Trots att man borde veta bättre och borde vara vuxen trilskas jag envist med att busa.
Det busas öerallt och helst med alla jag trivs med.
Barnslig är bara förnamnet och har turen att umgås med likasinnade både hemmavid och på min arbetsplats.
Hade dom inte varit likasinnade hade vi nog inte umgåtts helt enkelt…
Mina kollegor är min familj, vi kastar stressbollar på varandra, kittlas och gör allmänt bustricks för att göra livet lättare de timmar vi tillbringar tillsammans.
Och visst är det väl så leken är – som en stressventil?
En källa till glädje och skratt där leken förenar.
Liljekonvaljens tak
The face next to you
Att kombinera foto med lekfullt sinne är därför det bästa av 2 världar för mig.
Där är det ok att vara barnslig, att hitta sagofigurer som krokodilen Gena och arga fåglar i en upp o nervänd iris som blänger surt på mig.
Men för att hitta det barnsliga måste man ju också vara barnslig… man måste våga smutsa ner sig och krypa upp och ner och in och ut runt minsta lilla vrå. Och det där – att göra något sådant? Ja men det får man ju inte som vuxen!! Sätt dig med en fläck på byxan och se vilken reaktion du får – man HAR inte en fläck på byxan!!!
Märkligt egentligen.. i en värld där vi så väl inser effekten av vårt handlande, hur orättvisor färgar vårt klot borde väl en fläck vara det minsta problemet?!
Vad är väl en fläck i det stora hela… men jodå, vett och etikett påverkar oss mycket.
Jag fick en hel del märkliga blickar på mig där jag låg och kröp på asfalten efter förra veckans kraftfulla regnskur som fick asfalten att skimra då solen åter dök upp.
Det är ju blött? Hur KAN man ligga på asfalten som vuxen kvinna? Skämmes..
Men SOM jag önskade att alla skulle ligga där och krypa – helst då med ett makro framför sig för jösses vad roligt det är! Att se en maskros nerfuktade strån glimma mot den stjärnbeklädda asfalten gjorde i alla fall min dag! Ett bespottat ogräs mot smutsig svart mark – underbart!
Det är ju där och då det sker? Där och då man ser och lever och får tillägnas just den där speciella bilden bara man själv får äran att se – att sedan dela med sig av den mäktiga händelsen är ju en trivsam bonus:-)
Liljekonvaljens inre
Det viktiga känns dock att överhuvudtaget faktiskt se det härliga liv som finns omkring oss i detta nu.
Ett liv där ett nytt konstverk målas fram varje sekund för att lika snabbt försvinna igen då ljus förhöjer och förstärker .
Det handlar ju ”bara” om att vara på rätt plats, vid rätt tillfälle…..
Gulskalle
Trollslända med fula fabrorn på ryggen
Författare: Anna Ulmestrand
Fotograf med förkärlek till att kombinera ord med bild.
I min blogg visar jag mer av mitt liv, mina tankar och tillrättavisanden till mig själv. En offentligt monolog, där jag om jag har tur.. kan få det till dialog med andra.
Visa alla inlägg av Anna Ulmestrand
Ulmestrand's Blog 
Du upphör aldrig att förvåna. Och fixar dessutom spännande kombinationer; som den första bilden, den arga fågeln – barnsligt busig i sin tillkomst, rofylld och lugn i sitt uttryck. Så bra!
Tack så hemskt mycket!
Jag blev själv väldigt lycklig när pippin visade sig och maken förstod på en sekund att jag var nöjd när jag kom in igen.
Men det ÄR ju inte jag som kan ta åt mig äran, det är ju naturen:-)
Tack Sven för att du kikade in här i mitt lilla cyber-kryp in
Mvh Anna
Mmm… ..arga fåglar, Gena, Tiarella… sen tar jag mitt paraply och flyger iväg. Den lilla världen är så fantastisk, fantastisk fångad av dig.
Då blev du en naturens Mary Poppins;-)
Roligt att du gillade min tur bland växtriket Carina, det värmer!
Jag blev nyfiken på vad Tiarella var för något och det är väl 6:e bilden uppifrån, bilden med de vita blommorna du syftade på?
