Visst anses det ofta som fullt att vilja vara som någon annan? Till och med att vilja kunna se som, utföra som…Det är lite skamligt och ses nästan som ett tecken på dåligt självförtroende. Du skall vara nöjd med det du har gastar den svensk jantelagen. Men säg den fotograf som inte hänfört sett på när de stora mästarna drar sina föredrag, när Hans strands bilder ses stort och man kan se varje mikrometerbit med galopperande islandshästar och flygande fåglar över ett kreativt konstverk. Eller den huggande kobra som Mattias Klum uppvisar..? Ja jag skulle vilja vara som han och ha den isen i magen, men vet jag aldrig aldrig i hela mitt liv skulle kunna utföra de. Jag är för rädd och harig helt enkelt!!
Men vill slå ett slag för viljan att utvecklas och att uppnå den insikten genom andras foton. Jag är först att erkänna att jag tittar ALDELES för lite på andras bilder! Jag tycker aldeles för mycket om att fotografera och ägnar tyvärr tiden mest åt det. inte uteslutande, men mest.
Vilket är synd..
I lördags hade jag äran att få uppleva Håkan Dalåkers enastående foton live i hans inredda fotoatlejé. Han hade varit snäll nog att förvalta en banderoll åt mig och nu var måttet rågat, mitt eget skräp får jag allt ta hand om själv efter x antal månade var skämsfaktorn helt enkelt för hög ….men dra mig baklänges vilken upplevelse att se dom bilderna! Jag är väldigt glad att jag inte sprang iväg som mitt vanliga stressade jag hade gjort, utan klev in och skådade underverken. Bilder kan ni se på nätet här, här och här, men de måste faktiskt ses stort, för den detaljrikedom, lyster och 3D känsla man fick ges inte rättvisa på en lågupplöst webb-bild – långt ifrån. (Dock ligger enligt mig inte de bästa bilderna på nätet – vad jag kan se) Men med insikten om hur fantastiskt bra bilderna var är jag också övertygad om att om inte alla så många många ler kan få se dessa underverk live i en framtid. Så bra var dom…
Iaf – jag blev så till den milda grad inspirerad att jag ville med.. Självklart blev det pannkaka *s* men att överhuvudtaget få ”lusten” att ge mig ut i becksvarta natten och fota på 8-10 sekunders slutartid och stå blickstill i ett antal olika poser för att få en slags hemmagjort multippelexponering – tackar jag Håkan för. Jag vet nu hur fruktansvärt svårt det är och vilket enastående hantverk han utfört..
Till skillnad från mina är håkans tagna med en analog Holga kamera och alltså är en serie med flera exponeringar på samma bild – därav också den ruggigt bra skärpan som fanns i hans bilder. Något som en skakig 40 årig kärring med bultande hjärta absolut inte lyckats åstadkomma mitt i natten på frihand 😉
MEN.. jag hade kul.. och inte minst – kicken av att få se bilderna så stort live var magiskt. De är faktiskt de absolut bästa bilder jag någonsin sett.. i hela mitt liv.
Så.. bra.. är dom. Och inser att jag aldrig KOMMER kunna ta sådana där kort, det kräver kunskap, seendet, erfarenhet och inte minst utrustning…. Men vet ni? Jag nöjer mig mer än gärna med att beundra och applådera ett sant konsthantverk, vilket han bemästrar med den äran!
Ulmestrand's Blog 
Jag tycker du har utvecklats bra utan att titta på hur andra fotografer gör, skaffat dig en egen stil.
Jag tror att man efter en tid hittar det man brinner för och blir bra på det och är inte risken med att kika på andra att man till slut tar bilder som redan är tagna eller liknar dem?
Så jag tycker det är bra att inte titta på hur och vad andra gör, köra sitt eget race så länge man gillar det man håller på med.
40 årig kärring? Ser ingen sådan 🙂
Tja kanske har man det, men är det då inte en fara att fastna i gamla bekväma hjulspår? Det man gillar gör man ju och det förändras inte för att man väljer utvecklas eller utmana sig själv:-) Att våga pröva på nytt är nog aldrig fel, kanske finns det något som leder vidare till något nytt och änu mer tillfredställande inom foto? Färdig vill jag iaf inte bli – någonsin:-)
Men med det sagt måste jag säga att jag INTE kommer försöka mig på en bana som Håkans – absolut inte *s* Men det var roligt att försöka och det kändes busigt värre att smyga i hamnen kl 1 på natten ensam. Jag fick allt ett par onda blickar på mig må du tro – haha.
Nä inte konstigt du inte ser henne -hon smyger ju runt i hamnen om nätterna – haha;-)
Mm och i fel hamn också 🙂
O shit vad glad jag blev att läsa detta. Speciellt när det kommer ifrån en som verkligen kan få till det i sitt skapande. Bilderna kommer att publiceras tids nog. Hoppas på en samarbetspartner som jag skall träffa i dagarna. Sen är det som du skriver att bilderna görs ingen rättvisa på datorn. De skall ses live i stort format. Vem vet snart kanske de får en hedersam utställning vilket jag tror och hoppas.
Tack och kram.
P.s det är stort att lyfta personer som du gör men som jag sagt tidigare du har ett stooort hjärta
Måste ju tillägga att det är klart intressanta skapelser du fått till ovan.
Riktigt läckra bilder. Påminner lite om Fällender – men med Dalåker-avtryck. Snyggt!
Visst gör dom? MEN med skillnaden att man känner igen sig, det är klassiska göteborgsmotiv där man utan tvekan ser var man befinner sig.
Det ÄR Göteborg – fast utan det fula *s*
Felländers verk är mer….. komprimerade enligt mig. Det är inte en unik stad jag ser utan städer som sådan med en massa skysprapor. Kanske är det enbart för mig som INTE varit jorden runt, jag vet inte om han är i hongkong eller i NY.
Vilket iof kan tolkas som speciellt och utmärkande med. han gör ju ett avstamp med sina bilder och visar det vackra i ”mänsklighetens” baksida – det är ju sannerligen något vi skapat som är högst onaturligt.
Tack Mats för att du kikade in o skrev en rad:-)
Mvh Anna