makro – Sida 9 – Ulmestrand's Blog

Som smör

Fint som snus brukar man säga, men då snus inte faller mig på läppen (haha) fördrar jag att uttrycka mig med fint som smör istället.

Och mycket har det blivit av den varan under julledigheten, smör alltså.

En av de allra ljuvligaste kakor någon smakat lagar min mor. Sansrival heter den och bakas enligt ett mycket gammalt recept – hälften smör och hälften kärlek. Den är dödligt god!

Fint som smör tyckte jag det var att snubbla över den gamla presenningen ovan.

Varför detta smörande nu kanske ni undrar? Äsch inte vet jag – något fick man väl prata om för att leda in på det material som användes till bilden nedan.

Det man ser är alltså smör och dess mönster när det föll av kniven

Äntligen!!

Herr frost kom på besök och den efterlängtade kylan kom med råge.

När väl isen dyker upp finns inga gränser för hur mycket motiv det finns att hämta! Så mycket motiv och så lite tid!!!

Och ett par snöfria men kyliga dagar bjöds vi här på västkusten innan det vita täcket satta stopp och passade självklart på att fotografera både lördag och söndag fram till kl 3 då mörkret tvingade mig till reträtt.

Och tja isen finns ju där än, men den döljs effektivt. De senaste dagarna har det snöat näst intill nonstop men vart snön tar vägen vete sjutton? Det snöar o snöar men blir bara ett par cm, det borde vara mycket mer med tanke på snöfallet.

Oerhört vackert är det iaf, detta snöfall.

Titt som tätt kommer jag på mig på jobbet med att drömma mig bort. T om tåget som dundrar förbi utanför fönstren skapar skönhet utan dess like när snön virvlar upp i dess spår. Lätta som fjun är flingorna som dansar runt då minsta vindpust skakar liv i dess väsen. Inget skrikande ljud uppstår vintertid heller som det alltid gör på sommaren – detta grälla skrapande tjutande ljud från stålhjul som gnisslar slipper jag väldigt gärna. Nu är det dovt och tyst…

Ett skådespel utan dess like, aldeles gratis för oss att njuta av! Det är ju bara att kika ut genom fönstet:-)

Naturen ÄR i sanning den största konstnären….

Om man bara kunde kombinera snö med värme? Och sol…. och ljusa kvällar;-)

Ålands Fotofestival

Så var en fantastiskt helg till ända..

Som vanligt har vardagen hunnit i kapp och överöstat, burdust tagit minsta minut i anspråk.

Tid har således helt enkelt inte hunnit för att redovisa denna helg som berörde iaf mig väldigt mycket.

Inte minst att få ta del av föreläsarnas otroligt inspirerande bilder.

Jens Assur som gav oss åhörare en välbehövlig spark i ändan med bilder som visar inte vart vi är på väg utan var vi är idag, det var fantastiskt vackert skildrat men ingen positiv prognos vi såg målas upp…

Mats Andersson visade sina kreativa Bauerbilder, Heikki Willamo med så makalöst konstfulla foton av skogen och Mats Alfredsson som visade sina härliga gatufotobilder, en genre som kräver ett vänligt sinne och en i magen för att hantera.

Utöver dessa herrar rann ett bildspel med Andy Horners fantastiska naturbilder mellan föreläsningarna.

Inspirerande var bara förnamnet!

Och så då denna härliga Lena Wilsson från Obscura fotoklubb.

Sicken kvinna?! Vilket strålande humör, positiva attityd och välkomnande famn!

Fullt ös från början till slut! 🙂

För att inte tala om de bilder vi fick äran att se från fotoklubbar i den tävling som rådde sinsemellan. Fotoklubben knäppisarna var hängivna sitt fotograferande minsann – på söndagen hade dom kastat sig ut i ottan för att fotografera, medan ett par av oss andra begav oss till Ålands fotomuseum som var något enastående!

Visst fanns där digitala kameror men styrkan och mängden låg i den ”gamla tidens” kameror med papper, vätskor, kameror i mängder! Blixtar, filmrullar – ja det som inte fanns där existerar nog inte.