Googlade på namnet och såg att dessa blommor var lika, men bladen skilde sig och som jag förstår är det inte Tiarella utan Ekorrbär jag fotograferat:-)
Det finns gott om dom i skogen – giftiga jäklar läste jag men de luktar väldigt väldigt gott!!
Du har helt rätt. Jag tittade inte tillräckligt noga. Tiarellan är lik och en söt marktäckare i en lite skuggig miljö i trädgården. Jag får ge mig ut och leta upp Ekorrbär och känna på doften.
Ja jag såg hur vacker den var, Tiarellan! Fantastiskt fin ju? Den var ny för mig, men blev sugen på att införskaffa en till min trädgård genast!
Ekorrbären är ju fina de med, men att plantera giftiga bär så där känns ju inte så bra, då är det bättre med Tiarellan:-)
Men som sagt…… doften? Ljuuuuvligt – hoppas du finner ett par hos dig och sniffar in den härliga!:-)
Najs as ålwejs… Gott att njuta av lite Anna så här på måndagskvällen 🙂
Jag tar till mig berömmet och klappar de små pippsarna på huvudet för hjälpen med att spela teater!:-)
För de är ju vanligtvis så snälla så de söta blå
Tack för din kommentar Claes:-)
Mvh Anna
Nydelige bilder!
Fra Hilda
Tack så mycket Hilda:-)
Roligt att du kikade in!
Mvh Anna
Helt underbara bilder Anna, du har inspererat mig att krypa ner på gator, diken, ängar mm.. En helt underbar värld det finns, och inte behöver man gå lång.. Tack Anna….
Tack själv Mia:-)
Det är ju det fina med makro och som väl vi uppskattar så mycket – vi makrostollar – att bara gå ut ett par meter och finna allt möjligt märkligt i den lilla världen:-)
Jag skall hem till Sjövik i helgen och förhoppningsvis se jag med vad som finns i ”dina” diken:-) Tack för att du kikade in här Mia! Ha en härliga dag! Mvh Anna
Ja, leka måste man 🙂 Och för att hitta alla macromotiv måste man ha en go fantasi, och det har du! Och vi andra får njuta av dina härliga bilder.
/ Lena
Visst måste man leka:-)
Livet blir lite roligare på så sätt – iaf om man är ”på humör” annars blir det ju bara fel;-)
Kanske hjälper fantasi en bit, iaf när det gäller vissa motiv, men dom måste man ju inte sträva efter att nå heller?
Fast visst känns det bra att motiven uppskattas:-)
En fin dag får jag önska dig nu så här dagen innan regnskuren som väntas imorgon, så lagom lägligt till skolavslutning – suck;-)
Mvh Anna
Många härliga bilder, fantasifulla, härligt ”barnsligt busiga” bilder, en härlig sommarlek 🙂
Mvh Kalle 🙂
Tack så mycket Kalle, trevligt att du tyckte sommaren genomsyrade mitt bildval.
Den är ju här nu även om man har svårt att inse det och måste nypa sig i armen för att uppskatta nuet.
Mvh Vittran
Kunstnerisk naturfoto er leg, fantasi og eventyr. Og eventyret findes lige ude i haven eller i den nærmeste grøft. Små verdener, som kun ens egen forestillingsevne sætter grænsen for. Dine billeder er små eventyr i sig selv. Jeg går på opdagelse og finder nye, spændende og smukke detaljer. Dejlig og eventyrligt – og hvem bekymrer sig om, hvad folk tænker, når man ligger i en mudderpøl med sit kamera og har det fantastisk;)
Tusen tack Jon, det glädjer mig att du tyckte om bilderna:-)
Haha, tja kanske är vi lite som tjuren ferdinand vi fotografer, som gillar att sitta i lugn och ro under vår korkek och lukta på blommorna. För visst är naturen fantastisk? Märkligt attman inte kan sluta fascineras… vi är ju vuxna nu och borde ha sett det mesta? Men ändå, en ny vitsippa, ett nytt grässtrå och man blir som förtrollad återigen..
Vad gör väl då lite mudderpøl mot det man får lov att se:-)
Mvh Anna