Kylan hälsade på ett par dagar. Det var nästan så man kunde känna julstämning spira i kroppen!
Kylan var tillräcklig för att tvinga morgonsura bilister skrapa frostig hinna, men inte nog för att ge diamanthårda hinnor på sjöar. Herr frost försökte sitt yttersta dock; under mitt sedvanliga besök i Surte såg jag hur sjön började transformeras till något hårt i kanten, men nu ett par dagar senare utplånar 8 plusgrader effektivt alla försök.
Frosten målade fallna träd ljuvt blå i skuggpartier:
Den lilla frost som kom smälte snabbt vid solens värmande strålar:
Vid surte hade en rotvälta klätts in i vitt, men det var inte frost utan fjädrar. Förmodligen hade en rovfågel ätit din middag där:
