jag kunde se i alla fall.
Det var något med språkbruket som först tilltalade mig och som fick mig fast, precis som en bra bok.
Kanske var det tonen av uppror, trots och inbundna sätt som väckte min nyfikenhet.
På 3 sekunder hamnar jag där, på båten. Vid dunket och mullret och den stora tomma ensamheten som ekar mellan raderna.
Att det finns tid för att läsa och skriva förstår jag.. människan bakom vårdar sitt språk och väljer sina ord med omsorg.
Med en så sällsynt klang trollband bloggen mig och förmådde få tråkiga latituder låta som rena rama poesin och DET är minsann inte dåligt. Att visa bilder och skriva om ett gemensamt ämne är ju rena barnleken, men ett ämne som definitiv inte intresserar? Att ändå lyckas få en utomstående fascinerad av ämnet, det är strongt i mina ögon:-)
Med ett sting av sorg läste jag under inlägg efter inlägg vad som idag inte kan tolkas som annat än ett förtäckt hån: ”ingen kommentar”.
Det som en gång hamnar på nätet finns där för alltid sägs det smått hotfullt, men tänk så många ordkonstnärer, så många insiktsfulla tankar som varje dag tickar bort och försvinner ut i tomma intet?
Istället väljer merparten läsa blondinvärldens stört o bäst, nästan intelligensbefriade prylinköp.
Att ni som ibland kikar in här läser och kommenterar gör mig oerhört hedrad.
Flödet av ord och bilder är enormt och tackar för att ni väljer se genom mina ögon för ett tag och ger mig äran att bli läst. Trots bristen på latituder och longituder..;-)
Men trots att man är en landkrabba som dras mot Surte kan jag ändå bjuda på stormande hav och stegrande hästar:
Döende svan utan liv:
Ulmestrand's Blog 
Vistt ær det hærligt med ljusspeglingar i is!
Ja is är fantastiska. Man kan ligga och stirra på hur det förändras och skiftas om vartannat hela tiden när ljus och vatten träffar dess yta.
Tack för din kommentar Kristina:-) Roligt att du kikade in!
Mvh Anna
Visst är det fascinerande när sändare och mottagare möts på samma våglängd. Dina ord slår absolut an i mig, kanske inte varje gång men tänker det är precis så det ska va’. Vi är ju på olika humör… ..olika våglängder från tid till annan.
Visst är det ju så, egentligen är det ju rätt otroligt att man ens är på samma våglängd en endaste gång?
Jamenar, man delar ju så många olika livsöden och erfarenheter och vaknar upp på olika humör vareviga dag – så många olika variabler som skall stämma, att det ens gör det 2 människor emellan är rätt.. fantastiskt;-)
För min egen del tror jag inte jag någonsin var på samma våglängd som båtmänniskan! Men sättet att skriva planterade definitivt en känsla hos mottagaren och gav inget utrymme till tvivel över dess budskap.
Nu finns en favoritkvinna som jag följer i smyg. Båtmannen följdes i smyg med, tro inte jag kommenterade en enda gång, jag hade liksom inte där att göra kändes det som…. ett svar på något så privat hade känts fel.
Men det var spännande och ärofyllt att få lov att förstå och förnimma t e x kärleken som delades till en annan ombord.
Som en flaskpost som kommit fel
Jag läse som hastigast i din ”dagbok” och ser en hel del likheter. Vi bor nära varandra såg jag:-)
Du gillar fart som jag, dina tankar kring bilder och dess innebörd känner jag mig väl hemma i likaså…
Jag hoppas du skriver mer i din ”dagbok”, för hemma känner man sig lätt hos dig
Mvh Anna
Tack för din fina respons! Jo det kommer komma mera. Har brottats med mig själv en period om jag skulle vila bloggen helt… ..eller inte. Kändes inte som den blev det jag tänkt. Men med några månaders distans insåg jag att jag hade inte låst in mig i trädgård. Istället la jag några timmar på att byta tema och jobba om. Hade också en tanke om att blogga på fotosidan istället för att få mer konstruktiv bildkritik.
