
Så kom då den älskade solen med sin värme till slut! Som man längtat och som man njöt!
Syskonens 50-årskalas kunde inte fått ett bättre väder!
Är det inte märkligt det där hur snabbt man vänjer sig vid saker och ting? Ett par timmar med sol så känns det som om vintern, mörket och kylan aldrig satt sin fot i vårt avlånga land.
På sätt och vis önskar jag att man inte vande sig, utan att man blev lika förvånad varje dag något positivt inträffade som att solen sken för att riktigt kunna suga musten ur detta gottiga!
Jag gillar inte att vänja mig kan jag konstatera när minnesbilderna från småbarnstiden blir allt diffusare. Om jag inte hade vant mig vid den tiden skulle kanske minnet vara klarare..?

För som jag önskar att man kunde resa tillbaks i tiden, tillbaks dit en liten stund!! Spola tillbals sitt mentala band och bara vara där.. tilbaks till mysiga frukostar med yoghurt med kanelsocker på som glatt mumsades i av hungriga söner… Till kramar och kiknande skratt och busträning. Tillbaks till då pojkarna glatt satt i mitt knä och kurade ihop sig när vi såg på bollibompa eller dr snuggles. Mina idag nästan vuxna söner sätter sig inte gärna i knät på morsan idag. Tja, den ena kanske skulle det men jag skulle nog bli manglad rätt fort;-)
Men på sätt och vis kan vi ju det, tack vare film, bilder.. muggar som dom åt ur. Minnesbilder vilket vi alla som håller i en kamera eller Iphone ägnar oss åt på mer eller mindre daglig basis. Det ÄR inte så dumt det där, konstaterar jag när jag då och då kikar på inspelade filmer från småbarnsålder. Att filen är urusel och både rullar och brusar gör märkligt nog inte så mycket. Att bara påminnas om och därmed få en minnesknuff i sitt inre räcker ju rätt långt. Bara att höra deras röster får mig att stortjuta framför tv:n.
Det är inte alltid kvalitet på produkten som spelar roll – utan innehållet som får oss minnas.

Tänk på det nu till helgen när värme och sol förväntas försvinna. Vi får nöja oss med att minnas ett par dagar, med alla säkerhet kommer den igen – värmen

Underbara bilder som vanligt! Den sista är helt magisk!
Jag är förvånad själv över hur förvånad och barnsligt nyupptäckande jag är varje dag för solen, naturen, insekterna, det fina! Även det onda ger mig nya överraskningar och sensationer varje dag! Jag trodde aldrig jag kunde känna så…eller tänka så! Speciellt känner jag så på hösten när den är som vackrast! Hur förbenat vackert allt är och hur ljuvliga höstfärgerna brinner över naturen! Men visst vänjer man sig…det är en daglig lunk som också finns där…och bara segar sig över allt!
Jag önskar dig en skön helg med mycket njutning! KRam!
Åh, vad jag tycker om dina bilder och dina texter. Du har förmågan att fånga det lilla i vardagen och kunna sätta både bild och ord på det.
– Halloj i väster.
– Sista bilden är helt underbar !!!
– Ha en fortsatt trevlig helg !
Hälsar Henning och Blondin-Ida…:o)
Trevlig text och foton i kombination. Spännande! Sista bilden blev min favorit 🙂
Min favoritfotograf genom tiderna och det är många år det……………..lycka!!