Jag vill bestämt minnas att min mor sa ”Du kan bli vad du vill, bara du tror på dig själv.”
De peppande orden är väl rätt sanna egentligen, om man inte tror på sig själv är inget möjligt. Det startar ju med en själv..
Men är ändå inte den största frågan vad man faktiskt vill bli, vilket mål är det man vill sträva mot?
De stunder när jag ”blivit allt det jag vill vara” är inte de jag trodde som barn. Nej jag blev ingen skådespelare som drömmen var då jag under slutet av 70-talet showade loss inför en samlad familj på lördagskvällarna (som bara ville få njuta av dallas eller hulken i lugn o ro, men inte då, fram kommer ANNA!!! TARAMM!!)
”När jag blivit allt det jag vill vara” är då jag varit i mest kontakt med mig själv.
Då man reagerar fullkomligt spontant, utan rädsla, i sällskap med en annan människa. Och uppskattas för det. Då man är ok som människa. Som t e x då jag showade loss framför dallas.
Dom allra flesta av stunderna har varit med mina livs kärlekar; mina barn… så självklart naturligt och det är inte utan att det svider lite i hjärtat när man inser att jag på torsdag blir 1 år närmare graven, 1 år längre bort från fertilitet och barnafödande. 1 år längre bort stunds då MINA barn showade loss framför tv:n.
Det är rätt märkligt egentligen att jag som inte trodde mig kunna vara vuxen, tålmodig eller ansvarsfull nog att vara en förälder – då – idag ser det som det enklaste livet erbjudit mig. Samtidigt det mest värdefulla! För jävlar – om det är allt livet erbjöd? Då var det rätt bra! Tänk om jag visste det som ung? Vad barn jag hade alstrat!!!
Tack säger jag bara.. för att man fick vara delaktig och uppleva unika stunder så nära andra människor och förhoppningsvis får ett litet tag till.
Men ”mitt allt”… det är även den fullkomliga närvaron en kamera kan åstadkomma. Faktiskt.
Det är väldigt skumt att fokuserad fascination ger sådana KICKAR!? Men jag får verkligen endorfinkickar när ett ansikte uppenbarar sig i sökaren istället för det jag egentligen fotograferar – en rutten lilja på botaniska:
Psykogubbe 2 med familjen en solig sensommardag på Rörö. En dag då jag tog årets första dopp och lyckades dänga kameran i backen så batteriluckan inte gick att öppna. *suck*
-
Vitt minne
Ulmestrand's Blog 
ÅH vad roligt att läsa och ta del av dina fiiiiina bilder. Den lilla elefant ungen som kämpar sig uppåt stannar i mitt minne. Vit …..vad den nu hette 🙂 Börjar bli lite glömsk men jag tror att du vet vilken jag menar:) Det är alltid så roligt att läsa dina naturliga bloggar med naturliga bilder även om jag inte kommenterar så mycket. Tack Anna.
Haha, ja jo det var ju det där med minnet.. Det skall gudarna veta att det faller ifrån lite ibland, just därför försöker man kanske krampaktigt hålla kvar vid det som finns därinne och spåren av det som en gång var..? Eller så börjar man väl helt enketl bli gammal;-) Det KAN vara så;-) Tack Agneta för att du kikar in här och påminner om dig och dina härliga måsbilder som verkligen är one of a kind!! Tack själv Agneta:-)
Hej Anna! Vilken gripande text!!! Den gjorde något i mitt hjärta… Ja, livet bjuder på mycket. Ibland har vi till och med lite extra tur… när allt rasar och känns hopplöst och mörkt, ljuset kommer ändå… kanske inte till alla… med dina vackra ord konstaterar jag att vi har myyyycket att vara tacksama för…
Och dina bilder! De glädjer upp till hårtopparna ;-)! Blir alltid häpen över det vackra ljuset i dina bilder. Njuter av läckra färger och figurer, ler till den kämpande elefant, ja… hoppfullt och vackert inlägg 🙂
Om jag förstår rätt dina ord om torsdag… GRATTIS!!!
Ha det underbar
Halina
Hej Halina! vad roligt att du gillade den 🙂 Jo man får vara glad för att man han insikten om att vara tacksam. Livet är inte enkelt och inte bubblande rosa, men att inte ens få vara ok med den man är vore för mig outhärdligt. Vi är ju alla födda som människor med allt mänskligt bagage det för med sig 🙂 Tack så mycket i förskott får jag väl säga då;-) Vädret skall som jag förstår hålla i sig och det tar man med glädje emot även om morgonkylan biter rejält i kinderna. Här har det t om varit frost!! Mvh Anna
Åh vad jag känner igen mig i de lite dystra, får vi väl säga, tankarna om att bli ett år närmre och ett år längre ifrån samtidigt.
Jag tänkte på det igår. Målade fasaden på vårt ”pippi”-hus och tänkte på livet. Kanske bara en sväng av pms..aktighet eller så var det en stund av stillsamhet som fick tankarna att vandra.
Dina foton är, och har alltid varit sen jag för många år sedan först såg dem, livsbejakande!!
Jag blir glad av dem. Och jag hoppas få se fler av dem 🙂
Hälsn
Sara Bruzelius
(själv älskar jag fotografering men mobilen surar för jag fyller den med sådant jag vill istället för alla onödiga tramsappar som jag tydligen ska ha…)
Så du var en duktig pippilotta igår? Låter härligt att röja ute – perfekt väder ju 🙂
Hmm ja kanske har dysterheten mycket med höstens inträde att göra? Det varma närande och blommande är nu över och istället går vi in mot död o förruttnelse, yeiii …..Jag tycker mig läst om depressioner och hur vi nordbor i högre grad drabbas pga avsaknaden av ljuset och det känns iaf fullt naturligt om det vore så.. vem vill kastas in i en mörk kall fuktig grå källare som det känns att man blir under hösten? ”Men det är ju så mysigt” säger optimisterna, ”att få tända ljus och mysa med en filt på kvällen… ” Jovars, en 2 eller 3 kvällar kan jag gladeligen ställa upp på sådant mys, men sen får det bannemig bli sommar igen!!
Eller krispig isande vinter!!!! JA det är vackert.. och DET blir det ju alltid..? Eller hur? Hrm hrm.
Nä nu får jag ge mig, jag är som din telefon för sjutton! Min pms är över men nog känns det som den har dröjt sig kvar;-) Jag får ”appa” på och fota vidare! Blir du glad av dom är det motivering nog för undertecknad:-)
Hösten ÄR här och med den härliga färger spännande svampar och dagliga spindelnät – basta! Ha en toppenfin dag Pippilotta, tack snälla för att du kikade in igen och skrev dina tankar:-) /Mvh Anna
Njuter av den magiska färgpaletten du skapar med dina bilder. Färg och spännade filurer till kompet av din text. Jag njuter så här i höstnatten när jag räknar ner timmarna på jobbet innan jag får gå hem och sova. Grattis på din dag och ha det gott 🙂
Vad roligt att mina bilder hjälper till att pigga upp under sena nätter, din stackare som måste arbeta så sent. Får hoppas det är ett val du trivs med dock….Tack så mycket i efterskott:-)