Återkoppling som din gör det motiverande att fortsätta 🙂
Glada hälsningar, Carina
Hej Carina:-)
Känner igen det där och har stundtals samma känslor själv…
Jag hade tidigare en blogg på blogger som lades ner – här fanns det mer utrymme för bilder och layout på ett annat sätt.
Fotosidan är ett kanonbra ställe där man faktiskt lätt kan få en gemenskap – speciellt inom bloggen.
Det kanske inte alltid är så kontruktiv kritik dock vad jag upplevt efter en tidigare längre tids bloggande där, utan ofta mer kompiskommentarer.
Men det är nog desto mer kommentarer där än här på wordpress och det triggar ju lusten att skriva?:-) Återkoppling som du själv skriver… utan ett du finns inte ett jag, så är det ju? Men behöver speglar för att uppfatta sin egen existens och vi är alla speglar av varandra.
Tycker definitivt du skall testa om du inte gjort det tidigare – det blir lätt ”samma personer” som ockuperar och skriver – nytt blod är bra med nya infallsvinklar!!
Det låter som du har gott mod iaf och hoppas kunna läsa mer av dig på fotosidan framöver?:-)
Mvh Anna
Det finns många fina bloggar som bara försvinner i det stora blogghavet som skulle uppmärksammas. Fina ord och bilder som alltid. //Lotta
Ja det finns många fina bloggar man aldrig får chansen att läsa… det nästan så man får panik när man tänker på det !!!*s*
Kanske flertalet t om VILL bli försvunna förutom för ett fåtal utvalda? Det var iaf tanken som slog mig ang bloggen jag berättade om ovan.
Tack så mycket Lotta för att du kikade in:-)
Passar på att önska dig en fin dag
Mvh Anna
Bästa Anna!
Detta skriver du i ditt inlägg –
”””En lockande början som leder in till en berättelse och avslutas kanske lite oväntat eller tankeväckande.
Att med få ord väva in en ”aha”upplevelse är bannemig inte dåligt.
Jag kan det inte! Men önskade verkligen mig kunna.
Att berätta kan alla, men en berättelse är konst.”””
Hmm – Det är just detta du kan!
Jag blir glad när jag i min blogglista ser att du står på första raden! Genast smiter jag hit och kikar. Vad har hon hittat på idag? Vad har hon hittat i naturens hemliga gömmor, de gömmor som bara en ”tokig” fotograf kan se!
Du är en stor inspirationskälla för mig. Jag önskar bara att jag kunde sätta orden i rätt ordning så det blev en fångande berättelse! FÖR DET KAN DU! 🙂
//Lola
Oj du är väl för rar du, men njae… Förstår mig rätt, jag suger i mig det du säger som svamp och gottar mig i dina aldeles för fina ord Lola…
Men om du bara visste hur dåligt självförtroende jag har – speciellt vad gäller ord, text och berättelsekonsten!?
Jag tror alla bär på fantastiska historier inombords, så länge man har förmågan att fantisera så finns ju bilder o historier där inne?
Frågan är bara hur dom skall komma ut!! Vem talar man till och varför och hur? Gah!!
Oftast blir det bara kaos tycker jag men när man väl finner en person som är fantastiskt på ordets gåva blir man rätt imponerad.
(Ta t e x Jörgen Schön och hans förmåga? Enastående till att varva in vackra träffsäkra ord som varsamt men ack så träffsäkert förmedlar vad han vill få fram.
Jag blir alltid lika imponerad och fastnar med hakan i o bordet då jag läst.)
Tack för att du finns o peppar fantastiska människa!!!
Kram på dig
Dette var en utrolig inspirerende blogg. Veldig fine istider, liker det første ekstra godt:) gleder meg til å følge denne bloggen videre.
