Frestelser

Nu exploderar det ute! Det blommar och prunkar för fulla muggar! Färgklickar lockar om mat för insekter och småkryp. Gårdagens kvällspromenad genererade hundratals med spindelbilder, de rackarna kryper o kravlar överallt och nog har man har svårt att slita sig från sin lilla plätt när man väl börjat fota, men i naturens spindelskafferi finns det en sak man man vara säker på – mister det en står det dig miljarder åter!

Jag tycker de där små krabbspindlarna är rätt coola typer! Fega och snabba, men spännande att se på i sitt teaterspelande för det är lätt att tankarna går till Shakespears ”to be or not to be” när de små spindlarna sträcker ut sina armar…..

Änglar finns de med… är det dessa som kallas blåvingar;

Vad detta är vet jag inte alls säkert, men att det är ägg av någon sort förstår jag. Jag trodde först det var ett par små söta vita blommor, för intill den här kollonin fanns det en precis likadan ett par cm längre bort. Men genom makrot avslöjades de små kokongerna eller äggen..

Lejonhuvud:

Författare: Anna Ulmestrand

Fotograf med förkärlek till att kombinera ord med bild. I min blogg visar jag mer av mitt liv, mina tankar och tillrättavisanden till mig själv. En offentligt monolog, där jag om jag har tur.. kan få det till dialog med andra.

10 reaktioner till “Frestelser”

  1. Oj så många läckra bilder här! Den sista får mig att tänka på ”SvampBob Fyrkant”? Hehe.
    Annars var ju den lila med maskroskudde och den med ”spretiga” makrosfrön väldigt fina. Och det nästan ”målade” bakgrundsgräset på den översta. Genomlysta violen var också fin. Ängsviol?

    1. Svamp bob fyrkant? *s* Härligt!:-)
      Hmm Uj jag är dålig på arter, men det var en äng och en viol och den vad vild? Så förmodligen skulle jag gissa det är en sådan:-)
      Tack Bengt för att du skrev en rad här, det gjorde mig glad:-)
      Mvh Anna

  2. Det där att leta efter och se de små detaljerna.
    Något jag njuter av när jag är ute.
    Se’n går jag in här och får njuta av dina små detaljer!
    Härligt!

    1. Visst är det avkopplande att bara strosa i lugn och ro och njuta av naturens alla mirakel? Sen om man får något på bild eller ej är ju inte lika viktigt, visst händer det många gånger att det inte alls blivit något från turerna, men det är ju skönt att inte behöva ha den pressen?
      Som hobbyfotografer är vi fria att göra som vi vill med fotograferandet, helt utan tvång och så måste det vara för min egen del. Det finns nog med press och måste i livet i övrigt, när det gäller foto bestämmer ju man själv:-)
      Det glädjer mig att jag kunde sprida lite ögonfägring, även om den verkliga naturen ju är oslagbar;-)
      Mvh Anna

    1. Men jösse namn, fortfarande??? 😦 Din stackare!!!
      Usch det låter inget bra, fast det kanske bara är att dom har ont om folk? Det är ju semestertider.. hmm vi får hoppas det….

  3. Känner att jag inte har något vettigt att säga men det är så bra bilder att man tappar andan. Lejonhuvudet sticker ut och gör den till min favorit i denna serie bilder.

    Vänligen Mats

    1. Äshc inte måste man säga något egentligen- vi är nog rörande överesn om naturens storslaghet du o jag?:-)
      Så länge man står för sina ord och inte skriver från anonyma servrar eller under falsk namn uppskattas all diskussion och tips till inspirerande fotografer som ju du är.
      Kikade precis på ditt senaste blogginlägg i min inbox – liljeonvaljerna och njöt i fulla drag.
      Abstrakt gillas å det starkaste självklart, men även underifrån var härligt vacker den med.. Har lyckan att kunna ta in ett par från trädgården för att fylla huset med doft. Inte för mycket förståss då minstingen är allergisk och därmed extra känslig mot doft o pollen överlag…
      iljekonvaljbilder kan man dock njuta av till fullo utan nysattacker:-)
      Lejonet och jag tackar för påhälsningen:-)
      Mvh Anna

  4. Via fotosidan och intervjun med dig om makrofotografering hittade jag hit. Var lite less på att jag ofta fotar med makro och oftast växter… Men bilderna på bloggen gjorde att det kändes helt OK igen 🙂 Bilderna tjänar som inspiration.

    1. Ja för tusan! Naturen är ju verkligen kreativ om något med sina skiftningar och årstider?:-) Kanske fastnar man ”bara” i sina invanda mönster ?
      Det är ju ok det med iof, men om man lessnar som du skriver är det inte bra – då glädjer det mig att du vill på´t igen:-) Om det inte vore för dom där fästingarna skulle man ju kravla där jämt om man kunde *s* Vad roligt att du kikade in här Carina – stort tack för din kommentar
      Mvh Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: