”….skulle jag vara farlig?”
Jag har märkt att jag har en viss dragning, nej fascination för spindlar.
Varför det blivit så har jag inget svar på.
Jag bara gör det.. de är starka och visst – skrämmande vid första anblicken, men de lurar inte med något vackert förrädiskt skal som döljer en ful och elak best under. Nej det du ser är det du får, no more no less… och när man börjar kika lite närmare på deras aniskten och ögon är de ju faktiskt rätt.. söta?
De har inga skräckinjagande anskten som en trollslända eller grymma käkar som en nyckepiga.
Nej, de står stilla.. försiktigt känner av med ett ben om det blir fångst i sitt nät. OM de får mat i magen för dagen…de där skygga rädda små liven.
Så ja.. jag gillar dom! Inga charader o falskspel:-)
Kanske är det även pga deras stora tillgång som gör dom till ett tacksamt fotomotiv. För att de är såpass ”simpla” att fota att man kan ‘ägna sig åt att söka efter bakgrunder och skiftningar i ljus istället? De sitter ju alltid still..
Då jag stjäl en stund för mig själv med kameran i naturen är det så lätt att fånga just spindlar. Det kryllar av dom och särdeles många steg behöver jag inte ta förrän en ny fantastisk skapare visar upp sitt konstverk i motljuset…. Och kan man annat än älska deras daggdropebeströdda nät på morgonen? De är ju ljuvliga….
En av de första böcker min mamma brukade läsa för mig var ”min skattkammare” där de detaljrika illustrationerna trollband mig så liten jag var. Insidan på bokens kraftiga omslag lovade mer med myller av djur från noaks ark.. skira änglar och arga grodor bland vasstrån. Allt ditmålat så varsamt sinnrigt med den största omsorg.
Speciellt de små ljuvliga änglarnas kläder som hängde på tork illustrerade ett spindelnäts dagdroppar så fint tyckte jag och bilden av det lever för alltid kvar inom mig. Boken planterade ugglors hoande och doften av mossa tidigt hos mig och en lust att leva ut mina egna fantasier där ute. Ofta handlade berättelserna om enstöringa.. om hopplösa uppdrag som att fånga solen, men oavsett hur märkliga uppdragen och historierna än var blev för mig kontentan att ”är allt möjligt”. Om det så än sker inom dig själv kan berg förslyttas och fantastisk avyer skådas.. med macrots hjälp har så blivit sant och de när för mig idag ”min skattkammare” – man FÅR se makalösa saker genom det ögat. Och allt tycks möjligt…
Det närmaste skattkammarböckernas illustrationer jag stött på är nog samlingen från Beatrice Potter, men det är något med hennes sätt att förmänskliga djurlivet som får mig lätt illa till mods. Som om man måste tilldela dom mänskliga egenskaper för att vara ok..? För mig är det värtom just det djuriska som facinerar och insikten om at vi alla härstammar från just det djuriska. och det för inte alls så länge sedan. Att se likheten i olikheten… utan kläder och mössor. Den klädedräkt de själva har fyller sin funkion med den äran!
Vi är blott patetiska efterapare och borde istället dra på oss 6 par ben till för att likna DOM;-)
Ulmestrand's Blog 
Härliga spindelbilder!
Då är du inte en av de rädda förstår jag? Det glädjer mig att dom inte skrämde dig:) Tack Cecilia för att du kikade in bredvid mig på de små lurviga!
Mvh Anna
Vilka skönheter!
Kunde inte låta bli och visa dessa till en våra sköterskor på praktiken. När hon väl vaknade till liv hotade hon med att säga upp sig.Det inte lätt när man har spindelskräck!
Jag som bara ville bota hennes rädsla.Tänk vad otacksamma folk kan vara!?
Haha, hualiga.. är jag skådeståndsskylid nu då kanske?
Iof varnade jag ju först så.. hm beträdan skedde ju på egen risk;-)
Guds egna små ljusarkitekter 🙂
Spindelnät i motljus, kan naturen bli vackrare? Det glimmar och glittrar överallt, och bara åsynen av dom, gör att hjärtat blir lättare och leendet sprider sig 🙂
Och så vackra kroppar dom har, ju mindre desto vackrare mönster, känns det som.
Tack för att du lärde mig se ”kineserna” 🙂
Kram
PS. Har ju tillräckliga problem att hålla reda på mina 2 ibland, tänka att ha 6 till, då skulle jag vara skadad jämt 😉
Haha, tja.. men så bra det hade varit.. så snabbt vi kunde ha gått och så fort vi kunde ha sprungit? Och så käckt om ett går sönder? Då gör det inte så mycket ju;-)
Tack Jögge lille för att du kikade in till mig:-)
//Annisen
Hur kan man vara rädd för dessa små varelser 😉
Fantastiska byggnads konstnärer. Spännande bilder du visar, kul att du tar med oss betraktare för en riktig ”close up” upplevelse som visar spindels fantastiska mönster på kroppen och även dessa fint spunna nät.
