Ibland blir jag lite uppgiven över förutfattade meningar och utstakade vägar vi så innerligt måste följa.
Över scablonbilder vi innerligt så klamrar oss fast vid i denna värld provokation är det enda tänkbara.
Detta gäller speciellt inom bloggvärlden – dock inte enbart tyvärr… en snabb titt på programutbudet på tv erbjuder sprit fylla och våld i överflöd. Gärna offentliga uthängningar adderat på det och du har en given succe!
Kanske formas våra allra värsta drag fram även här i bloggvärlden då skribenter och kommentatörer enkelt kan dra på sig anonymitetens mantel?
I en allt mer flytande värld försöker vi bekräfta vår existens genom att skrika högst i bruset.
Och vad retar mer än att vara elak, vad uppmärksammas mest än att ge spydigheter?
Enligt vad jag kan se gagnar vi raseriutfall och dumheter före ödmjukhet och omtanke i bloggvärlden och det inses skrämmande snabbt!
För att synas mest är tydligen guldtrofén i bloggvärldens förlovade land.
Så hör ni vänner o läsare o hatare – våga vägra ilskan o lev en hatlösdag idag!
Varför inte anamma det redan nu i rusningstrafik:-)
Ulmestrand's Blog 
Jag håller fullständigt med. Vi människor är sociala djur, därför är vi nyfikna på vad andra skriver. Men man blir allt oftare bedrövad när man läser bloggar och artiklar, eller rättare sagt kommentarerna till dessa. Det är inte roligt att läsa längre. Anonymt har blivit synonymt med elakt.
TV ser jag nästan aldrig på men om det är som du skriver så verkar det inte vara snällare trots att man står öga mot öga. Waaahhh! Är det så här eller har jag bara en dålig dag?
Med hopp om gott! /Thomas
Jo tyvärr är det så, men nej det är nog ingen dålig dag – nog är det så varje dag lite här o var.
MEN till det positiva är att det självklart inte existerar överallt. Det vi kan göra som medmänniskor är ju att INTE ge fyr till detta negativa beteende genom att vara just nyfikna på det sättet.. inser man att en person för med sig negativ energi och får folk må dåliga är nog det bästa man kan göra att gå iväg, vända andra kinden till inte starta ett gräl… då det ju är precis vad dom vill?
Jag förundras ofta över hur t ex fotografer identifierar sig så till den milda grad med sina foton att en env negativare kommentare om en bild upplevs i fotografens ögon som en regelrätt dissning av denna själv? Mycket märkligt… bara för att någon anna skriver något om en bild är det ingen sanning. Det är ju bara ett tyckande…
Om du t ex bär rött och jag av någon anledning inte gillar färgen rött så är det ju inte dig som person jag inte gillar?
Man måste ju kunna se längre än näsan räcker och ta en kommentar för vad det är – en kommentar, inte en regel eller sanning….. men visst vore det att önska att alla vi som skriver på webben tar vårt ansvar och inte enbart tänker på hur vi upplever något, utan även hur mottagaren kan tänkas uppleva det just jag skriver.
Med hopp om gott här med:-)
Mvh Anna
Önskar bara att folk skulle förstå att ger du skit så får du skit tillbaka i en eller annan form. Det är den universella lagen. Ser man det positiva i människorna och i bilderna och kan ge feedback efter det så mår man så mycket bättre själv och kan räkna in många fler positiva händelser i livet.
Härliga bilder som vanligt, Anna. Ha en fantastiskt skön helg!
/Gert
Så sant så sant.. Jag var inne idag pch läste din blogg och såga att du med tänkt i samma banor – men du försöker förmedla positivism på ett så bättre sätt än mig, en lärdom jag tar till mig och skall försöka efterlikna..
Din är en blogg väl värd att läsa för alla!!
Kärlek föder kärlek – hat – föder hat.
En skön och förhoppningsvis regnfri helg önskar jag dig:-)
/Anna
Det känns som en viktig och bra sak för oss människor att försöka bli och följa, att vara ödmjuka.
Håller med dig ”tyvärr” om hur gränserna flyttas frammåt i tv program, media mm med tanke på dagens rubriker i tidningarna, det är inte längre relevanta nyheter, nu är allt ”Fiasko”, ”Chock”, ja det är bara att läsa rubrikerna.
