Grebbestads pärlor

Ahhhhhhh! Att med kameran kunna botanisera i min systers trädgård är en fröjd för själen! Sannerligen!

Det är nog inte så mycket trädgårdens artrikedom eller storlek som  det faktum att det faktiskt är min syster. Detta faktum möjliggör därmed tramp i rabatten och krypövningar långt långt in bland blommor o blad. För jag menar, hos vem annars än sin familj gör man så?

Självklart är man så försiktig som det bara går men hyfs och fason förbjuder det man (jag) så gärna annars vill göra ÖVERALLT när blommor och insekter uppenbarar sig. För attans vad det kliar i fingrarna när man går och söker med ögonen och kameran på Botaniska trädgården i Göteborg t ex!

Det skulle kunnat bli SÅ HILMA BRA! Om man baaaaaara kunde gå/krypa/kravla lite längre in/under eller över. Men *suck* det får man ju inte. Minnet av den barska vakten som höll på att explodera då jag lade mig pladask på en gräsmatta som tydligen innehöll mer än bara gräs satte skräck i kroppen och tar numer det säkra före det osäkra när det gäller den parken *s*

Hos min syster är det mer eller mindre fritt fram för lilla Anna däremot. Med sällskap av hennes hund Freja lusläser jag glupskt varje millimeter av trädgården. Hon vet redan nu att det där måste bli avklarat innan det går att få ett vettigt ord ur hennes lillasyster. Och med jubel och tjut intill komposten förstår hon att det blev napp, en torsk blev det denna gång. Inte så stor dock, knappt mer än 15 gram men det räckte för Annapanna:

Det vill till att ha långa ben:

Dagen efter gav vi oss alla ut på havet och mötte nya pärlor, denna gång från rössholmen en skiftande liten ö som kryllar av illrar! (Vi fick t om besök av en liten söting som snabbt gömde sig bakom närmsta sten) Ungarna badade i kapp, gubbarna jämförde båtar och jag själv sprang fram och tillbaka över ön för att njuta av varje spricka och vattentuss ön erbjöd.

Nerfallna blomblad på marken fotograferad genom blommorna:

En blåklocka låg så lockande på marken under en rejäl torva solbelyst gräs:

Författare: Anna Ulmestrand

Fotograf med förkärlek till att kombinera ord med bild. I min blogg visar jag mer av mitt liv, mina tankar och tillrättavisanden till mig själv. En offentligt monolog, där jag om jag har tur.. kan få det till dialog med andra.

10 reaktioner till “Grebbestads pärlor”

  1. Himla fiffig igé att fota en fingerborgsblomma – nerifrån! Coolt. Kniper den idén 🙂
    Några ev inplanerade utställningar i Göteborgstrakten?
    hälsn
    Sara

    1. Haha, knip på bara;-) Hade väl inte kommit på det själv om jag inte kravlade på marken och råkade få se den – hade ”tur” med mönstren med så att de antog forman av ögon, det bidrog lite till fiskkänslan tyckte jag liksom..? Utställningar? Nej jag har inte fått någon förfrågan, men om någon vill att man ställer ut gör jag ju gärna det:-) Härnäst är det Moderskeppets lansering av makrokurs på nätet och Föresläsning på Åland som gäller senare i höst, annars är det rätt lugnt för min egen del. Hur går det för dig? Du kanske ställer ut?
      Mvh Anna

  2. Exakt, en slags vacker fiskmun. Vi har en fotoklubb på mitt jobb (SEB Fotoklubb Väst, finns också på FB men i liten skala..) och tar in bildvisare då och då under året. Jag kan tipsa dem om dig om bildvisning är ngt du kan tänka dig? Brukar vara väldigt lagom och ”snällt” men flera glada med duktiga amatörer. Men frågvisa 😀

    Själv sätter jag in foton i album. Det är också fint men dyrt 🙂
    Häls
    Sara

    1. Ahhh så du är ekonomiskt lagd då:-)
      Jamen visst kan jag det, bara det inte ligger för långt ifrån Göteborg? Frågvist är underbart, precis vad man vill ha!:-)
      Att sätta in dom i album är kanon, det fysiska foton är ju en helt anan sak än den digitala!

Lämna ett svar till Sara Bruzelius Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: