Tyvärr är jag en av de som inte har möjlighet att bege mig till Västerås den 16/2 för att lyssna till allehanda duktiga föreläsare på Naturfotodagen.
Jag vill varmt rekommendera detta event som tydligen i år skall ha en stor bildutställning och dubbelt så stor utställningsyta.
Naturfoto ligger ju många varmt om hjärtat – så även mig.
Att vistas ute i det fria är något av det bästa jag vet och andas in all den underbara energi man möts av själsligt så väl som fysiskt i skog o mark är något jag aldrig tröttnar på. Om det är något fotografering har gett mig personligen så är det insikten om naturens alla skatter. Men även en oändlig mängd fotografier blev aldrig tagna, men dessa finns för alltid ändå fotograferade i mitt inre. Jag tror faktiskt att dom ”fotorna” står mig varmare om hjärtat än de riktiga.
Förra fredagen tog jag dagen ledigt och tillbringade 5 timmar ute i naturen istället för 5 timmar inomhus bland solventdofter. Dessa timmar kändes som minuter! Trots att jag befann mig ute vid havet i miusgrader och ilskna vindar hade jag gladeligen varit ute i 5 timmar till!! Tyvärr försvinner solen aldeles för fort och man får slokörat dra sig tillbaka hem igen när solen sänker sig ner.
Märkligt nog tycks man alltid hita de bästa ”skatterna” när det knappt går att fotografera längre, undrar vad det beror på? Om man verkligen HAR hittat skatter, eller om det helt enkelt är sorgen över att tvingas sluta som färgar bilderna extra vackra just då… Kanske är det en kombination av de båda.
Längtan efter naturen fick mig gå ut även på lördagen, då till favoritplatsen Surte där snötäcket förrädiskt dolde ett isbeklätt berg under. Aldrig har jag känt mig så gammal som där o då, när jag försiktigt trevande mig ner längs med forsen och berget. Det blev många nödlösinngar och rumpglidningar ner för berget kan avslöjas och fötterna blev genomblöta eftersom man självklart måste gå ut i forsen.. utan stövlar. Det är ju där skatterna finns! (Ja men ta på dig stövlar på Anna!!) Ja jo.. det var ju det…
Denna fantastiska plats gjorde mig inte besviken. Som vanligt! Det är en uppsjö av motiv, färger och mönster som möter mig där högt uppe på berget. Dagen till ära bjöds jag på brunfärgat vatten som stod ut extra mycket i sin kontrast mot de isdiamanter den kantades av:
När fors blir upp och upp blir ner, färgar solen trädet mer:
Jesu och hans lärjungar kanske? Eller helt enkelt en sandgrop – upp och ner…..
På parkeringplatsen, rakt ner i asfalten:
Isbjörnar i Göteborg? Trot den som vill;-)
Trots minusgrader finns där liv:
Strandfynd vintertid:
Vandrande träden i sagan om ringen, nu även i miniformat:
Ulmestrand's Blog 