Allt verkar bli tuffare mer egoistiskt och de som inte skriker högst eller är lite mjukare bara klampas över och förlöjligas en andra chans finns inte då är man ute ur leken och man har rätt att ”mobba” människan i fråga. Visserligen har det väl alltid varit så men idag är det i helt andra propotioner och saker träffar hårdare och kan spridas på annatvis och nå en större mängd ”gamar” som gottar sig i andras olycka och problem och allt verkar tas som sanning. Vare sig det är påhittade onda rykten eller som sagt sanning. Men det kanske ligger i människans natur att styra om sina ”själsliga” och personliga problem för en stund genom att frossa eller åtminstone få en snackis om senaste ”Fiasko chock skandalen”. Så tyvärr känner jag att jag måste instämma i ditt resonemang både i det negativa och i att det tack och lov inte existerar överallt, allra hellst inte här hos Vttrans lilla hörn ute i cyberrymden en ännu fredad zon mot dessa skrika högst sjukan.
Dina så finstämda, fantasifulla bilder når ändå igenom bruset och dessa skrikande peroner kommeratt tystna en stund när de betraktar dessa sköna bilder, de kommer tillbaka till ett normalstadium för ett tag innan de vaknar och rusar vidare i denna snabbt snurrande resultat inriktade värld.
Bilderna 2 och 3 finner jag mycket tilltalande i sitt bildspråk, motivet, kompositionen, ljuset, soft, suddigt, skarpt, färger, bakgrund. Sköna bilder helt enkelt som verkligen känns…
Mvh Kalle 🙂
Visst borde vi bli mer ödmjuka överlag.
Ödmjukhet är ett svårt ord, det innefattar så mycker; det både kräver allt o ändå inget.
En slags kärleksfull närvaro där väl tacksamheten styr.
Är man tacksam för att finans till blir man nog det över att andra är det med.
Ju mer smällar man får ta – desto mer chans att öka på sin medkänsla inför andra tror jag.. se bara på kristendomens främsta förebild – Jesus. Vad kan bli värre än att korsfärstas med törnekrona för att långsamt dö..?
(Jag vet iof en hel del som är rätt mycket värre, att öppna en dagstidning idag låter mig inse att sadistiska övergrepp är idag mer ”normalt” än att hoppa ner efter ett drunkande barn. Hur ofta fokuseras det på godhet och välgörande ändamål i dagspressen idag..? Det kanske finns och skrivs men notiserna är små och skrala. De braskande nyheterna är alltid fokuserade på mänsklighetens värsta delar.)
Jesus påstås ju älska människan ändå – efteråt. Jag tror dock det jag tror: himmel o helvete är det du själv skapar och
Men det kan nog också gå åt andra hållet, att man blir mer hatiskt och missunsam…. att bli tillfreds med sig själv är väl A och O. Innan man lärt sig älska sig själv kan man inte älska någon annan….
Och kanske är det helt enkelt så att det är en uppsjö av självhatiskta små människor som sitter och förfasas över andras sk misstag?
De där som hatar och petar i och skrattar åt… som gärna hänger ut och svär åt offentligt, som hatmailar och anser sig stå över någon annan med rätt att döma?
Och att dessa faktiskt är de vi borde tycka synd om ty de har inte kommit till insikt – än? OM att de själva är ok, att de duger – precis som de är -… med fel o brister.
För det är mänskligt att fela har någon vis man sagt.
Det otäcka i dagens mediabrus anser jag är just detta fast motsatsen – när det mänskliga utpekas som pinsamt och omänskligt..? Att det dömmes heller än förlåtes. Allt för att vi skall kännas oss så normala som möjligt i motsats till vad som anses onormalt. Normala män är inte otrogna som Tiger woods. Eller är dom? Är det vekrligen pengarna enbartt som tillåt honom vara detta? Nja…
Så vad ÄR då normalt eller inte.. ?
Att vilja bli sedd och älskad är väl högst normalt… vi har vissa behov som människor och behöver få de flesta uppfyllda för att fungera överhuvudtaget. Sedan hur vi tacklar en bristande del är ju precis lika olika som det fins antal människor, en del är otrogna.. andra super… Det beror helt på uppfostran och förebilder, på mod eller bristen på det tror jag.
