Det blir allt färre tillfällen då dom är hemma, mina guldklimpar, bästa kompisar och ögonstenar.
Men när dom väl ÄR det har jag sketakul på ren svenska.
Jag pratar om sönerna förstås… de som nu växt upp till stiliga män och som jag förväntas klippa någon slags.. ”navelsträng” till.
Men kära vänner..den sk strängen är borta sedan länge. Men de är ju båda så vansinnigt trevliga o roliga människor! De är mina allra bästa vänner, varför skulle jag inte vilja – eller får lov att vara – med dom då? Bullshit!
Tids nog dör jag.. men tills dess tänker jag göra det som gör mig lycklig, så gott jag kan:-)
”Minstingen” tyckte det där experimentet som morsan höll på med ute på altanen såg väldigt kul ut och kom utskuttandes i strumplästen för att se på och hjälpa till. För vad som händer med mjölk, färg och diskmedel är spännande saker! Vi kunde dock inte hålla oss utan rörde med pinnar i det där gojset hela tiden. Att koka soppa var ju väldigt roligt och gång på gång skapade vi inget konstverk, det resulterade istället i en brungeggig sörja – men som vi fnissade – han och jag;-)
Då är det bra att man står ute och lätt kan hämta trädgårdsslangen, spola av, börja om och ha roligt en gång till;-)
Men länge stod vi inte ut för det var svinigt kallt… men att få umgås och göra saker tillsammans, se honom skina upp som en barnslig 4 åring trots att han är 20? Ja då sprängs nästan mitt hjärta av glädje och stolthet.
I dagens blogg lyckades jag fånga ett par av färgerna innan de blev alltför mojsiga.
Ett höga-nöjets-experiement-bara-för-att-det-är-tråkigt-i-vardagen-så-då-hittar-vi-på-något.
Bildernas funktion för mig är ett minne av oss och en rolig stund, om än alldeles för kort.
Har ni tråkigt tillsammans med era ungar kan jag starkt rekommendera detta, funkar förmodligen på alla ”ungar” mellan 2 och 102:-)
Akta er för navelsträngen bara!;-)
De enda ”riktiga” utebilder som visat sig för mig under de få minuter som blivit över…en höstbild och en julgran:
Ulmestrand's Blog 