På lördagens eftermiddag då vi föreläsare gjort vårt tog jag min lilla kamera och gick ut i snåblåsten. Det var inte många plusgrader och dagarna mörkna minut för minut – som de skall i Finland;-)

Färgskalan blev därefter, men jag föll för denna själständiga lilla ö! Mönster och former överallt – om det så bara är i en plåtskiva på bryggan:

Tidigare på dagen rann färgskalan åt ett betydligt annorlunda håll. Vi smet iväg maken och jag till hesburger (har jag för mig det hette? Ålands motsvarighet till McDonalds) och ute på parkeringen fanns en damm och löv som fick mig sukta och självklart ta ett par kort.. eelr två.. eller tre….

.. och i mellanpauserna kan man fotografera sin egen bok:

Den här lilla skrotten fanns utanför Fotomuseet:

Men vägen hem var rätt trökig tycker jag. Vet inte varför men ditresan gick betydligt snabbare!! Hem fick jag nästan spader och gick ut på däck i blåsten och fotograferade istället:

Och när solen kom fram tackade man för de naturliga speglar som skapats under färd:

Och tja, lite annat har man hunnit med också, en sväng till mina kära föräldrar där naturen alltid är spännande:

Och sist men inte minst – naturens egna trägubbe!!:-)

Gråtande grön hosta

Många i min omgivning fräser och snorar hej vilt. 2 i familjen lider av allergi och har det tufft nu:-(

Det känns fruktansvärt orättvist att man själv kan gå utan problem i midjehögt gräs utan minsta snuvtendens och tillägnar den gråtande hostan ovan till er som just nu dras med detta elände:-(

Hosta eller mer känd som funkia vars ljuvliga bladverk bjuder på mycket spännande med sin snäcklika mjuka form. I min bild ovan hade det precis regnat och dropparna hade hamnat så att det såg ut lite som ett gråtande ansikte tyckte jag.

Jag har inte hunnit fotografera så mycket för eget bruk under helgen, men har haft fantastiska dagar ändå med mycket nya intryck!

Filip, en nordisk bjässe på närmare 2 meter har jag umgåtts med under 2 dagar och har haft JÄTTEROLIGT!

Svettigt, nervöst.. med skrattanfall och vansinnesutbrott javisst, men jöööööösses vad kul! Och så mycket jag lärt mig om moderskeppets utrustningar och arbetssätt! Vilka fantastiska människor med enorm kapacitet!

Jag har krypit och kravlat och försökt förklara vad jag menar med mina påståenden och tips (inte det lättaste konstigt nog – men precis som när man kör bil går det av sig själv, att plötsligt fundera på vad du gör, hur och i vilken ordning blir plötsligt svårt)

Nu skall det ”bara” sättas ihop till en enhetlig filmsnutt som jag tror kan bli riktigt bra för dig som vill lära dig hur makrofotografering fungerar på ett enkelt okomplicerat och inte allt för tekniskt sätt, samt vad man bör tänka på.

På minneskorten fann jag ett par bilder jag inte sparat ner och fyllde även på med nya under ett uppehåll i regnandet under helgen.

Blåbärsblomman ovan var fotograferad för en vecka sedan men nu är de flesta blommor redan borta.

Det går fort nu, väldigt fort. Amerikanska bär har börjat bildats och gräsmattan svärmades av ondsinta trädgårdsbaggar, jag får alltså inte se min gröna matta särskilt grön länge till. Dom där rackarna äter upp gräsmatterötterna och fåglarna rycker sedan upp gräsmattan för att komma åt de läckra larverna:-( Nu är gula hinkar med vatten och en droppe yes utplacerad då dom dras mot gult, men hittills har bara andra småflugor ramlat i – inte en enda bagge *suck*. Vi försökte förra året med att vattna ut något som hette Nematoder, ett slags bakterier som äter upp larverna – förgäves, det var helt utan resultat skulle det visa sig. Medlet är ganska dyrt och då känns det betydligt bättre att köpa ett antal plasthinkar för en billig peng o ställa ut – ja förutsatt att det fungerar då *s*

En grön hosta som flinar lite skadeglatt likt hajen som inte äter kött i Hitta Nemo -”Helleou”:

Lupinerna finns kvar ett litet tag till. De är trogna och blomma om o om igen, det är härligt! Men när dom väl försvinner går det fort – så passa på alla fototokiga och hitta era egna hjärtan (och fötter) därute:-)