Att vi måste balansera på en smal stig för att klara oss undan omvärlden dömande ögon står klart för mig och ve den som avviker. Jämförelsens lov hyllas och onormalt anses skrämmande..samtidigt som vi i avund ser på dom som faktiskt vågar och trotsar ”normaliteten” för att lyssna inåt.
Att du anser mig äga en fredad zon mot skrika-högst-sjukan värmer mitt lilla hjärta, likväl att du tog dig tiden att fundera och reflektera öcer vår samvärld. Tack min vän 🙂
Mvh Vittran
Så sant så Anna! Vad är det för fel på lite vanlig vänlighet frågar sig vän av ordning. Hur värjer man sig mot godhet och humanitet?? Är all publicitet bra publicitet, även dålig sådan? I en medievärld där provokation och vulgariteter blir en garant för att nå ut till flest aningslösa mediekonsumenter så finns det inte plats för godhet – godhet och ödmjukhet ses som något som kännetecknar en förlorare? I den allmänna och påbjudna konkurrensens tidevarv så blir måttskalan vinna eller försvinna, där finns det ingen plats för dom som inte håller måttet. Den som skriker högst hörs mest, sen spelar det ingen roll vad som uttalas – det primära är att höras. Sorgligt men sant, men uthålligheten brukar inte vara så stor, det måste till än mer uppseendeväckande grepp för att fortsätta att dra till sig uppmärksamhet.
Men det är kanske som Obelix sa: ”Med ett rejält slagträ kan man slå hela världen med häpnad” 🙂
Bloggvärlden speglar ju också den vanliga världen, men i bloggvärlden kan man leva ut sina primära drifter under anonymitetens mantel som du skriver och det kan vara väldigt farligt. Men jag tycker faktiskt att dom bloggar som har något att säga, och som vinner i längden är dom som har en filantropisk prägel, dom kanske inte vinner i det numerära vad gäller besöksstatistik men dom vinner iaf i trovärdighet och där med också i långa loppet. Det gläder mig att läsa ditt inlägg och dom kommentarer du har fått, det känns hoppfullt att alla inte instämmer i och anammar dom där smaklösa och tråkiga trenderna som ofta överskuggar altruism och humanitet!
Mvh, Jörgen
Hej Jörgen:-) Alltid lika glädjande när ditt namn dyker upp! Att få ta del av dina kreativa och mångfaldigt rika formuleringar är inte bara en kick att ta till sig, utan ger en härligt stimulerande utmaning!
NU till ditt inlägg. Som reklamare borde jag svara att ja, all publicitet är bra publicitet.
Men man måste beakta för vad och vilken anledning..?
Som företag där man vill synas så mycket som möjligt KAN även dålig reklam vara av godo – så länge den etsar sig fast i huvudet på mottagaren i mediebruset. Vem tycker ärligt att bredbandsbolagets tvreklam är bra t e x? men nog minns man den och melodin poppar irriterande fram i mitt huvud nu som på beställning;-)
Men som människa torde väl ingen sund själ ens VILJA förknippas med elakheter. Samtidigt som man väl bör beakta att de som i stundens hetta anser sig p ånågot sätt vara förolämpade eller trampade på inte alltid inser hur de själva ger en skopa av samma beteende tillbaka. För de tär väl alltid där det börjar.. ingen är nog ”ond” från starten utan ett beteende genererar ett annat väl… att då vända andra kinden till är kanske itne så dumt. Visst riskerar man förlora tvisten, men i det långa loppet är det nog den som drar hem vinsten. Ett ickepositivt beteende bör enligt mig avslutas snarast.. gräl leder förvisso till att tvister kommer ut i det klara, men mycket mer än så blir det inte och så vitt jag vet går det attdiskutera saker sakligt med varandra utan att kallas vid namn eller hängas ut:-)
Filantropisk är väl ett ord som beklagligt kan anses näst intill är osynligt i skrift idag….högst anmärkningsvärt då vi i vårt moderna samhälle behöver de nyanserade orden så väl för att uttrycka oss. Men det tycks som om kvantitet på kommunikationen stjälper kvalitén…
Kanske skulle rentav flera krig stoppats om vi kunde förmedla oss genom ett rikare ordförråd.
Men det kräver ju sin insats.
Att stanna upp i en susande värld för att fundera igenom vad vi verkligen vill säga, istället för att bara säga något….vad som helst – är kanske ett pris fler inte är villiga att ge…
Viljan att synas och höras så mycket som möjligt mynnar kanske helt enkelt i tanken på vår egen dödlighet och genererar dessa tappra försök för att söka stoppa tiden.
Eller åtminstone gjort avstamp och avtryck hos andra. I en värld där vi spränger gränser och där vi lika snabbt kan säga hej till en på andra sidan jordklotet som till grabben i dörren bredvid, tycks vi trots allt ändå mer isolerade från varandra än någonsin och vår moderna snuttefilt blir då att fjättra oss vid datorn för gemenskap… det är inte svårt att dra paralleller till science fiction filmer där vi är sammankopplade genom hjärnorna och kroppen enbart blir till ett livs uppehållande system… visst är tanken skrämmande?
Men likväl är det ju dit vi är på väg om inget görs.
Fram för eftertanke, stillhet.. ömhet.. närhet.. och ökad förståelse.
I en grå värld, i en grå period behöver vi det mer än någonsin.
Och ja, de härliga inlägg som skrivits ingjuter stort hopp om mänskligheten:-)
Härliga människor jag är så glad för att ha lärt känna
Dig ”känner” jag inte så mycket än, mer än genom dina rader. Inte så bara iof…
På något sätt tycks just dina tankar extra utlämnade och sårbara vilket låter mig som läsare och följare knyta an till personen bakom lättare.
Så därför.. jag känner dig inte än, men hoppas ana ditt inre lite grann:-)
Och för det är jag tacksam:-)
/Mvh Anna
Så vackert, ja, alltså det med att skapa ett nätverk av godhet. Det med ödmjukhet är inte lätt, jag brukar tycka att dom som verkligen bedyrar att dom är sååå ödmjuka…faller i mina ögon, man ska inte behöva tala om att man är det, sånt ska liksom bara märkas. Jobbar själv på den biten, men mänsklig som man är kan man mitt i allt komma på sig själv med att tycka något väldigt fördomsfullt och så skäms man och bannar sig själv och tänker att..skit, jag måste bättra mig och sluta tänka så där snävt…men det är inte alltid lätt som sagt, men det med ett närverk av godhet lät så himla fint å där skulle jag en vacker dag vilja platsa.
vh och kram från monafåna i norr
Så trevligt att det lät fint Mona:-)
Nu är det inte något nätverk jag skapat eller kommer skapa dock men du hade platsat redan från början min vän, min tanke var väl mer att mana mig själv (som alltid) till att vårda språket och att uttrycka en förfasan över det jag själv läser på nätet. Hur råheten och egoismen tycks escallera..
Hur lätt det är även för kända att hänga ut någon mindre.
Visst är kända människor de med, men ju större man är desto större ansvar. Fler ögon bevakar och detta bör man ha det i åtanke… du kan skada desto mer o fler.
Att lyncha är lätt då man inte ”behöver” stå för konsekvenserna…. Att helt enkelt ta ansvar för sig själv och sin nästa borde vi enligt mig göra mer o bättre.
Tja jag kan bara hålla med dig om bedyrandet, samtidigt som det låter lite som den svenska jantelagen någonstans.. vi skall inte tro att vi är något liksom…hehe?;-)
Men att våga tro man är något är väl rätt nödvändigt för att kunna ge utåt egentligen också..
Kanske är det just skillnaden mellan de som gapar om att vara ödmjukats och de som faktiskt är det…?
Ödmjukhet innebär inte lusten av att få en belöning för det väl, uppskattningen finns ju i att du vet man gjort något bra – inombords. För en själv…
Att älska sin nästa oavsett om de är människor eller djur, kvinnor eller män är för mig vad det innebär till viss del… och förlåta sina egna och inte minst andras misstag.
Även om de drabbar en själv……
Kram från trollet från väst:-)
jo, jag fattade ju att det inte var ett aktuellt nätverk…men visst vore det för himla fint att/om det fanns ett sådant…
/M
Det finns det ju också egentligen – men den som styr är väl gud eller något?:-)
/Anna
glömde ju, tror inte på det med jantelagen, tror i stort att människor faktiskt oftast glädjer sig med andra än tvärtom….
/Mona
Hm, ja många gläds nog med.
Jantelagen har satt sin prägel på mig själv rätt mycket, men försöker aktivt träna mig bort från det där att ”inte tro man är något”
För alla är ju något. Även man själv
/Anna