Jag grämde mig hela vägen hem..
En härlig eftermiddag som jag måste offra till förmån för föräldramöte på skolan. Tja det måste ju gå, men det smärtade till inombords av ren frustration över att inte kunna ligga platt på mage och fånga det varma låga ljus som hösten bjuder på nu – istället.
Jag fick dock utlopp för min fotolust under ett par få stressade minuter i trädgården. Yngste sonen lirkade fram brödrosten under tiden jag bökade runt där ute och där rosten var framme fick jag slita mig tillbaks in igen – attans..
Det ruttnas ihop lite här och var och blad skiftar ton till rött, gult och orange som t ex här genom ett gulnande rabarberblad och ett hål som visade ett brunare löv i bakgrunden:
Till och med barren på min tall hade färgats orange in mot stammen. Den stod lägligt till och om jag bara kröp in under så nog fick jag med ljuset som silades mellan barren. De där barren växer ju i lager om varandra och det typiskta makrofenomenet med ”skit framför och skit bakom” föll sig ypperlig just då:
Ulmestrand's Blog 
Så fina bilder. Jag njuter!
Tack så mycket Caroline:-) Roligt att lite barr kan väcka känslor, fast det kanske snarare är ljuset som ”gör” bilden iof, med lite ljusskiftningar och olika nivåer i motivet kan det mesta bli rätt häftigt egentligen:-)
Precis. Det är inte bara barr. 🙂
Man kan ju nästan tro att du bor i edens lustgård Anna 😉 Sabla vackert. Sabla duktig är du.
– ser fram mot Vårgårda! Tror att dina bilder gör sig i stort format!
/Mats
Vad du är rar. Tack Mats!:-)
Men det gör vi väl alla iof? Bor i edens lustgård alltså:-)
Vi människor har ju makten att skapa vår egen himmel eller helvete..
Men nog är moder jord rätt underbar när hon vänder den rätta sidan till – då är det allt ett himmelrike på jorden:-)
Vi synes o höres;-)
/Anna
Härliga ”tallbarrsbilder Anna”.
Tack Gert:-)
Det är väl inte världens bästa foto kanske, men var glad att jag hann fånga något alls under de få minutrar som jag hade på mig..