Skräcken av att stå på egna ben

Jag har tagit ett steg längre i utvecklingen till att bli en mer professionell fotograf.

Nu syftar jag inte på att livnära mig på det som yrke utan att helt enkelt göra rätt för mig och att kunna sälja ett foto på legitimt vis. Jag kan inte påstå att det varit tal om några större försäljningar hitills, men de få tillfällen som dock funnit har alltid blivit problematiska. När avsaknaden av F-skattesedel lyst med sin frånvaro blir helt enkelt intrycket som fotograf mindre seriöst och läget blev akut nu i helgen som gick.

En amerikans byrå – PurePhoto –  blev intresserade av mina bilder och ville även lansera mina bilder bland andras.. en månatlig betalning (när pengar finns) utlovas.. MEN.. en skattesedel måste då finnas. Och jag har rejält tröttnat på att inte bli tagen på allvar, inte minst av mig själv!

Ett möte med en revisor gjordes under onsdagen där papper skrevs på så jag kan göra rätt för mig.

Nu skall det bli ordning på torpet!

——————-

Någon som definitivt stod på egna ben var Mats Alfredsson igår.

Jag och maken tog en tur till Abecita konstmuseeum i Borås igår kväll, där en magisk vernissage mötte mig.

Längst in i lokalen i ett mörkare rum fanns Mats bilder uppsatta mot svart tygvägg. Mycket effektfullt!

Att lyckas fånga den där speciella sekunden av ögonkontakt,  ett möte.. en placering kräver ett mycke unikt fotoöga och koncentration inte minst.

Som det stod på Mats informationstext om sig själv – han fotograferar jämnt -även utan kamera. Något kanske fler av oss känenr igen sig i? Hur många gånger har vi inte grämt oss över att kameran inte var med på något utflykt t ex där en enastående vy mötte oss…. det enastående Mats fångar är dock sådant det flesta av oss inte alls ser! Det enastående ligger i mötet mellan människan, våra relationer till och reaktioner mot varandra (eller avsaknaden av dom), vårt utseende och fascinationen över hur sjutton han lyckas fånga det…  den där sekunden tjejens öga mötte, eller killens placering var….begriper jag inte? Som om han kan läsa av våra beteenden och ana sig till att snart kommer något ske..

Men hur ofta befinner sig en brunhyad person mot en perfekt brun omgivning – dessutom i en pose som manar till eftertanke …

Mats foton är inte ”bara” vackra foton.. de är rätt enastående vackra foton men dessutom ger de alltid en AHA-upplevelse och en berättelse.

Om jag skall nämna något negativt var det den stora folkansamlingen framför varje bild!! För jösses Amalia vad folk det var!!! Gah, jag kunde ju inte se något;-) Men är inte förvånad.. det är många som hänförs och älskar Mats fotografier, jag är bara en i mängden:-)

Och i morgon väntar Vårgårdas Fotofestival!

Jag ser mycket fram emot att strosa runt i lugn o ro och kika på inspirerande foton och låter dagens glada mun visa hur mycket jag ser fram emot detta!

Jag MÅSTE komma ihåg den där lappen som sitter på anslagstavlan hemma om inträde till Terjes seminarium…. (Det vore surt att märka efter bilfärden upp att man glömt den hemma)

Vem vet, kanske vi syns där.

Författare: Anna Ulmestrand

Fotograf med förkärlek till att kombinera ord med bild. I min blogg visar jag mer av mitt liv, mina tankar och tillrättavisanden till mig själv. En offentligt monolog, där jag om jag har tur.. kan få det till dialog med andra.

25 reaktioner till “Skräcken av att stå på egna ben”

  1. Grattis 🙂 Då hoppas vi att bilderna går hem hos amerikanerna 🙂

    Vi syns säkert i Vårgårda, men något seminarium blir det inte för min del, det blir för tidigt, måste hinna sova lite imorgon…. Men, sol och frost räknar jag med, det är det ju alltid den här helgen i Vårgårda 🙂

    Kram

    1. Så du skall dit med? Var lite osäker, men det blir trevligt att ses igen:-)
      Men frost är jag nog lite tveksam till om det blir…. iaf, rätt skönt det med.. men det är ju så vackert med gnistrande mark!

      Kram

  2. Först en härlig bild som piggar upp i novembervädret!
    Angående det andra så måste man ju börja nånstans tänker jag. Faktureringen lär det inte bli några problem med tror jag. 🙂

    1. hehe, tack Åke:-) Den där mickjagger-smilande blomman är en liten favorit hos mig, hur märklig ÄR inte naturen som skapar sånt där?
      Nej fakturering är inte något jag ens tänkt på om jag skall vara ärlig.. men det löser sig säkert – OM nu det går igenom hos skattemyndigheten.

  3. Äntligen Anna. Har följt dig ett tag och du är en mycket skicklig konstnär, inte bara i bild, men även i text. Tänk dina foton med några korta texter till…. Unikt och personligt. Vad roligt med det amerikanska företaget, bara en början …!!
    Lyckatillkram

    1. Oj kors vad hedrande att du följt mig!! Tack så mycket för det:-)
      Hmm då får jag verkligen skärpa mig o skriva något bra till bilderna, i boken och på sidan:-)
      Tack-kram tillbaka:-))

  4. Grattis….å du, var inte rädd för den skräcken, den är inte så hemsk, å du har ju kvar ditt jobb, eller…..

    Jag sa ifrån mig tryggheten från a-kassa å allt vad det heter för många år sedan, å det har gått det med.

    /Mona

    1. Tack Mona:-) Nej jag är inte rädd för skräcken, jag inser väl bara den är där egentligen.. Och tror nog den är nödvändig som kontrollant och vägvisare. Det får mig bli mer fokuserad i rädslan över att missa något i firmabildandet och det är nog bra:-)
      Är glad at det gått bra för dig med eller utan A-kassa. Jag vet inte om jag vågat detsamma. Är nog för harig tror jag,-),
      Men jösses vad pengar man hade sparat! Har räknat på det en gång tidigare och det är ju enorma summor man gett till facket och A-kassan! En enda gång har jag behövt deras hjälp under åren, men fick den inte..
      /Anna

  5. GRATTIS GRATTIS ANNA!!! Du är verkligen värd detta på alla sätt! Dina skapelser är helt magiska! Du ser det ingen annan ser…du fångar det ingen annan kan fånga!

    Att du skaffar firma är helt naturligt tycker jag och jag hoppas, önskar och tror att det kommer gå tokbra! Inte ska du behöva oroa dig….och som Mona säger, du har ju ditt vanliga jobb att ha som trygghet i botten så kör på! Du om någon kan!

    KRAM!!!

    1. Tack Annelie:-) men jag vet inte om jag tar så unika foton egentligen….
      Det är en djungel att vara fotograf, så mycket har jag iaf konstaterat och det känns mer som slumpen än faktiskt ren skicklighet att vissa bli upmärkammade. Många många är det som är mycket egna och tar betydligt mycket vackrare/egna foton än lilla mig. Men dum vore väl jag om man inte tackade ja till chansen att få reklam over there ändå…:-)
      Visst har jag mitt jobb kvar… än så länge iaf:-) PÅ gott och ont, att arbeta innebär ju att jag inte har den tid och energi som kanske krävs av en ”seriös” fotograf. Men det är ett aktivt val jag själv väljer:-)
      Kram och tack igen:-)

  6. Hej igen Anna. Kisses vilket inlägg. Som sagt – hedrad. Bra steg av dig att starta företag. Allt blir så mycket enklare då. Vilken tillfällighet att jag gör det nu i veckan oxå. Har tidigare gjort jobb via Mecka, men det blir bättre att separera det. Så jag förstår dina känslor. Ett spännande steg, och du, ev kommer jag också finnas på plats i Åmål till våren. Vore kul att ses där. Kram

    1. Hej igen:-)
      Hm du är värd så mycket mer, men jag var ärligt lite fattig på ord efteråt… är fortfarande. Hur förklara man liksom dina bilder i ord? Man måste se själv helt enkelt!
      Jasså har du med det? Men va bra – då kan jag fåga dig om (när) problem dyker upp – hehe. Enskild firma då med antar jag? Min har iof inte ”gått igenom” än, men om 2 veckor vet jag säkert – håll tummarna är du snäll?!

