A nasty nature

Oktober_au_jelly_2_s
Jellyfish sensation

Det är ju fullkomligt naturligt brukar vi ibland säga för att släta över något vi egentligen anser vara mindre trevligt, något som ändå ibland måste ske.

Naturligt säger någon, äckligt säger en annan. Våra personliga preferenser färgar våra intryck och skapar en känslomässig spiral av livet. Upp eller ner? Valet är vårt.

Maneten i bilden överst fångade mitt intresse där den låg upp och ner på stranden i Grebbestad. Maneter har kommit att bli ett favoritmotiv för mig. Det är ”bara” tiden och tillfällena som inte funnit i tillräcklig utsträckning.

I bilden ser jag svepande tyg i mjuka koraller, som en mjuk skön välkomnande famn. Man kan också se inälvor, organiska delar och genast blir kanske upplevelsen smått… äcklig?

Oktober_au_MG_0454_s
Butterfly leaves
Oktober_au_MG_3964_s
Gasping hands
Oktober_au_MG_3959_s
Tiny elephant

Oktober_au_MG_0447_s

Oktober_au_MG_4027_s

Foto nedan är samma motiv som i bild nr 1, där dyker istället en alien upp mitt i bild.

Oktober_au_MG_3589_s
Alien guy

Oktober_au_MG_3941_s

Oktober_au_MG_0682_s

Oktober_au_MG_0260_s

Äckligt eller roligt kan diskuteras, men visst är det en manlig del på stammen nedan? En märklig svamp jag bara inte kunde motstå att fånga på bild.

Oktober_au_MG_3218_s
Man

Det motsatta könet dök upp senare samma dag i formen på en trädstam, även här med en manlig suddig siluett i bakgrunden…. om fantasin verkligen vill.

Oktober_au_MG_3354_s
Woman

Frukten av de båda kanske är vad man ser här i en blommas inre:

Oktober_au_MG_3431_s

Oktober_au_MG_3872_s

Vrålapa i nordisk djungel

_MG_6608-2s

Jag är märkligt nog ytterst alert på mina vandringar i skogen! Jag tycker det är GÖRSPÄNNANDE att gå in i en skog! Hjärtat slår plötsligt fortare där jag tassar fram och om jag kunde skulle öronen spetsas.

Det är inte så att jag är direkt rädd för vilda djur, jag har bara en enorm respekt för deras liv och vill INTE klampa in på deras revir. Som den mor jag är vet jag så väl att man inte vill ha främmande varelser som klampar in på mitt revir eller hotar mina barn?

Mina sinnen skärps till sitt ytterstade tillfällen då jag ser tecken på nyuppkrafsad mark och förnimmer en märklig doft i skogen. Just exakt så var det i söndags då jag tog mina steg in i en närbelagd skog. Men som ni övriga fotografer vet blir man lätt disträ när man hittar sina guldkorn som jag upplevde detta träd vara….. jepp, där stod jag i godan ro i regnet och knäppte kort efter kort i skydd under en gran och märkte inget av det som komma skulle. Det var först när det krasade till aldeles bakom mig som jag vände mig och och fick syn på det mörkbruna varelse som bara någon meter bort sprang i full gehu rakt mot mig!

Min hjärna hann inte tänka ett dugg, än mindre registrera vad det var för djur innan ett djävulslkt skri genljöd i skogen.

Inget dåligt sådan, utan ett gällt högt fasansfullt, som med all uppenbar tydlighet skrämde vettet ur hundens matte!! För den mörkhåriga kvinna som hoppade en meter bak i blotta förskräckelsen stod nu och kippade efter andan med handen över sitt bultande hjärta. Det tog ett par sekunder för mig att inse situationen, att det INTE var någon skenande grävling eller vildsvin so for emot mig, och kunde inte annat än att börja gapskratta och självklart – be om ursäkt till både matte och hundstackarn (som märkligt nog inte verkade bli särskilt rädd utan sporrades snarare till att hämta en gren.) Men jeeeesus vad rädd jag blev!!!! Och dom;-)

Jag kan alltså lugna mig själv nu med vetskapen att jag omedvetet kan skydda mig själv med min supertalang – vrålet!

_MG_6629_s

_MG_6543_s

_MG_6624_s

_MG_6598_s

_MG_5298_s

_MG_5089_s

_MG_4707-s

Hälsningar från den glada svampkatten:-)

_MG_4771_s

Allting har en början

 

Så var man då äntligen här.. på wordpress.

Efter att ha bloggat på fotosidan och senare även på blogger tror jag mig hittat hem på wordpress.

Att kunna visa sina foton större än vad blogger tillät ser jag verkligen fram emot, likaså att föra konversationer med er läsare såsom jag önskar:-)

Det tog ett tag att komma underfund med funtioner och välja utseende och är inte på långa vägar klar.. men bekantskapen roade mig mycket.

Jag har mycket att säga, men litet tid att göra det på (som vanligt) och får återkomma med mer utförlig berättelse om vad som mynnade i bilden ovan.

Det handlar om bakfylla, daggdroppar och genomblöta byxor. Att hösten är här är inte längre något jag sörjer utan omfamnar den idag med glädje!! Om någon timme är det studiofotografering som gäller  med 2 sköna vänner!

I´ll be back!