Oavsett hur många de blev, har sommarens alltid för få soliga dagar.
Väl där är värmen så självklar, men utan den, känns livet som om solens strålar aldrig någonsin nuddat min kropp!
Men tänk vad underbart det är att genom ett foto minnas känslan av hur svalkande ett vildsint saltvatten är mot brännande fötter. Må så vara hänt att bilderna i dagens blogg inte är så särdeles gamla… Vi smet iväg maken och jag för 1,5 vecka sedan och trotsade blåsten för att andas bohusläns friskaste doft. Matsäcken var packad som den brukar, med kaffe smörgås och något gott efter. Bara vi två, trotsandes vågorna. Vattnet stod högt och de dypölar lite högre upp på bergen som under sommaren förvandlats till rosa, var nu utbytta mot fräscht saltvatten. Det var så högt vatten på favoritön Rörö att jag nästan inte förmådde mig hoppa mellan de klippor jag annars lätt gör. Tur då att man är två…
Min man vet hur gärna jag vill vandra runt med min kamera och hjälpte mig gentilt över så att jag fick se döskallehuvuderna ovan.
Utanför min dörr står ett romantiska rester, minnen från en Londonvistelse tidigare i år. Resan var en 50 årspresent till min kära syster där jag och mina föräldrar hängde på för att njuta av Chelsea Flower Show. Och när man är på en sådan ”show” måste självklart frön inhandlas.
Jag föll för ett par skira små färgskimrande vallmo, som skiftade från ljuvt laxrosa till rött och orange. Ett par rabatterade röda med kors i mitten slängdes även de ner i kassen.
Dessa frön såddes och blommar nu, om än lite sent, i en kruka utanför min dörr. ”Ogräs” trodde en släkting vid första anblicken och ja, jo – nog så det så ut innan knopparna sprack ut, men nu gör dom mig innerligt glad varje dag, med nya blommor och unika färgskiftningar för varje dag.
Men hur vacker något än är tycks det dölja sig figurer där ändå.
Som detta ansikte i bilden nedan, med ena ögat stängt och den andra kikandes:
Rörörest 1:
Rörörest 2:
Ulmestrand's Blog 
Så underbart vackert!! Nästan precis som i en sagovärld.
Vad roligt att dom gillades.. kasnke är det så man ser på sina minnen, när enbart det ”bästa” vaskas fram ur minnernas kavalkad.
Hej!
Dina bilder är så vackra och inspirerande.
Ansiktet är bara så fint.
Marianne
Hej Marianne:-)
Är jätteglad för att du såg ansiktet! (Trodde det inte skulle vara så självklart…)
Tack för din kommentar och en trevlig helg till dig
Mvh Anna
Fint……….som vanligt!
Kan man få döskallar till fint blir jag glad;-)
Tack så mycket Ewa-Christine och en go helg till dig
Mvh Anna
Görbra!
hej Anders
Jag kan ju inte ta åt mig äran då, det är ju naturen som är görbra, men det glädjer mig att jag kan dela med mig av det jag såg:-)
Mvh Anna
Otroligt fina bilder! Du är en mästare på att hitta små ansikten och annat i dina bilder. Bilden på ansiktet är helt fantastisk.
Ha en bra helg,
Erik
Hej Erik, vad roligt att du gillade mitt ”ansikte” 😉
Mvh Anna
Första bilden är ju kanon, ser ut som halva ansiktet har spruckit på gubben. En riktig skräckis 🙂 Naturen ger otroligt mycket, det finns motiv överallt och det är så härligt. Själv har jag fastnat för spindlar just nu, i alla former och färger. Och kul att se Röröbilder också: där har jag lite släkt och har varit en del som barn.
/ Lena
Hehe, ja det är då inte den vackraste nunan jag sett, men glädjande att du såg ansiktet med:-)
Men visst är dom vackra spindlar. Jag förstår dig verkligen! Tycker dock att det verkar vara färre detta år än tidigare, iaf här hos mig..
Mvh Anna
Fantastiskt vackra bilder du bjuder på! Som en älvdans i skymningen! Magiskt! Grattis på födelsedagen! Hoppas du får en underbar dag med massor av kärlek och mys! KRAM!!!
Hej Anneli, varmt tack för din lyckönskning!
Dagen blev precis som jag ville ha den, stilla och med de närmaste hos mig:-)
Kram