Jag är märkligt nog ytterst alert på mina vandringar i skogen! Jag tycker det är GÖRSPÄNNANDE att gå in i en skog! Hjärtat slår plötsligt fortare där jag tassar fram och om jag kunde skulle öronen spetsas.
Det är inte så att jag är direkt rädd för vilda djur, jag har bara en enorm respekt för deras liv och vill INTE klampa in på deras revir. Som den mor jag är vet jag så väl att man inte vill ha främmande varelser som klampar in på mitt revir eller hotar mina barn?
Mina sinnen skärps till sitt ytterstade tillfällen då jag ser tecken på nyuppkrafsad mark och förnimmer en märklig doft i skogen. Just exakt så var det i söndags då jag tog mina steg in i en närbelagd skog. Men som ni övriga fotografer vet blir man lätt disträ när man hittar sina guldkorn som jag upplevde detta träd vara….. jepp, där stod jag i godan ro i regnet och knäppte kort efter kort i skydd under en gran och märkte inget av det som komma skulle. Det var först när det krasade till aldeles bakom mig som jag vände mig och och fick syn på det mörkbruna varelse som bara någon meter bort sprang i full gehu rakt mot mig!
Min hjärna hann inte tänka ett dugg, än mindre registrera vad det var för djur innan ett djävulslkt skri genljöd i skogen.
Inget dåligt sådan, utan ett gällt högt fasansfullt, som med all uppenbar tydlighet skrämde vettet ur hundens matte!! För den mörkhåriga kvinna som hoppade en meter bak i blotta förskräckelsen stod nu och kippade efter andan med handen över sitt bultande hjärta. Det tog ett par sekunder för mig att inse situationen, att det INTE var någon skenande grävling eller vildsvin so for emot mig, och kunde inte annat än att börja gapskratta och självklart – be om ursäkt till både matte och hundstackarn (som märkligt nog inte verkade bli särskilt rädd utan sporrades snarare till att hämta en gren.) Men jeeeesus vad rädd jag blev!!!! Och dom;-)
Jag kan alltså lugna mig själv nu med vetskapen att jag omedvetet kan skydda mig själv med min supertalang – vrålet!
Hälsningar från den glada svampkatten:-)
Ulmestrand's Blog 
Så fina bilder som vanligt! Och fick mig ett gott skratt av din berättelse! 🙂
Kul att dom gillades – jag själv blev fruktansvärt generad och skrattade som en tok därinne samtidigt som jag klappade hundstackarn.
Hemska människa vråla till så…;-) Men han var ju go o glad ändå…..
Härliga och inspirerande höst bilder!
Nog kan man bli skrämd i naturen som tur var här var det ju denna gång en vänligt sinnad liten hund. Själv blir jag sällan rädd i skogen men en överraskning skrämmer alltid oavsett om man är rädd eller inte…
Ha det bra,
Erik
Hej Erik – kul att du kikade in 🙂 Nej det skall man väl inte bli heller egentligen, naturen vill ju inget ont:-) Men visst är det ju så, att bli överraskad kan ju vara jätteotäckt?! (eller kul iof – om man är på det humöret). Idag höll en bil på att köra in i sidan på vår bil och nog kom vrålet då med rent instinktivt… DET var inte kul dock,-) Ha en fin fortsättning på helgen, mvh Anna
Vilken härlig energiboost jag får av dessa fina bilder! Och ett gott skratt också, kan se framför mig hur det såg ut och lät haha☺
/Lena
Haha, tja det är alltid kul om man kan dela med sig av sina dumheter;-)
/Anna