Jag är en känslomänniska och känner mig hemma i livets alla toppar och dalar, men en sak jag inte blir vän med är grusade förhoppningar!
Hur irriterande är det inte när suktan efter värme och vår gång på gång slås i spillror. Men jag vet, den kommer ju till slut – värmen! Och när den väl är här hos oss känns det som den aldrig varit borta märkligt nog. Det där förunderliga nuet är verkligen flyktigt, men ack så intensivt när upplevelser väl sker. För nuet i sig själv – det sker ju konstant! Man har bara inte vet på att ta till vara på det som man borde.
Men sätt en kamera i min näve och nuet existerar i allra högsta grad. Dock inte det ”nu” som resten av omgivningen lever i.
Men helgerna är det ”nu”när jag är mig själv närmast.
Det har varit ett par helger med ett par tillfällen för nu. Ett par kalla nu och en varm solig.. Nu senast i lördags stötte jag på ett par första tappra vitsippor som trotsade kylan, bilder på dom kommer dock senare.
Jag vill istället presentera de små kloka huvuden som med sitt röda hår trotsar markfrosten, för att den fanns på sina ställen i Surte märkte jag.
Ett vakande öga…
Obstinat tupp:
Det lilla livet börjar…
Blöt flodbädd:
Frusen flodbädd:
Torkad flodbädd:
Ulmestrand's Blog 
Hej Anna 🙂
Tänk att vanlig mossa kan vara så färgglad och gömmer så många roliga filurer 😉
Du ser de alltid de små finurliga figurer. Det verkar att de ploppar upp speciell för dig.
Härliga bilder, njuter och ler 🙂
Ha det fint
Halina
Hej Halina:-)
Nja, det vet jag inte – jag tror de dyker upp för alla, men kanske söker jag mer efter dom….
Jag blir iaf lika glad de tillfällen då dom dyker upp om det så är för mig eller för någon annan:-)
Tack för att du kikade in och ha en go o fin påsk!
Mvh Anna
– Halloj i väster.
– Makalöst vackra bilder !
– Ha en fortsatt fin vecka !
Hälsar Henning och Blondin-Ida….:o)
Halloj i öst!
Roligt om dom uppskattas, men ute är väl ändå alltid bäst – hoppas du och alla får en fantastiskt påsk med många promenader o frisk luft:-)
/Anna