Hej Kristin!
Vad roligt att du vill återkomma hit, det glädjer mig:-)
Jag har sedan ett tag följt din blogg och tycker du själv är en fantastisk fotograf med säreget och mycket vackert uttryck. Mvh Anna
Sendte en kommentar på noen av dine bilder tidligere, trodde ikke den kom fram, men ser den er der nå;)
Ahh, ja det är så att jag måste godkänna kommentarer innan dom blir offentliga, därför kan det ta lite tid om jag inte varit inne på internet på ett tag. Mvh Anna
vilka härliga bilder…Å visst är det så, som du skriver, vad många fina foto och ”text”bloggar det finns som aldrig får uppmärksamhet, såna där man halkar in på och läser…
Att skriva är en konst, det är så sant så.
/Mona
Visst finns det?
Man beundrar de som är så där genuint ärliga och med en liksom genomgod själ på något sätt.
Även om tråkiga saker skedde och inlägg utstrålade vanmakt o ilska var det ändå en slags godhet där bakom. Imponerande. Och många liknande finns ju säkert där ute – hoppas att vi alla snubblar över fler och delar med oss:-)
Det bästa man kan göra är väl sprida dom vidare på sitt egna sätt? Just i detta fallet gick det inte och tror inte personen hade velat det heller, det var inte riktigt den typen människa på något sätt även om man så gärna ville att fler skulle uppmärksammat bloggen.
Såg att du börjat bogga igen – kul!!Hade missat detta och får ändra i min bloggadress så man kommer till rätt ställe:-)
/Anna
Jeg synes du formidler godt med både bilder og ord. Og bildene treffer, igjen. -Både i motiv og kompositoriske/tekniske løsninger. Isen har så mange muligheter, også når man ikke er til stede kan man føle nærhet til den. Gjennom bilder, eller ord.
Hej Ingebjørg
Alltid lika roligt när ett norkst namn letata sig in här:-) Jag botanierade i en mängd Norska bloggar under fredagen (det var lite dåligt med jobb så jag tog mig friheten att inspireras av foto ) och jag måste säga att ni är grymma och har en mycket egen stil! Det fanns inte en sid aman inte häpnade över vilka fantastiska bilder som visades.. kreativa och konstnärliga. Jag har missat lägga till dig som favort, slarvigt av mig – du var självklart en jag hade velat återkomma till fler gånger med! Consider it done..
Det finns ju ett starkt samband mellan ord och bild. Även mat skulle jag vilja påstå hör till samma område..? Kanske hör det mest i livet samman, allt handlar väl om balans om det så handlar om färg o form, skratt och gråt eller salt och sött. Det ska vara en lagom blandning av det hela:-)
Ibland lägger smaklökarna av bara och man har svårt att känna efter vad som fattas;-)
Part of life a guess…
Mvh Anna
Du ger oss en hel del måleriska landskap … som är fascineraende, med sin virvlar, blå toner och lysande övertoner. Inspirerande … även om jag är sk …. dålig på landskap . ha de Thorsten
Vad roligt att du tycker det!
Självföroendet faller ibland mellan varven förstår du. Ett självförtroende som även färgar hur man ser på bilder, vad man vill åta sig i framtiden (har tackat nej till föredrag och en kurs)
Hur det än är så påverkas man ju själv mycket av en bild genom att man upplevt saker i anknytning till den?
Kanske borde man ta foton och återkomma till dom efter ett år för att först då avgöra om en bild är bra eller inte.
Tack Thorsten för din kommentar och får passa på att önska dig en trevlig helg
Mvh Anna
OK….för det första. jag håller helt och fullt med vad Lola skriver här ovan. Det är precis så jag känner inför dina texter. Du har ett sätt med ord som gör mig fångad…du skriver om det lilla med en dragningskraft som gör det omöjligt att inte bli berörd! Du har ordets gåva….liksom bildskapandets gåva! Och du ger…och vi är många som tacksamt tar emot!
Och för det andra…om denna blogg du hittat har fascinerat dig så till den milda grad och du dessutom är ledsen över att inlägg efter inlägg gapar tomt på kommentarer! Varför skriver du inte vad det är för blogg så andra kan få möjlighet att se, läsa och känna denna känsla? Varför hjälper du inte bloggägaren att få lite mera människor som kommer in i bloggen och kanske ger lite kommentarer? Det kan ju vara så att du tagit kontakt med människan bakom den bloggen och han/hon har sagt ifrån om att sprida dennes blogg vidare men som du också skriver…de allra flesta vill ha gensvar…vill ha en publik som läser det de skriver…kanske vill denna person det också! Jag blir i alla fall oerhört nyfiken på vad för blogg som fascinerat dig så…som har gett dig inspiration och kraft! Jag vill också fascineras och inspireras! Och jag tror många flera vill ha alternativ till blondin-köpar-tränar-utseendefixera-bloggarna som finns överallt och har massor av följare!
Fantastiska bilder bjuder du på…jag önskar så att jag kunde få träffa dig och få fotografera en stund med dig….det vore inspiration av hög grad för mig!! :O))
Jag önskar dig en trevlig helg med många fina fotostunder!
kram!
Ja det kan man ju undra varför jag inte gör…
För det första: Jag har verkligen inte tagit någon kontakt med personen i fråga, varför framför eller bakom bloggen. Personen känner inte mig och det känns faktiskt rätt bra.
För det andra – bloggen är nerlagd, den finns inte längre- svårare än så är det inte:-)
Och det kändes på något sätt som att personen var inte ute efter beröm eller spridning, det var ett sätt att ”skriva av sig” bara. En öppen dagbok jag råkade snubbla över en dag men som kändes så värdefull just för att det inte var exploaterat. Och det finns ju så många fler där ute i cyberrymden just nu!! Många många bloggar vi inte har en aning om…som just nu gapar tomma på kommentarer.
Jag fick iaf omedelbart känslan av att den inte alls ville bli särdeles synlig då den skrev för rätt länge sedan. Varför blogga då kan man tänka kanske?
Jag vet faktiskt inte, kanske ett sätt att berätta för familj vad som händer där ute på sjön?
Och det är egentligen inte personen som sådan jag vill peka på utan mer språket och språkbruket, hur ofantligt vackert det kan bli om det hamnar hos rätt person? Jag tor de flesta av oss känner till en eller ett par ordkonstnärer som har gåvan att måla konst för våra öron. Om det är i verkligheten , eller via blogg eller en bok spelar nog mindre roll.
Jag själv har i verkliga livet ett uruselt ordförråd och skäms ofta enormt över att orden fattas mig.
Jag bryr mig helt enkelt inte om de rätta formuleringarna eller vet vad ett uttryck innebär exakt, därför blir det ofta lite mitt emellan och inte alltid så lyckat.
Men vi kan väl säga som så här – om jag stöter på en ordkonstnär igen lovar jag berätta:-)
Och har du vägarna förbi hit måste vi absolut fotografera ihop. Har JAG vägarna förbi dig hoppas jag vi gör detsamma?
Kram
så himla fint. googlade orden ”våglängd; läsa mellan raderna” och kom hit. behövde höra att någon mer funderade på sådant. man kan känna sig så ensam ibland annars. fin blogg, fina bilder du tar. Svanen!!!!!
Men hej!! Vad trevligt och inte minst fina rader som råkade sammanfalla… Jag känner igen det där, har gjort likadant och fått upp ögonen för något nytt – en av många fördelar med internet, man vet aldrig vad eller vem man kan möta (på gott och ont tyvärr). Här är dock en fredad zon, fri från tråkigheter man läser om lite då och då i tidningarna. Välkommen är du igen, kanske sammanfaller ett par nya ord mellan oss en annan gång;-) Mvh Anna