Manetmannen

manetmannen
– Manetmannen –

Hello:-)

Min förra helg tillbringades i Grebbestad, västkustens pärla enligt mig. Om ni inte besökt orten rekommenderar jag starkt ett besök dit!

En extremt dimmig lördagsförmiddag i bilen upp förvandlades på plats till en solig och underbar eftermiddag med många tillfällen för att fotografera. Fördelen med makro är att man inte behöver längre stunder för att finna sina motiv, det är ”bara” att hitta närmsta ljusglimt i något löv. Problemet uppstår när man väl hittar något.. och upptäcka att vad som kändes som 5 minuter inte alls var 5 minuter utan 1-2 timmar. Makrofotografering är en tidstjuv! Men en rolig sådan:-)

Krossekärr heter ett område inte långt från huset och den steniga strand som löper längst ner var utsmyckad av uppflutna brännmaneter som likt bärnstenar låg serverade framför mig.

Att stå där när solen går ner till en helt vindstilla ljummen bris och lyssna till ljudet av en och annan hummertina som rengjordes och bruset ett kokande sillstim 20 meter ut var –  magiskt…. De där maneterna var heeeeelt fantastiska i det varma solnedgångsljuset! Tyvärr var jag där för sent och fick gå upp till 1000 i iso.

Dage efter gav jag mig ner återigen för att fånga dom i vad jag förväntade mig vara ett bättre ljusförhållande, men icke. Visst, ljuset räckte till, men ljusreflexer dödade och endast då jag skuggade maneterna med min kropp blev resultatet någorlunda. (Att stå hukad över dom där var inget min problemrygg upskattade alls.)

Det hårda dagsljuset gjorde inte alls dom rättvisa, vinden hade ökat vilket fick vågor piska in över mina bärnstenar. Visst blev det ett par ändå, stenarna under maneterna kom fram bättre och genererade t ex manetmannen överst i dagens blogg!

Men nu har jag tjötat nog, sonen skall köras till tåget och efter det väntar äntligen helgens första fototillfälle! Yeiiii, det är stilla, jämngrått och löv finns fortfarande kvar – perfekt:-)

Hoppas ni haft en bra helg och att ni med fått njuta av vårt härliga höstväder!

Och som vanligt – förstora gärna bilderna genom att klicka på dom:-)

/Anna

The beast
– The beast –
Lager på lager
– Lager på lager –
utelåst
– Utelåst –
På altanen
– vad som fanns på altanen en dag –
Spektra
– Spektra –
Höstkavalkad
– Höstkavalkad –
Surtes sol
– Surtes solnegång –
vulcano
– Vulcano –
Naturlig iris 1
– Naturlig iris –
Manetgalax
– Manetgalax –
Manetiska galaxer
– Manetiska galaxer –
Sorrow
– Sorrow –
Karins Kaprifol
– Karins Kaprifol –
Hos Karin
– Hos Karin –
Efter regnet
– Efter regnet –

Författare: Anna Ulmestrand

Fotograf med förkärlek till att kombinera ord med bild. I min blogg visar jag mer av mitt liv, mina tankar och tillrättavisanden till mig själv. En offentligt monolog, där jag om jag har tur.. kan få det till dialog med andra.

19 reaktioner till “Manetmannen”

  1. Så nydelig at jeg knapt har sett maken!! Skulle ønske det så slik ut i min verden også, men det gjør det ikke…

  2. Så många läckra bilder, kompositioner och härligt ljus men bästaste bäst gillar jag sista bilden… ..hur bär du dig åt?

    Ha det gott! /Carina

    1. Vad roligt att dom uppskattades:-)
      Den sista är inget konstigt alls: Det hade precis varit dimma och allt var blött.
      Då kom solen igenom och genererade massor av glitter i de fuktiga växterna. Jag fotograferade rakt igenom en hög med dessa blöta blommor och lade skärpan på blomman längre bort. Att fotografera på det sättet gör att just märkliga effekter kommer fram då ljusreflexer framför och bakom mitt huvudmotiv ”gifter sig” med växtdelar och skapar därmed sådana här sjuka effekter. Väldigt roligt – har du inte testat så gör det nästa gång det regnat och solen skiner. (Alt skvätta lite vatten på blommor) Att överhuvudtaget fotografera igenom växter är något jag väldigt ofta gör, det är guld med lite skit framför och skit bakom motivet:-)
      Mvh Anna

      1. Mmm… ..ska testa. Kom ur det lite när jag började dokumentera mina växter för att komma ihåg vad jag har var. Hela sommaren har gått till det så kanske därför fotandet blivit – what you see is what you get. Så tillbaka till det gamla tankesättet 🙂 Och anmäla mig till fotokurs för utmaning.