      Till Åmål??
      JAAAA fy fasen vad kul!!! Peter nämnde att de hoppades på dig, så roligt att det blev så:-))))
      Då syns vi där:-))
      Kram

  7. Ja men visst, att registrera ett företag är ju helt rätt! Det är inte alls så komplicerat som många tror. Dessutom tror jag att bara handlingen att göra det tar dig ett ytterligare steg framåt. Jag önskar dig verkligen all lycka i framtiden. Du och dina bilder är verkligen värda det!

    Vårgårda var ju riktigt kanon. Hoppas du såg Terjes program. Undrar bara ibland varför folk har problem med hans bilder och framtoning. Träffade flera som redan i förväg deklarerade att de minsann inte skulle gå på Terjes bildvisning. Avundsjukan är stor ibland. Det blev ju fullt i alla fall och det talar väl sitt tydliga språk.

    Kram

    1. Jo jag trro det blir bra att göra detta:-) Tack Gert för ditt stöd i frågan!
      Va..? Sa dom så?
      Hmm märkligt.. fick du någon förklaring till varför?

      Självklart gick jag på det – det var ju det jag väntade på i foajén där vi möttes;-))

      Kram

      1. Jo, några var bestämda på den punkten, men jag antar att det är så när man som Terje sticker ut hakan och vågar göra lite nya saker och dessutom står för det. Alla kan ju inte älska alla här i världen:-)

  8. Märkligt om så är fallet. Nyskapande är aldrig fel – tvärtom mycket nödvändigt!:-)
    Och kan man få inspiration av en förläsning så tacka inte jag nej.
    Är ledsen för att jag inte hann med de två innan, men att hinna dit till strax inna 11 – där gick min helggräns.. sömnen är A och O för en urlakat troll.
    Enligt vad jag läst på terjkes blogg bore man även sovit över för att umgås o bli en av ”dom” – kanske nästa år:-)

    1. Håller fullständigt med dig angående nyskapande.
      Klart du skulle varit med på festen, fast då är det risk att du blivit ännu mer utlakad:-) Vi ses i baren nästa år!

  9. Stort Grattis till detta Anna!!
    Riktigt roligt att du tar det här viktiga steget, jag har haft samma tankar men inte fått tummarna ur ännu. Vad kul att dina bilder har väckt intresse hos den amerikanska bildbyrån, hoppas att dina bilder får den uppmärksamhet dom förtjänar. Du och dina bilder har en stor konstnärlig potential som jag är övertygad kommer att finna en stor kundkrets.

    Jag lyfter på hatten och önskar dig stort lycka till med allt som ska hända – spännande fortsättning följer!!

    🙂

    Mvh, Jörgen

    1. Hej Jörgen:-)
      Oj har inte DU det?
      Det var jag HELT övertygad om att du hade, men det kanske inte är så vanligt ändå som jag tycks tro bland fotografer..
      Det verkar ju inte vara så komplicerat att ha en egen firma som jag förstår.. det ”händer” inte så mycket.
      Stort tack för förtroendet, men om det blir kunder eller ej låter jag nog vara osagt hehe, att däremot dra av för utgifter och kvitta mot inkomsten är inte helt fel:)
      Kameror o objektiv är nog dyrt som det är ändå…

      Jag niger fint o tackar för hattlyftet;-)
      //Mvh Anna

  10. Spännande Vittran går in i en ny fotografisk era :)) Till en mera professionell inriktning 😉
    Detta steg som du tar är ju också ett steg i den fotografiska utvecklingen och skänker nya dimensioner i ditt fotograferande, iom att bilda eget så underlättar det mycket för framtida försäljningar och praktiska göromål runtomkring detta.
    Roligt och spännande 🙂 lycka till nu och att det går bra, vilket jag inte har några som hellst tvivel att det kommer att göra. Fattas inget annat med tanke på alla underbara, fantasifulla, spännande bilder du skapar. Måste vara många som vill ha dessa STORT!! på väggen så man kan njuta av dem i fulla drag….
    Detta inspirerar mig att få ändan ur vagnen och själv starta något 🙂

    Ha de bäst !!

    Mvh Kalle

Lämna ett svar till cecber Avbryt svar