Motsatser

_MG_8264_s

Glöm inte klicka på mina rabattbilder för att förstora

Jag fick en förfrågan härom dagen från den talangfulla mannen Magnus Lindbom  om att anordna en workshop tillsammans på öland nästa år.

Att en så duktig fotograf ville ha med mig känns fantastiskt hedrande och jag kan säga som så att jag inte tvekade en sekund inför svaret. Tveklöst ja!

Det skall bli fantastiskt roligt att inte bara lära ut utan få ta del av hans kunskaper likaså.

Vi kommer självklart gå ut med mer info senare om när, var och hur etc, men det jag vill komma till är även om att trots att man är varandras motsatser kan man vara lika i sina uttryck..

Dagens tema alltså; motsatser även i varandras likheter.

Jag gladde mig enormt över Årets Naturfotograf – John Hallmén, mycket pga att han ägnar sig åt mestadels makro. Men självklart för att bilderna är så enastående vackra! Briljanta och färgrika!

Att en så snäv genre kunde ”räcka” för ett så ärofullt pris känns mycket bra. Även den förhållandevis unga åldern sporrar nog många att sträva framåt i sitt fotograferande.

Och det glädjer mig än mer att han med största säkerhet dragit in en stort antal fotografer in till makroträsket:-) *yeiiii* Ner med dom i dyngan!!!! Möt den geggiga ljuva värld ni aldrig mött förrut!! Tjoho:-)

Men redan idag är det många av oss som älskar att ägna sig åt just makro och den lilla världen de flesta oftast går förbi.

Kanske lockar även makro mycket för att det är ett relativt billigt objektiv och för att motiven ”lätt”kan bli vackra utan större ansträngning?

Jag själv älskar makro av alla dessa aneldningar, däremot att stacka en bild av ett stort antal bilder som väl numer är hans signum – är min egen raka motsats som i häng i fläng fotograferar i stundens hetta och aldrig med stativ.

När jag ändå har er på ”tråden” s a s måste jag tipsa om ett par enastående foton så här inför helgen när man kanske har tid att surra runt lite:

http://www.kirstymitchellphotography.com/collection.php?album=5

En kreativ energidos fick iaf jag när jag kikade runt på hennes sidor!:-)

Om  nu inte mina egna räcker;-)

Bergsklättraren

_MG_7640_s

Regnbågsmästaren

_MG_7954-2_s

2 skönheter i ett

_MG_7693_s

En skön grön värld

_MG_7430_s

Sadomachocistisk blomma

_MG_7532_s

Grön dunderklump 

_MG_7464_s

Mors utesoffa

_MG_7418_s

Lager på lager, mellan massa blader

_MG_7126_s

Dolt i det dunkla

_MG_7104_s

_MG_7360_s

Mannen med hatten

_MG_7330_s

Skogshuggaren

_MG_7342_s

Hearts on a string

_MG_7306_s

Human nature

_MG_5016-2_s

Jag älskar när det dyker upp figurer i naturen.

Extra roligt är det när dessa figurer redan upptäcks genom linsen på plats, det är inte alltid jag upptäcker figurerna där, snarare senare när jag tittar på bilden senare genom kameran eller datorns skärm. Sin egen fokus kan vara så stark på något annat som skärpan hos en droppe, att man inte upptäcker det drama som utspelar sig i bakgrundens skugglek.

_MG_5571-copy2_s

För mig vittnar dessa figurer om en samhörighet. Jag menar förstås inte att fysiska människor går att finna i ett bladverk, utan att mönstren och former så starkt går igen genom alla led, från hjärnans blodkärl till nerverna i ett löv, till floddeltats förgreningar från ovan.

Allt hänger ihop, men blir för mig extra klart då just figurer dyker upp. Kanske för att det är mer oväntat än ett rent mönster som man redan sett ett par gånger, samtidigt som det rent teoretiskt dyker upp med jämna mellanrum. Frågan är bara var man själv står just då med sin kamera. Ett steg åt sidan och figuren skulle aldrig blivit upptäckt.

Att hitta de där igenkännande figurerna skänker en slags tröst, en försäkran om att vi inte är utomstående varelser utan del av något större, av en energis gigantiska kretslopp. Jag och du är en del av denna jord, som är ynka liten bråkdel av universum – visst är det magiskt?

När vi inser att marken vi går på är lika mycket en del av oss själva som vår kropp kanske vi slutar förstöra den som vi gör idag?

Man kan ju önska.

_MG_5266_s

_MG_5379_s

_MG_5063_s

Människan är kapabel att göra mycket dumt, väldigt mycket dumt.. dessutom ibland slugt uträknat. Speciellt mot varandra, dolken i ryggen är utbytt mot uthängning och förtal emot varandra.

Det går inte en dag utan att man chockas över de elakheter och maktmissbruk vissa människor ägnar sig åt.

Många gånger är insikten för mycket att bära helt enkelt.

Ibland ar vi rent klantiga och har en fruktansvärd otur…

Vissa tankar klarar man inte  tänka utan att slitas itu inombords. För även om agerandet inte är mitt känner man medkänsla genom någon samhörighet som till exempelvis föräldraskap. Man förstår kan så väl ångesten och paniken av en insikt om det oåterkalleliga….

Att förlora den största glädjen och kärleken i livet på ett fruktansvärt sätt.

_MG_5531_s

_MG_5052_s

_MG_5057_s

Jag brukar undra om vårt upplysta samhälle med nyheter som blixtsnabbt färdas verkligen är av godo, om det inte skadar mer än det bygger upp och om inte nya idéer snarare kan födas av den kanske avtrubbade inställning vi får på köpet?

Men å andra sidan, vi bombarderas med olika moraliska dilemma där det omedelbart talas om att något är galet – ibland även när det inte är det, vilket ger fruktansvärda påföljder för oskyldiga. För att döma är nutidens mest lockande sport! Men när något väl är galet är det en enande kraft att tillsammans följa den goda vägen och inse hur mycket positiv beslutsamhet faktiskt kan förändra.

_MG_5825-copy2_s

_MG_5623-copy_s

Vi tycks så gärna vilja se vår värld i svart eller vitt, vem eller vilka som är goda eller onda, när det i själva verket är en hel samling grå massa!

Vi bär alla på gott och ont inom oss och har förmågan att utöva de båda, men att tänka med hjärtat och osjälviskt hjälpa en annan människa vet vi nog alla är det bästa.

Låt den grå massan bli lite mer ljus

_MG_5041_s

_MG_5215_

_MG_5699-copy_s

_MG_5776-copy0_s