        ..och tack för återkopplingen 🙂 /Carina

  3. Bara att hålla med föregående talare. Läckra bilder och häftiga kompositoner. Lite skit framför och lite skit bakom haha. Ja så är det. Och lite skit på skorna, byxorna, jackan och i håret med 🙂 Inte så konstigt folk tycker man ser konstig ut kanske.
    Grattis till fina bilder.

    1. Vad rligt att du tyckte oim dom Camilla, tack, det värmer:-)
      Haha, ser du konstig ut – ja men är det inte härligt? Konstigt är ju annorlunda och vad är väl mer smickrande än det? Inte är det kul att se ut som alla andra;-)
      Vi är ett med naturen ju:-)

      Mvh Anna

    1. Ahh, en till ”konstig” – härligt att höra! Visst är färg energi?
      Jag får definitivt en kick av färg o form, iaf när det finns en balans i vad det än må vara – andras konst.. andras bilder….. ursnitt ur naturen….
      Vi kalasade nyss på hjärtmusslor, men blev stående länge o väl maken och jag bara genom att glo på hur vackra dessa musslor var i sitt mönster? Från sidan blev dessa musslor ansikten och från kanten märkliga landskap med små vita indiantält? Sen koktes dom och färgen falnade.. men sett var sett och minnet växer sig ju kvar?:-) Något vackert fick man uppleva idag med? Det får man var tacksam för:-)

  4. Jeg er blæst væk af billederne i dette blogindlæg! Helheden er forrygende og igen tager du mig med ind i en verden, jeg ikke selv har fantasi til at forestille mig. En forunderlig og foruroligende verden af former, farver og væsner, der pirrer eventyret og udfordrer opfattelsen. Tak for endnu en tur, hvor nydelse og angst går hånd i hånd;)

    1. Oj man tackar! Det var ju rent fantastiskt att du upplever det så?
      Dagens lycka! Att överhuvudtaget lyckas beröra på något sätt med ett så snävt ämne som makro gör mig mycket glad:-)
      Tusen tack Jon!! Jättekul att du kikade in till min lilla vrå i rymden!:-)
      Mvh Anna

  5. Manetmannen. Vilken snygging Anna, vad kul du hittade honom! Hans kompisar gillar jag också väldigt mycket…Lika inspirerande som alltid att titta in här, ditt mantra ”lite skit framför och lite skit bakom” sitter numera i ryggmärgen, men det där med vattnet har liksom runnit förbi 🙂 UNDERBARA bilder, man skulle börjat varje morgon med kaffet och dina bilder, så hade vardagarna också blivit bra mycket bättre. Tack!

    1. Åh men det va rfantastiskt rart sagt.. Nu rodnar man ju ända in i strumlästen…
      Vad trevligt att du tyckte hans brännande kompisar var heta den dagen – trots kylan;-)
      Kul att jag då kunde påminna om vattnet – allt struktur kan ju bidra på sitt egna lilla vis? Och snart snart kommer det bästa – då det blir is:-)
      Tack själv ingerAnita för att du peppade en gammal dam med energi. Nu skall jag susa hem o laga mat till den ena av två som ännu inte flugit ur boet – tjohooo Ha en toppenfin kväll!

  6. Håller med Inger. Manetmannen är helt grym, nästan lite läskigt att den dyker upp så där. Och lite skit framför och bakom praktiseras friskt här: tack för det tipset! På köpet får man skitiga kläder och en o annan älgfluga eller fästing, men vad gör man inte för konsten?
    Ha det så gott!
    / Lena

    1. Vad roligt att du kunde se den:-) Det är ju inte alltid så även om man själv kan se något klart o tydligt betyder det ju inte att den andre gör det…. Ahh den ädla konsten med ”skit”! Vad som helst kan ju bli bra med lite sånt där framför o bakom – hur märkligt fel det än må låta;-)
      Älgfluga? Var det inte dom där som hade kastat en hulling in i ögat på en människa? Dom brukar använda sig av älgmular har jag för mig? Hualigen…. Fast jag föredrar kanske en sådan ändå med tanke på hur farliga fästingar kan vara med sina sjukdomar…uschamej..
      Ha det så gott du med och tack för härlig kommentar:-)
      Mvh Anna

Lämna en kommentar