Passar på att önska en trevlig helg, hoppas ni inte har lika regnit som vi haft de senaste dagarna….
/Kalle K
Hej på dig Kallemannen:-)
Ja det är svårt att förstå men så är det ju faktiskt. Jag har själv varit en av dom, men är det inte längre. Jag vill nog att de bor i sitt hem och jag i mitt dock;-)
Jo tyvärr var nog allt den helgen regnig som bara den! 😦
Usch vad sånt är tråkigt! Och vad låg man blir av vädret? Inte klokt..
.. denna som kom var däremot bättre! Fick ju t om fotograferat lite – trots att en båt skulle tas upp och middagar lagas och en syster skulle hälsas på mellan hummertinepillet;-)
//Vittran
Fantastiska bilder på spindlarna här! 🙂
Tack så mycket Åke – roligt att ett nytt namn dyker upp på min blogg:-)
//Mvh Anna
Jag är en av dem du varnar till! Jag är livrädd för dessa små kryp och kan till och med bli riktigt arg på vad Rajson skriver…lite hånfullt om hur det är att vara spindelrädd och tro att man kan ”lösa” en annan människas rädsla genom att visa bilder eller djur! det skulle inte förvåna mig om hon/han i nästa stund kommer med en levande spindel till den rädda kvinnan! Människor gör dumma saker!
Dock har jag genom min kamera och genom mitt macrofotograferande kommit långt i min fobi…så långt att jag inte längre kallar det fobi! Jag kan se på dina bilder utan att må dåligt! Jag kan dock INTE ta på skärmen där de är, av en fullständigt totalt obegriplig rädsla att de då ska komma till liv!
Jag ska också erkänna att jag har sett dessa små ansikten du pratar om att de har…Det som du faktiskt visar i bild 3…och jag kan erkänna att små när man ser dessa ansikten, är till och med söta!
Utan min kameran hade jag aldrig kommit dit jag är idag…
Spindelfobi har ingen logisk förklaring…liksom många rädslor…men oavsett måste vi respektera människor som har dessa rädslor och låta dem få vara trygga och om de ber om hjälp att komma över rädslan så kan man hjälpa! Men gör man som Rajson är risken mycket större att man förvärrar snarare än hjälper…och då menar jag så klart inte hånet! För det förvärrar ALLTID!!!
Tack för att du varnade innan bilderna! Det gör mig glad att du tar andras rädsla på allvar! :O))
Och sagovärlden du beskriver håller jag fullständigt med om! Med kameran och macrot träder man in i en helt annan värld och det är häftigt!
Förlåt mitt långa utlägg, ville bara skriva hur jag känner!
KRAM
Hej Anneli och tack för att du delar med dig av dina känslor.
Det ger just din syn på saken och är väldigt viktigt för andra att ta del av.
Kanske speciellt här på nätet då det är så lätt att saker misstolkas och tas ur sitt sammanhang. Jag är övertygad om att det inte alls var något hån från personen i frågas sida – som jag förstår enbart ett skämt, men tycker INTE om att prata bredvid någon annan, ej heller hänga ut någon i tredje part som inte ens kan försvara sig.
Det bästa är ju om man kan maila och/eller kofrontera en person om man känner sig personligen påhoppad, men det hoppas jag verligen inte du gör då Rajson ju pratade/svarade till mig.
Men visst tar jag andras rädslor på allvar, även om jag själv måste ju få visa det jag tycker är vackert:-)
Jag vet vad fobier kan göra mot oss inombords.. och tog t om bort en profilbild på mina fötter en gång på fotosidan då vissa har fobier för detta.
Men hån förvärrar alltid, och även om det inte menas som något sådan kan det ibland tolkas som det ändå…. kanske värt att tänka på -både för de som läser och de som skriver..
Kram
Nej jag är också övertygad om att Rajson inte menade illa då jag inte tror att hon/han sade dessa ord till personen i fråga! Men det är lätt att håna/reta andra människor när det är en rädsla som upplevs av andra som orationell och obegriplig och som en annan människa inte kan sätta sig in i känslan av! Det var bara min poäng! Jag har inget emot att andra visar bilder på vad det nu än må vara…tycker jag inte om dem eller blir jag rädd så går jag därifrån! Jag kan inte styra vad andra människor har för bilder eller upplever som vackert och tvärtom! Liksom ingen kan göra detsamma mot mig!
Och…jag är helt övertygad om att du tar andras rädslor på allvar! Det har jag aldrig betvivlat då jag upplever dig som en väldigt genomgo, kännande person som är omtänksam och generös!
Kram!