Grebbestads pärlor

Ahhhhhhh! Att med kameran kunna botanisera i min systers trädgård är en fröjd för själen! Sannerligen!

Det är nog inte så mycket trädgårdens artrikedom eller storlek som  det faktum att det faktiskt är min syster. Detta faktum möjliggör därmed tramp i rabatten och krypövningar långt långt in bland blommor o blad. För jag menar, hos vem annars än sin familj gör man så?

Självklart är man så försiktig som det bara går men hyfs och fason förbjuder det man (jag) så gärna annars vill göra ÖVERALLT när blommor och insekter uppenbarar sig. För attans vad det kliar i fingrarna när man går och söker med ögonen och kameran på Botaniska trädgården i Göteborg t ex!

Det skulle kunnat bli SÅ HILMA BRA! Om man baaaaaara kunde gå/krypa/kravla lite längre in/under eller över. Men *suck* det får man ju inte. Minnet av den barska vakten som höll på att explodera då jag lade mig pladask på en gräsmatta som tydligen innehöll mer än bara gräs satte skräck i kroppen och tar numer det säkra före det osäkra när det gäller den parken *s*

Hos min syster är det mer eller mindre fritt fram för lilla Anna däremot. Med sällskap av hennes hund Freja lusläser jag glupskt varje millimeter av trädgården. Hon vet redan nu att det där måste bli avklarat innan det går att få ett vettigt ord ur hennes lillasyster. Och med jubel och tjut intill komposten förstår hon att det blev napp, en torsk blev det denna gång. Inte så stor dock, knappt mer än 15 gram men det räckte för Annapanna:

Det vill till att ha långa ben:

Dagen efter gav vi oss alla ut på havet och mötte nya pärlor, denna gång från rössholmen en skiftande liten ö som kryllar av illrar! (Vi fick t om besök av en liten söting som snabbt gömde sig bakom närmsta sten) Ungarna badade i kapp, gubbarna jämförde båtar och jag själv sprang fram och tillbaka över ön för att njuta av varje spricka och vattentuss ön erbjöd.

Nerfallna blomblad på marken fotograferad genom blommorna:

En blåklocka låg så lockande på marken under en rejäl torva solbelyst gräs: