Konst finns överallt. Ett ständigt pågående vernissage, högst unik för den betraktare som väljer betrakta för stunden.
Märkligt då att vi ändå tycks behöva en fysisk hand för att se vad konst är? Åtminstone för någon – annan.
För mig är det ultimata konstverket universum, med vårt jordklot som det för oss fysiskt synbara verket. Uppstyckat i smådelar är dess konstinnehåll än mer fascinerande.
Det ena påminner om det andra, som påminner om det tredje. Atomer är väl alltid atomer?
Ändå blir det så märkligt spännande och kreativt – av sig själv.. eller?
Illustrerad Vetenskap är väl lite som vetenskapens hänt extra där det publiceras div tekniska nyheter, (dock ofta utan komplett information och bakgrund).
Denna blaska slukar jag själv alltid girigt till frukosten! Och gång på gång dyker temat med igenkännande upp, hur saker o ting ser ut som varandra…. som t e x dessa sjögräs som det vimlar av bland pölarna på västkustens alla klippor. Nog påminner det lite om kromosomer och amöbor men är på tok för stora:
Man undrar hur många salt tårar som finns i dessa salta pölkonstverk…? För mig ser det ut som universum och glaxer i den övre och ett landskap nederst.
Mänskliga havstulpaner – kanske på väg att bli klippta då bara huvudet sticker upp:-)
Även ormbunkar växer på salta klippor, genom dessa får man ett bra filter:
Svanfjäder som hamnat i geggan:
Tångkreation av moder natur her self:
Genom farlig loka tronar ofarligt motiv:
Fler än jag uppskattade vår ötur. För en gångs skull var det lite trevligare rester från dessa fjäderfän jag snubblade över, spännande fågelspår hade lämnats i geggan:
Ulmestrand's Blog 
Härliga bilder. Du ger mig inspiration
Vad kul om så är fallet, tack så mycket, det värmer att höra:-)
Mvh Anna
Vilken underbar natur vi har som kan bjuda på så mycket vackert! Så snyggt fångat av dig.
/Lena
Visst är den helt otrolig naturen.. man häpnar. Många gånger känner jag mig som han i Avatar du vet? Som förvånad ser på sin omgivning hur j-vla vackert det är…
Haha… ja han däruppe, den där guden, han har nog bara kopierat och återanvänt så mycket som det går… Näe skämt åsido – roligt att du sätter ord och bild på något jag tänkt. Saker är lika fast olika och olika format. Känner också igen förvåningen som han i Avatar upplevde. Förundras ofta hur fort omgivningen färdas och hur lite de verkligen har sett. Funderar på hur ska man få dem att stanna upp, förundras och börja förändra sina liv som vi behöver för att ha kvar det förunderliga…
Flåt 😉 Du fick mig att snöa in i sköna tankar… Orden började flöda – tackar för det! Känslan ska användas 🙂
Kram
Ja han heter förmodligen hen iaf – om hen nu finns. Gaaah….Jag kan inte sluta irriteras över människans förmåga att göra allt till sin avbild!? Tror det är det jag faktiskt reagerar mest över i mitt aversion mot religionen. Som om människan med dess vilja skulle vara riktlinjer för resten av universum? Vår liv är det normala – allt annat – onormalt? Hmmm
Jag håller så med dig i viljan av att få de som inte brukar – att se just naturen. Jag har länge haft en önskan om att bidra på något sätt till rehabilitering av långtidssjukskrivna och utbrända som INTE ännu insett hur läkande naturrvandringar, skapande och full fokusering på en enda sak – är. Jag vet inte om det någonsin blir verklighet av mina drömmar, men det är verkligen något jag skulle vilja ägna mig åt. Som tack till det som fick mig själv bli läkt.
Haha, massor av tankar här med som bollades tillbaka tack vare dig:-)) underbart! tack för det Carina – ha en härlig dag med känslor och med ord, jag tvivlar inte på att du gör det bästa av dem:-))
Kram