Jag hade suktat länge efter helgens utlovade värme. En värme som på lördagen uteblev och istället fick se sig besegrad av en illvillig tjock dimma som lägrade sig över Göteborg. Vid lunch tyckes dock himlen skifta lite i blått igen och en tur till Botaniska hägrade – en veckas värmebölja BORDE ha gett resultat kan man tycka men det enda jag fann var ett par blommande krokusar och en och annan barblommande buske i Rhododendrondalen. Ett resultat jag lika gärna kunde ha funnit hos grannarna hemma i området alltså…
Om jag funnit en humla invirad i en krokus står dock inte lika klart…
Och visst är det märkligt att man finner sådana där små miraklen lite då och då? För varför jag, varför där.. varför just då?
Kanske bör man iaf vara utrustad med ett närsynt snokande, annars skulle den lilla luddiga aldrig ha upptäckts så väl invirad som han var. Han frös den lille stackarn förstår ni och jag undrar inte på´t – det VAR kallt! När jag försiktigt försökte dela på kronbladen för att bättre se honom spjärnade han emot allt han kunde med sin lilla ”fot” – blomman var hans jacka och han sökte den värme blomman kunde ge. Eller också var han sjuk på något sätt – det kan ju vara så med.
Vi var nog rörande överens att det kändes mer som vinter än som vår i lördags!
Kanske var det gubben frost som hånflinade mot mig i kronbladen:
Någon vår får ni inte än på ett tag!
Rhododendron är alltid roliga och vi som sett på StarGate känner nog igen den här lilla filuren som i filmens värld bor i magen hos Goaould:
P min tomt fanns en stendöd liten gran. Jag hade gjort en chansning i höstas och satt ut den då jorden fortfarande stod utan tjäle. Förgäves kunde jag konstatera – granen var stendöd men dess röda barr kontrasterade fint mot vårens första blomma i rabatten
Och en get, eller bock hade tydligen placerat sig i bakgrunden denna gång:
Om kvinna i bakgrunden rider på en häst, eller har en fågel framför sig låter jag er som betraktar få bestämma själva:-)
Söndagen tillbringade jag med Peter Györffy och åt en av världens godaste BTL- mackor på Tylösands Hotell!
Lika bitande kallt var det då och dimman stod tjock till en början, men faktiskt försvann strax efter att vi satt oss till bords och strax efter såg vi havet igen.
Meeeeen visst kändes man sig aningens generad framför kameran… Det släppte dock strax då vi tjötade hej vilt om förgrund och bakgrund och reflexer – mer om det kommer framöver på Peter G: sida.
Ulmestrand's Blog 
Vilka underbara Bilder Anna. Hoppas allt är bra med dig
Kram
Hej EvaLena:-) Ja jag hoppas det med, har lite ”tjaffs” jag får besked om nästa vecka från doktorn. Då vet jag om det är ok eller inte
Kram
Knallserie bilder, Anna 🙂 Verkeleg flott!!!
Stort tack Geir, det värmer oerhört att du tycker det:-))))
Mvh Anna
Kanonfina bilder igen. Men Anna, dimma är ju det absolut bästa fotoväder som finns! Fast du måste kanske använda stativ:-)
Kram
Jo visst är dimma bra och för makro spelar dimma ingen roll, man är ju ändå nära? Men mörkret det förde med sig tvingade till högre iso och då blir jag lite putt förstår du;-)
Men nej då.. inget stativ för mig inte, en gammal hund ä man som inte kan lära sig sitta.. iaf när det gäller stativfrågan;-)
Kram
Som vanligt så blir man alldeles paff när man ser dina bilder. Gillar de väldigt mycket.
De 2 sista bilderna är enligt mig ett strå vassare men de andra är verkligen inte dåliga heller. Härligt att få sitta och titta på dessa två och få upptäcka olika saker i bilderna, fantasin flödar fritt, den understa bilden blir väldigt kyrklig, nästan som en ikon (tror jag det kallas) eller fönstermålning.
Vänligen Mats
Vad roligt att du gillade dom Mats:-) de 2 nedre har ju ett litet eget stuk, det där skit bakom skit framför som många fotografer är väääldigt bra på i mina ögon!!
Det är många kvinnor främst på fotosidan som anammat det där sättet och fotar exceptionellt bra, Margita Eriksson är t e x en. Jag själv vill helst försöka hitta figurer i min ”bakgrundsröra” – det är ju inte alltid man kan det, men här ser jag absolut 2 saker! Den stående ser jag klart formen av ett getansikte i bakgrunden och den liggande är ju en kvinna där bakom med sitt ljusare ansikte:-) För jag håller med dig om att kunna se mer – det ÄR väldigt roligt och man måste ju inte alls se samma saker som jag själv, bara man ser något;-)
Mvh Anna
Ska kolla upp hennes bilder, har väldigt svårt för att göra dessa typer av bilder men jag gör mina försök ibland. När det väl lyckas så blir det en bild som man håller kär på ett speciellt sätt. Den övre såg jag inte direkt geten men efter att ha sett på den några gånger så kommer den fram tydligare och tydligare efter hand, den undre såg jag direkt kvinnan som jag förknippade med ett helgon och då kom kyrktemat in i mitt huvud.
Vänligen Mats
Ja det är bäst att ha koll på Goa’uld, och hålla munnen stängd när man stöter på såna filurer på botaniska 😉
Dom 2 sista var underbara, fast jag ser inte någon get, utan en gravid ”Picasso-kvinna” med handen på magen 😉
En skön helg till dig 🙂
Ja just det ja.. goaoulderna går ju in genom munnen -uärk! *s*
En härlig tolkning – gravid kvinna? Det uppskattas:-) MIn bror väntar sitt första barn och jag får väl dedikera den till honom 🙂
Trevlig påsk vännen!
Hejsan Anna!
Ville bara titta in och säga att jag tycker att det här var en väldigt trevlig serie med bilder och jag gillar dina ”bakgrundsfilurer”. Men bäst av alla tycker jag att bild 3 med den hånleende gubben är. Du har bra ögon du! Ha det gott! /M
Tack så hemskt mycket Mattias:-)
Ja det var nog vårgubben som narrades tror jag.. för värmen drog sig snabbt tillbaka. Minus 8 har vi haft hela veckan på mornarna – hualigen!!!
Gick faktiskt en sväng på botaniska nu i veckan innan ett läkarbesök jag skulle till och såg alla förkrossade blommor som låg platt fall efter nattens frost.. det såg för sorgset ut:-( Men som tur är finns det ju nytt liv som kommer igen:-)
Glad påsk!!
Mvh Anna